Kvinnor som motarbetar jämställdhet

En grupp forskare skrev igår på DN Debatt att ”jämställdhet i vardagslivet kräver ett hårt, smärtsamt och riskfyllt arbete som ofta har negativa konsekvenser i form av missnöje, konflikter och stress.” Jag är själv brinnande anhängare av jämställdhet, men det ska vara jämställdhet enligt sin rätta definition! Jag tror att de konflikter som forskarna redovisar har sin grund i att jämställdhet definieras som att män och kvinnor ska bli exakt lika. Det blir de aldrig. Krav på exakt likhet är en felaktig definition på jämställdhet som skapar olyckliga människor eftersom den strider mot naturen.

Den rätta definitionen av jämställdhet är att alla, oavsett kön, ska ha samma möjligheter i samhället. Samma rätt att till exempel komma in på en utbildning eller bli generaldirektör. Det är en helt annan sak än att vara lika, och det kräver faktiskt inte att tidtagarur används i hemmet för att mäta parternas tvättande respektive bilmekande.

För övrigt har jag länge undrat varför det alltid är männen som utmålas som dem som hindrar jämställdhet. Så här säger exempelvis en av forskarna i den ovan nämnda debattartikeln, Björn Halleröd, i en DN-artikel som kommenterar uppståndelsen efter den ursprungliga debattartikeln: ”För att uppnå jämställdhet krävs att vi förändrar våra beteenden. I den förändringen är det kvinnan som är aktiv. Men ofta tvekar hon att pusha på för hårt och har hon ingen kompromiss i sikte lägger hon ner.  Ibland kan då den enda lösningen för kvinnan vara att lämna förhållandet”. Mannen är skurken och kvinnan är offret, som det ska vara enligt dagens politiska korrekthet.

Men verkligheten då? Jag har exempelvis länge funderat över varför det är helt OK för en kvinna att säga till sin man: ”Hördu Erik, hur länge ska jag behöva tjata, när ska du rensa avloppet i källaren?”, medan det är totalt otänktbart för en civiliserad man att säga till sin fru: ”Hördu Eva, hur länge ska jag behöva tjata, när ska du diska upp efter igår kväll?”. Det ställs inga som helst krav på kvinnorna att göra traditionella mansuppgifter, medan gatlopp och kölhalning väntar den man som inte till fullo utför traditionella kvinnouppgifter. Många undersökningar och enkäter har också visat att kvinnor ofta är ovilliga att låta männen komma in på lika villkor i barn-reviret.

Som vanligt väljer man att bara titta åt det ena hållet och alltså bara se halva verkligheten. Den verklighet som passar feminismen.

Annonser

12 svar to “Kvinnor som motarbetar jämställdhet”

  1. Kalle Says:

    Tack, härlig läsning!

  2. Alotofnoise Says:

    Får gratulera till uppmärksamheten den senaste tiden! Instämmer i det mesta du skriver.

    Men man behöver inte motivera invändningen mot kravet på likhet med att ”det strider mot naturen”. Den motiveringen luktar lite unket och går dessutom inte att bevisa. Istället räcker det gott med att konstatera att människor måste ha rätt att göra sina egna val, samt att ingen är mer kompetent att avgöra vad en människa vill än människan själv.

    T ex så är det jäkligt översittaraktigt av någon att säga åt en kvinna eller man att ”Nej, du vill inte alls stanna hemma och ta hand om barnen, du vill egentligen ut och jobba. Din vilja styrs bara av hur du är uppfostrad”. Det är samma sak som att säga att kvinnan eller mannen själv inte är kompetent nog att avgöra vad han/hon själv vill och att någon annan är bättre lämpad att göra det.

    Så istället för att motivera det med att ”att strider mot naturen” så räcker det med att konstatera att alla ska ha samma möjligheter. Om de sen väljer att göra på det ena eller andra sättet spelar ingen roll, så länge de själva väljer. Skulle det resultera i att alla beter sig likadant så är ju det okej, likaväl som det är okej om alla beter sig olika.

