Feministen Inti Chavez Perez besvarar idag min debattartikel på Brännpunkt, där jag härom dagen kritiserade feministen. Det är samma person som vill ersätta ”han” och ”hon” i svenska språket med ”hän”, eftersom de könsspecifika pronomina kan förleda oss att tro att könen skulle vara något annat än en social konstruktion.
Inti skriver bland annat: ”Pär Ström delar sin syn på feminismen med stora delar av befolkningen”. Tack för det erkännandet. Feminismen är en extrem ideologi som drivs av en liten klick fanatiska elitister. När de bad om svenska folkets förtroende i valet 2006 fick de 0,68 procent av rösterna. Vi vanliga människor förstår inte det där konstiga pratet om ”patriarkat” och ”könsmaktsordning” (och det beror på att företeelserna inte finns).
Inti skriver vidare: ”Enligt honom [jag själv] har feminismen en dold agenda som syftar till att ge kvinnor mer makt än män”. Tja, hur ska man tolka en av huvudpunkterna i Feministiskt Initiativs valmanifest från 2006: ”Samhällsbyggandet måste ske utifrån kvinnors villkor”. Inte ”kvinnors och mäns villkor”. De avslöjar ju sig där. Och varför fick inte män vara med och kandidera till ledarskapet för det socialdemokratiska partiet i början av 2007? Är det jämställdhet att från början bestämma vilket kön en ledare ska ha?
Inti skriver också: ”Enligt samma idé har feminister en dålig syn på män”. Ja, varför föreslog annars Gudrun Schyman en särskild straffskatt för alla medborgare av manligt kön? Ett straff utdelas väl till den som gjort något ont. Och har du glömt bort, kära Inti, ”män är djur” och ”män samverkar i hemliga satanitiska sällskap som sliter fostren ur livmodern på gravida kvinnor och mördar dem”?
Nej du Inti, du är ute och cyklar och du har svenska folket emot dig. Närmare bestämt har du 99,32 procent av svenska folket emot dig. Det är för övrigt intressant att genusexperten Gunnila Masreliez-Steen idag går ut och stöder min syn på feminismen (här). ”Könsmaktsordningen är lag för feminismen. Män och kvinnor tvingas in i ett tänkande som är främmande för de allra flesta”, skriver hon bland annat. Hon anklagar också feminismen för att bedriva ”psykologisk krigföring”. Precis så uppfattar vi, de vanliga människorna, också saken.
Du finner min bok ”Mansförtryck och kvinnovälde” här (beställning eller gratis nedladdning). Här kan du läsa ett tidigare blogginlägg jag gjort om feministiska aspekter på Hillary Clinton och Benazir Bhutto.
Pär Ströms blogg 
lördag, januari 5, 2008 kl. 12:42 e m |
[…] Jag ser i ett svar från Pär Ström på en replik till hans ursprungliga artikel att min tolkning tydligen är felaktigt. Pär Ström anser tydligen att riksdagen inte har något ansvar för det statsfeministiska förtrycket av oss beklagansvärda män. Beviset är överväldigande: 99,32 % sa nej till feminismen i valet […]
lördag, januari 5, 2008 kl. 4:52 e m |
Man ska nog inte tolka valresultatet som att 99,32% är emot feminismen, bara att 99,32% inte tycker feminismen är den viktigaste politiska frågan. Räknar man ihop alla partier som kallar sig feministiska och dom som gör en feministisk analys av jämställdhetspolitiken så får man ett annat resultat.
lördag, januari 5, 2008 kl. 5:22 e m |
Hej Pär!
Jag vill bara korrigera dig på en punkt. Jag har inte sagt att man ska byta ut hon och han mot ett hän. Däremot tycker jag att hen vore ett bra komplement. Argument för detta radade jag upp i Brännpunkt i SvD i augusti i år.
Och jag är allvarlig angående det där med att gå på feministcafé. Jag bjuder dig gärna på en kaffe och berättar lite om hur en helt vettig feministkille ser på världen, utan att försöka övertala dig om någonting. Och jag lovar att vara snäll. Om du går med på mitt förslag så ge mig din mejladress och vi bokar över mejl.
lördag, januari 5, 2008 kl. 9:52 e m |
Jag är feminist och röstade inte på Fi. Vi är många feminister som inte röstade på Fi. För att vi kanske inte delade just den feminism vi uppfattade att Fi står för, eller av taktiska skäl (för att vi kanske tänkte att det skulle kunna vara en bortkastad röst och för att det kändes viktigare att stödja det block vars grundvärderingar överensstämmer med de egna, t ex) eller för att vi kanske ansåg att något annat av de partier som kallar sig feministiska (fucking nästan alla partier, Pär) var bättre sett i ett helhetsperspektiv.