    Det är friheten vi vill åt, inte beteendet!

  3. Medelålders svensk man Says:

    Feminismen i Sverige har som sin verkliga uppgift att ge fördelar och maktpositioner åt ett fåtal – oftast kvinnor , övriga som bor i Sverige får ”betala”. Det är samma principer som kommunism, nazism, m fl, utnyttjat. Först säger man sig vilja hjälpa den stora massan genom att ta från en grupp och ge till en annan, och sedan röjer man undan några hinder varefter man plundrar den stora massan. Vi har sett det förr, de som skall hjälpa oss är jättebra på plundring, men de är usla på att fördela det de erhållit genom sin plundring.
    I vårt land har detta har fått som konsekvens att vi i många fall fått ledare utan relevant utbildning och erfarenhet, oftast pga de haft rätt genusåsikter eller rätt kön. Så kan det ofta se ut i våra offentliga förvaltningar. Detta kallas ibland (dold eller öppen) kvotering, men dess rätta namn borde vara något annat. Det är faktiskt inte så värst många av oss som kan och orkar skaffa sig den erfarenhet och kunskap som krävs för att inneha en kvalificerad ledarbefattning. Trots detta klagar feminister på att det är för få kvinnor i styrelserummen, min erfarenhet är att det är för få kvinnor på mitt jobb före nio på morgonen och efter halv fyra på eftermiddagen. Så är det i verkligheten, men inte i tidrapporterna. Om vi vill att det skall bli fler kvinnor i styrelserummen, då är det fel medicin att kräva att män arbetar mindre. Rätt medicin är att fler kvinnor väljer att skaffa sig rätt kompetens och rätt erfarenhet. Ett jämställt samhälle skall ge lika möjlighet till alla – inte fribiljett till vissa, om vi baserat vår syn på detta hade kanske inte Sverige halkat efter så mycket i välfärdsligan som det gjort de senaste decennierna. Den feministiska dumheten får alla betala för, men några få har i den hittat sitt ymnighetshorn.
    När det talas om skillnader mellan mäns och kvinnors inkomster, då jämför man ofta plommon med frukt, dvs man jämför sådant som inte kan jämföras. Ofta går det hela ut på att vissa skall arbeta mindre men få samma lön som de som arbetar mer. Tänk om de jämfört på ett bättre sätt, om de exempelvis inkluderat restiden i arbetstiden, då hade säkerligen männen varit förfördelade om man jämförde timlöner i verkligt jämförbara yrken. Det talas om kvinnors lägre pensioner, men tänk om vi diskuterat det sammanlagda pensionen istället för månadsutbetalningen. Det är inte så att kvinnor har sämre pension, det är så att de fördelar pensionen över fler år. Därför borde vi kanske ha tiden som pensionär som jämförelsekriterium och kräva att män och kvinnor i snitt skulle ha lika många år som pensionärer. Då hade de år som kvinnorna är hemma med barn inte gjort att de kommit efter på arbetsmarknaden, de skulle ju arbeta fler år och på detta sätt får de praktisk möjlighet att skaffa sig kompetens och erfarenhet för kvalificerade befattningar. Vår debatt har allt mer börjat handla om hur mycket pengar man tycker sig vilja ha – alla vill ha mer pengar och ofta arbeta mindre. Vi borde kanske tala om hur mycket vi verkligen kan och vill arbeta innan vi diskuterar hur resultatet skall fördelas.