Ärligt talat, din argumentation i den här frågan är så oerhört egendomlig så det liknar ingenting. Varför ägnar du dig åt den överhuvudtaget? Du har ju inte fattat nåt överhuvudtaget. Håll dig till it-frågor, nåt du är bra på.
söndag, januari 6, 2008 kl. 1:42 e m |
Feminismen i Sverige har som sin verkliga uppgift att ge fördelar och maktpositioner åt ett fåtal – oftast kvinnor , övriga som bor i Sverige får ”betala”. Det är samma principer som kommunism, nazism, m fl, utnyttjat. Först säger man sig vilja hjälpa den stora massan genom att ta från en grupp och ge till en annan, och sedan röjer man undan några hinder varefter man plundrar den stora massan. Vi har sett det förr, de som skall hjälpa oss är jättebra på plundring, men de är usla på att fördela det de erhållit genom sin plundring.
I vårt land har detta har fått som konsekvens att vi i många fall fått ledare utan relevant utbildning och erfarenhet, oftast pga de haft rätt genusåsikter eller rätt kön. Så kan det ofta se ut i våra offentliga förvaltningar. Detta kallas ibland (dold eller öppen) kvotering, men dess rätta namn borde vara något annat. Det är faktiskt inte så värst många av oss som kan och orkar skaffa sig den erfarenhet och kunskap som krävs för att inneha en kvalificerad ledarbefattning. Trots detta klagar feminister på att det är för få kvinnor i styrelserummen, min erfarenhet är att det är för få kvinnor på mitt jobb före nio på morgonen och efter halv fyra på eftermiddagen. Så är det i verkligheten, men inte i tidrapporterna. Om vi vill att det skall bli fler kvinnor i styrelserummen, då är det fel medicin att kräva att män arbetar mindre. Rätt medicin är att fler kvinnor väljer att skaffa sig rätt kompetens och rätt erfarenhet. Ett jämställt samhälle skall ge lika möjlighet till alla – inte fribiljett till vissa, om vi baserat vår syn på detta hade kanske inte Sverige halkat efter så mycket i välfärdsligan som det gjort de senaste decennierna. Den feministiska dumheten får alla betala för, men några få har i den hittat sitt ymnighetshorn.
När det talas om skillnader mellan mäns och kvinnors inkomster, då jämför man ofta plommon med frukt, dvs man jämför sådant som inte kan jämföras. Ofta går det hela ut på att vissa skall arbeta mindre men få samma lön som de som arbetar mer. Tänk om de jämfört på ett bättre sätt, om de exempelvis inkluderat restiden i arbetstiden, då hade säkerligen männen varit förfördelade om man jämförde timlöner i verkligt jämförbara yrken. Det talas om kvinnors lägre pensioner, men tänk om vi diskuterat det sammanlagda pensionen istället för månadsutbetalningen. Det är inte så att kvinnor har sämre pension, det är så att de fördelar pensionen över fler år. Därför borde vi kanske ha tiden som pensionär som jämförelsekriterium och kräva att män och kvinnor i snitt skulle ha lika många år som pensionärer. Då hade de år som kvinnorna är hemma med barn inte gjort att de kommit efter på arbetsmarknaden, de skulle ju arbeta fler år och på detta sätt får de praktisk möjlighet att skaffa sig kompetens och erfarenhet för kvalificerade befattningar. Vår debatt har allt mer börjat handla om hur mycket pengar man tycker sig vilja ha – alla vill ha mer pengar och ofta arbeta mindre. Vi borde kanske tala om hur mycket vi verkligen kan och vill arbeta innan vi diskuterar hur resultatet skall fördelas.
När det gäller utsattheten på arbetet, då undrar jag hur många kvinnor som egentligen är mer utsatta än deras manliga kollegor. Jag brukar bli djupt indignerad varje gång jag hör att en polis blivit skjuten i tjänsten. Polisen skall svara för allas vår säkerhet i samhället och våld mot en polis är våld mot oss alla. Samtidigt förstår jag att en eller annan polis måste bli ihjälskjuten i tjänsten på grund av arbetets natur, men detta gör mig inte mindre förbannad när det inträffar. Men jag har bara hört att manliga poliser blivit ihjälskjutna i tjänsten. Även om det finns fler manliga poliser än det finns kvinnliga så borde fördelningen varit annorlunda i denna hemska jämförelse. Jag drar slutsatsen att även om kvinnor får traditionellt manliga yrken så blir de inte lika utsatta som männen i motsvarande position. Detta var kanske ett något tillspetsat exempel, men hur många män har inte fått höra: du som är man kan kanske… Kan inte kvinnor?, eller är det så att de placeras i olika jobb mest som symboler för den feministiska kampen.
När feminismen bemöts med relevanta argument, då tar ofta känslorna över och vi får höra hur svårt de ensamma mammorna och deras barn har det. Vi har mängder av ensamstående föräldrar – de är av tradition oftast kvinnor. Dessas problem får vi ofta läsa om i media, men alla ensamstående kvinnor är inte utarbetade fattiglappar som måste tigga pengar till sitt och barnens uppehälle varje månad. Däremot används fåtalets olycka till att motivera hur andra ensamstående kvinnor skall få försörjning från det allmänna utan att behöva arbeta. Om vi ser på separationer, där får kvinnan oftast bli boförälder åt eventuella barn och hon får behålla bostad och bohag. Hon får naturligtvis betala för det senare, men priset är lågt. Den som behåller bostaden slipper alla transaktionskostnader som uppkommer vid köp av ny bostad, dessa kostnader slipper inte den som får flytta. Bohaget säljs till den som bor kvar till halva loppmarknadspriset, begagnat bohag är billigt. Tyvärr kan man inte köpa ett komplett hem på loppmarknader, därför får den som flyttar betala marknadspris för sitt nya bohag, därtill kommer alla anskaffningskostnader för att inte tala om hur mycket tid som går åt. I detta perspektiv undrar jag om det är så värst synd om ”den ensamma mamman”, det är kanske någon annan vi borde tycka synd om. Det är säkerligen inte lätt att vara ensamstående förälder, men det är inte säkert att ensamstående kvinnor i allmänhet har det svårare än den pappa eller de pappor de inte lever tillsammans med. Tyvärr har vårt samhälle lett till att förnuftiga män bör välja särboförhållanden för att inte bli plundrade längre fram.
Jag skulle kunna ta upp mängder av andra områden där feminismen är skadlig för vårt samhälle, men tyvärr är jag inte på något sätt försörjd av det allmänna för att diskutera sådana här frågor och därför begränsar jag mig till det jag åstadkommit ovan.
tisdag, januari 8, 2008 kl. 1:53 f m |
Varför utgår du ifrån att alla feminister står bakom FI? Jag har aldrig röstat på dem och är uttalad feminist.
Jag känner inte heller någon feminist som röstat på FI.
Jag har aldrig läst att en enda feminist som inte varit medlem i FI faktiskt röstat på dem. Inte i en enda blogg, inte i en enda debatt och inte i ett enda feministiskt forum.
Det borde förstås finna några, du kommer säkert hitta någon om du söker. Men jag tror faktiskt att du kommer hitta fler feminister som uttalar sig besviket över FI då FI uttalat sig på ett vis som ökat fientligheten inför feminismen.
FI har dock inte enbart varit dåliga, de har tagit upp vissa viktiga ting, däremot är deras framtoning och en hel del förslag och uttalanden väldigt extrema och rent av manshatande. Det håller jag med om.
Jag skulle önska att du läste på om feminism istället för att basera alla dina åsikter på vissa fraser som populärmedia valt att haussa från en liten grupp med kvinnor som inte förespråkar de flesta feministers åsikter.
tisdag, januari 8, 2008 kl. 5:44 e m |
Jag blir så frustrerad!! Hur kan du vara så dum?
onsdag, januari 9, 2008 kl. 10:33 f m |
Helt rätt Pär!
Jag håller till fullo med om det du säger. Det är en sak jag reagerat på flera gånger. När feminister talar om vad som är deras motiv, är det alltid att saker ska ske utifrån kvinnors villkor. Alla arbetsuppgifter måste ske anpassas så att kvinnor inte missgynnas i urvalet, oavsett om det krävs vissa fysiska kvalifikationer för att klara jobbet.
Exemplet med antagningen till t ex brandmän ligger nära till hands. Tidigare var man som man tvungen att kunna ta sin egen vikt+100 kg (har för mig att det var de vikterna man talade om), vissa kvinnor tyckte att detta missgynnade dem då de inte hade samma muskelmassa, det finns fall där man sänkt det kravet för kvinnor, för att de ändå ska kunna bli brandmän, trots att detta gör att man kanske inte klarar att släpa/bära lika tungt som sina manliga kollegor.