    När det gäller utsattheten på arbetet, då undrar jag hur många kvinnor som egentligen är mer utsatta än deras manliga kollegor. Jag brukar bli djupt indignerad varje gång jag hör att en polis blivit skjuten i tjänsten. Polisen skall svara för allas vår säkerhet i samhället och våld mot en polis är våld mot oss alla. Samtidigt förstår jag att en eller annan polis måste bli ihjälskjuten i tjänsten på grund av arbetets natur, men detta gör mig inte mindre förbannad när det inträffar. Men jag har bara hört att manliga poliser blivit ihjälskjutna i tjänsten. Även om det finns fler manliga poliser än det finns kvinnliga så borde fördelningen varit annorlunda i denna hemska jämförelse. Jag drar slutsatsen att även om kvinnor får traditionellt manliga yrken så blir de inte lika utsatta som männen i motsvarande position. Detta var kanske ett något tillspetsat exempel, men hur många män har inte fått höra: du som är man kan kanske… Kan inte kvinnor?, eller är det så att de placeras i olika jobb mest som symboler för den feministiska kampen.
    När feminismen bemöts med relevanta argument, då tar ofta känslorna över och vi får höra hur svårt de ensamma mammorna och deras barn har det. Vi har mängder av ensamstående föräldrar – de är av tradition oftast kvinnor. Dessas problem får vi ofta läsa om i media, men alla ensamstående kvinnor är inte utarbetade fattiglappar som måste tigga pengar till sitt och barnens uppehälle varje månad. Däremot används fåtalets olycka till att motivera hur andra ensamstående kvinnor skall få försörjning från det allmänna utan att behöva arbeta. Om vi ser på separationer, där får kvinnan oftast bli boförälder åt eventuella barn och hon får behålla bostad och bohag. Hon får naturligtvis betala för det senare, men priset är lågt. Den som behåller bostaden slipper alla transaktionskostnader som uppkommer vid köp av ny bostad, dessa kostnader slipper inte den som får flytta. Bohaget säljs till den som bor kvar till halva loppmarknadspriset, begagnat bohag är billigt. Tyvärr kan man inte köpa ett komplett hem på loppmarknader, därför får den som flyttar betala marknadspris för sitt nya bohag, därtill kommer alla anskaffningskostnader för att inte tala om hur mycket tid som går åt. I detta perspektiv undrar jag om det är så värst synd om ”den ensamma mamman”, det är kanske någon annan vi borde tycka synd om. Det är säkerligen inte lätt att vara ensamstående förälder, men det är inte säkert att ensamstående kvinnor i allmänhet har det svårare än den pappa eller de pappor de inte lever tillsammans med. Tyvärr har vårt samhälle lett till att förnuftiga män bör välja särboförhållanden för att inte bli plundrade längre fram.
    Jag skulle kunna ta upp mängder av andra områden där feminismen är skadlig för vårt samhälle, men tyvärr är jag inte på något sätt försörjd av det allmänna för att diskutera sådana här frågor och därför begränsar jag mig till det jag åstadkommit ovan.