Min fundering är, med tanke på hur många som verkar vara uttalade feminister men som inte röstar/håller med FI. Varför sitter man bara och klagar över ”hur elaka alla i patriarkatet är mot stackars oss”.
Antingen gör man något åt saken, engagerar sig politiskt i något av de befintliga partierna, startar ett nytt ”vettigt” feminstiskt parti o dyl. Eller så håller man igen näbben, då man på grund av sin oförmåga att göra något konkret, helt saknar någon trovärdighet som en person ”som bryr sig”.
Kankse är man rädd att förlora sina förmåner som man har. Tänk om man helt plötsligt skulle bli tvungen att konkurrera på lika villkor? Jag säger inte att kvinnor inte kan, men i vissa fall verkar könet spela större roll än rätt kvailifikationer och åsikter.
Mona Sahlin tycker jag är ett bra exempel. Varför fanns det inga bra manliga kandidater till partiledarposten? Problemet ligger i det 6:e ordet i förra meningen. Det var på förhand bestämt att alla män var ”out-of-the-question”, då man inför nästa val försöker att locka över en del av de anhängare som tappade till FI-lägret i förra valet.
Jag har mer och mer börjat kommit fram till följande ståndpunkt.
Ett rungande NEJ till feminism, men ett lika rungande JA till LIKA VILLKOR!
onsdag, januari 9, 2008 kl. 7:20 e m |
Åh oj oj oj, Pär Ström, finns du på riktigt? HAHAHA. Du lägger verkligen ihop 1 + 1.
Det här går ju inte kommentera egentligen. HAHAHA.
Var ska jag börja?
Du är den sista generatonen som har sådana här åsikter, tack och lov.
Lycka till i livet!
fredag, januari 11, 2008 kl. 9:51 e m |
Härligt, Per, att du faktiskt vågar säga de sanningar som skocken verklighetsförnekande genustanter helt uppenbart inte vill höra, och än mindre vågar sakligt diskutera. Tyvärr har saklig och verklighetsförankrad diskussion inget värde ibland feministiska genustanter. Där är istället feministfloskler, och genuslögner ur offerperspektiv legio. Samt givetvis feministklassikern emot människor som kritiserar feministlögnerna: Förlöjligande och hånleenden. De har ju makten.
lördag, januari 12, 2008 kl. 7:21 e m |
”män samverkar i hemliga satanitiska sällskap som sliter fostren ur livmodern på gravida kvinnor och mördar dem”?
Det måste vara abort hon menar 🙂
måndag, januari 14, 2008 kl. 2:48 f m |
Är det inte konstigt att det bara är män som sätter sig emot feminister på de här sidorna. Medelåldersman skriver saker som bara gör att man tappar hakan. Seriöst….
Han skriver saker som att pga av kvotering så sitter det en massor med kvinnor på poster där de inte borde sitta.
Om vi vänder på steken då. och säger såhär. Pga av att männen tar så mycket plats överallt så saknas det kvinnor på poster där de borde suttit.
Istället sitter det många män på poster där det borde suttit kvinnor.
Män har alltid haft posterna. Det skapar ett samhälle där man utgår ifrån männens behov och inte kvinnans. man skapar ett samhälle efter männens synsätt och inte kvinnors.
Ska vi räkna hur många män som sitter på poster där de utnyttjar system kanske?
måndag, maj 26, 2008 kl. 3:13 e m |
Jag blir trött. Du verkar betrakta feminister som någon sorts homogen grupp. Jag vet inte vilka som hävde ur sig smörjan om satanistiska fosteroffer men det är inget feminister i allmänhet tycker. Eller anser du dig behöva svara för allt som enstaka ”antifeminister” hasplat ur sig?
Personer som du bortfärdade den amerikanska medborgarrättsrörelsen för att de ”bara” kämpade för svartas rättigheter och struntade i de vita. Eller för att Malcolm X uttalade sig kontroversiellt och våldsamt.
Hur många generationer är det sedan kvinnan förväntades vara i hemmet och supporta mannen? Hur länge har kvinnor kunnat rösta? Om patriarkatet nu är ett hjärnspöke, varför har kvinnor historiskt sett haft så liten makt? Varför är vår litteraturhistoria full av inflytelserika manliga tänkare som betraktar kvinnan som underlägsen mannen både vad gäller intellekt, handlingskraft och kreativitet? Är det inte lite historielöst att tro att inget av allt detta tankestoff finns kvar?