  4. Svar till Svensk man Says:

    Du ska veta att den svenska ensamstående mamman är en stor lyxkonsument som lever ett liv i lyx och överflöd.

  5. malin Says:

    Hej Per,
    jag med flera tycker att det är så synd att din argumentation vinglar så mycket fram och tillbaka att den mer känns som fobi än som en väl underbyggd åsikt. Du buntar ihop ”feministerna” med varandra och drar slutsatser som är så ovetenskapliga att man blir mörkrädd. Du är förstås inte den förste som gör det, men i ditt fall är det särskilt synd då du ändå tycks drivas av ett humanistiskt patos. Många hade nog varit intresserade av ditt och andra mäns perspektiv i jämställdhetsfrågor, om inte ditt förhållningssätt hade varit så hätskt och fördömande. Vi som är födda på 80- och 90-talet upplever ditt förhållningssätt som så omodernt att det inte går att ta på allvar. Ditt humanistiska syfte blir – i den dräkt du använder för din argumentation – inte trovärdig. Vi som är intresserade av ett humanistiskt och inte bara feministiskt samhälle ser i dig bara ytterligare en reaktionär som försöker att gömma en önskan om att behålla egna privilegier bakom en mycket bräcklig jämställdhetssträvande fasad.

  6. Ulf Says:

    ”Strider mot naturen” torde vara en omskrivning för den stora mängd forskning som påvisar åtskilliga skillnader mellan hur kvinnors och mäns hjärnor fungerar, t o m ned till vilka olika kemiska substanser som styr sexualiteten för män resp kvinnor. Detta borde inte vara kontroversiellt, men har på något konstigt sätt blivit det. Att män och kvinnor har olika fysiska förutsättningar är också mycket väl belagt, och beror såväl på muskelmassa som skillnader i skelettkonstruktion och nervsystem. Allt detta i genomsnitt – de individuella variationerna är enorma. Det ligger ingen inbyggd värdering i detta, enligt ett vetenskapligt synsätt. Det har studerats, konstaterats och verifierats – och på så vis har det accepterats som en objektiv sanning.

    Personligen ser jag inga problem med att jag får göra flera klassiskt manliga sysslor hemma: jag är längre och tyngre än min hustru, är mycket starkare (bla som gammal elitidrottsman), och är dessutom tekniker. Hon är konstnär och ”etablerad kulturarbetare” (och därmed uselt avlönad). Då och då får vi försvara vår familjebild, som onekligen ser dammigt traditionell och bakåtsträvande ut. Det är den inte. Den är baserad på praktiska avväganden och stark kärlek och ömsesidig respekt. Enligt alla gängse mått på jämlikhet är vi extremt ojämlika, men det struntar vi båda i. Vi passar inte in i mallen, helt enkelt.

    Jag kan hålla med om att argumentationen blir väl polariserande emellanåt, men kravet på vetenskaplighet tillgodoses nog väl över genomsnittet, jämfört med andra debattörer. Boken innehåller åtskilliga referenser till olika studier.

  7. Ge er nu... Says:

    Strider mot naturen är bra uttryckt tycker jag, för varför skulle det vara unket att påpeka att män är män och kvinnor är kvinnor (och tillsammans kompletterar de varandra)?

    Det strider lika mycket mot naturen som att kämpa sig blodig för att göra en Tall eller en Ek eller bådadera av en Gran. Varför inte låta dem vara vad de är? De fyller ju varsin funktion…

  8. Alotofnoise Says:

    Jag tycker ”strider mot naturen” luktar unket för att det brukar användas av människor som absolut vill upprätthålla traditionella könsroller (för alla, inte bara sig själva) för att slippa underbygga sitt ställningstagande. Därmed inte sagt att biologiska förklaringsmodeller inte finns. Tvärtom, de är troliga enligt senare forskning. Men inte som enda förklaring. Det enda vi kan säga om fördelningen mellan sociala och biologiska faktorer när det gäller skillnader i beteende mellan könen är att de båda ligger nånstans mellan 1% och 99%. Vi vet helt enkelt inte. Och det spelar heller inte så stor roll.

    Det jag vill säga (the main point) är att man inte behöver motivera jämställdhetsfrågor med den ena eller andra förklaringsmodellen. Det viktigaste är att var och en, individuellt eller tillsammans i en familj, har möjlighet att välja det som passar en själv bäst. De som vill ha en absolut jämn fördelning ska kunna ha det. De som vill göra det på annat sätt ska kunna göra så.

    Det är friheten att själv välja hur man vill ha det som är viktig, inte att ett visst beteende följs. Den som absolut vill att alla ska bete sig på ett visst sätt (oavsett om det är ”könen ska vara lika” eller ”könen ska vara olika”) spelar på samma planhalva som radikalfeministerna.

  9. Hanna Fridén Says:

    Hur vet du att ingen säger åt mig att diska i ett förhållande? Jag antar att du gått igenom en könsoperation och testat själv?

    Du har nämligen fel.

    Nu, jag ska inte påstå att jag varit i ett förhållande där en kille strikt fixar avloppet och en annan diskar. Absolut inte. Däremot har man delat upp uppgifterna. Ibland har jag diskat, ibland den andre. Det brukade se ut som så att den ena lagar mat och den andra diskar.

    I lägen där jag slarvat med mina uppgifter har jag fått gnäll, precis som min partner har fått gnäll när han inte utfört sina. Jag vet inte något förhållande som ser ut på något annat vis hos mina vänner.

    Om det däremot är så att du är van vid att bli gnälld på och haft en partner som också förtjänat att få gnäll för att denna slarvat med sina uppgifter så är det förstås synd, och då tycker jag att du ska lära sig att säga till!

    Däremot vet jag inte ett enda förhållande som fungerar på det vis som du beskriver.

  10. Hanna Fridén Says:

    Jag vill i övrigt säga att jag inte tycker att det är fel att du tar upp orättvisor mot män, tvärtom så tycker jag att det är bra att det görs.

    Men jag tycker att det är synd att du tar för givet att majoriteten av alla feminister står för en bild som inte stämmer.

  11. J Says:

    Jag har – sen jag läste det du skrivit i Brännpunkt, SvD – vad det är som driver ditt hat mot jämställdhet.

    Det verkar som att du på något sätt tror att ett förhållande i ett jämställt sverige automatiskt skulle leda till att man byter könsroller? Poängen är väl att det inte ska finnas några könsroller.

    Varför skulle du inte kunna tjata på din partner att ordna disken om det är så ni har delat upp det? Det låter ju snarare som att du är frustrerad för att du inser att du inte längre kan styra och ställa i hemmet som männen på 50-talet kunde.

    Det jag ser mest av i samhället idag när jag diskuterar jämställdhet är en stor mängd män som är extremt rädda för något de egentligen kan väldigt lite om.

    Jämställdhet syftar inte till att skapa ett matriarkat utan syftet är förstås att slippa den här typen av diskussioner som du för när du säger att en _kvinna_ kan ställa krav på en _man_, men en _man_ inte kan göra det mot en _kvinna_. Man vill se personerna och inte i första hand könet.

    För övrigt kan jag säga till ”Svensk medelålders man” att jag tycker det är fantastiskt att du totalt missar att feminism handlar om jämställdhet. Det är självklart att jämställdhet inte är en gyllene fackla som kommer göra alla lyckliga. Att kvinnor får vårdnaden i 90% av vårdnadstvisterna och därmed får tillgång till boendet är självklart lika snedvridet som att de idag tjänar 80% av männens löner. Det måste också lösas. Och lösningen heter jämställdhet.

    Och ska vi vidare prata om referenser till nazism så är det väl snarare så att det är män som du som visar de tydligaste referenserna till den typen av resonemang när du anklagar feminister (judar?) för alla mäns (tyskar?) problem idag, när orsaken förstås är precis samma som den är för kvinnorna (ett samhällsproblem i princip alla skikt, som både kvinnor och män ligger bakom).

    I slutändan kan kvinnor få diska och vara hemma med barnen medan männen jobbar och spelar golf. Om de vill. Men jag hävdar att människor är för indoktrinerade av samhällets syn på könsroller för att kunna fatta ett sådant beslut på korrekt grunder. Det måste lösas. Och det är långt kvar.

  12. kristoffer Says:

    Jämställdhet i dess rätta bemärkelse är det inte många kvinnor som är pigga på, har testat genom åren, ingen ycker det är en bra lösning. Bästa exemplet är väl barnbidraget, helt osannolikt att det går till modern. Det borde ju vara rätt lätt att dela på detta bidrag.
    Mest tydligt blir vårt ojämnlika samhälle annars i domstols väsendet, vid separation får ju alltid kvinnan ensam vårdnad om barnet om hon önskar detta.
    I hushålls arbetet är det ju alltid kvinnans norm som gäller, hon bestämmer när det är tillräckligt rent. Prova själv att säga till att hon får hjälpa till med städningen , gå sedan runt och inspektera och ge lite feedback såsom ” här är det inte tillräckligt rent osv” brukar inte falla i god jord..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: