Jag skriver i SvD om Wikileaks

Idag har jag publicerat en debattartikel på SvD Brännpunkt om Wikileaks och Julian Assange. Rubriken är ”Omvänd nakenkamera väcker vrede”. Makten gillar inte när de får smaka på sin egen medicin. Läs artikeln här.

Wikileaks – medborgarnas egen nakenkamera

Medborgarnas egen nakenkamera väcker maktens vrede

Vi medborgare har sedan en tid i ökande utsträckning tvingats huka oss inför en alltmer påträngande och förödmjukande övervakning från statsmakternas sida. Det kanske mest extrema exemplet är de så kallade nakenkameror som installeras på allt fler flygplatser.

Nu när Wikileaks brutalt klär av makthavarna får överheten smaka på sin egen medicin. Den var tydligen besk, för intressant nog reagerar makthavarna med stor vrede. I Kanada har till och med en regeringsrådgivare krävt mord på budbäraren. För Wikileaks är ju bara en teknisk mellanhand – det är amerikansk personal som har läckt hemlig information.

Wikileaks är en omvänd nakenkamera. Det är medborgarnas egen nakenkamera som obarmhärtigt klär av makthavarna och visar deras oetiska beteende, lögner och dubbelspel. Och även visar när de sköter sig, för den delen.

USA:s utrikesminister Hillary Clinton har beordrat landets FN-tjänstemän att spionera på andra länders FN-diplomater och bland annat försöka komma över deras DNA och kontokortsnummer. Afghanistans vicepresident Ahmad Zia Massoud ska i oktober 2009 ha stoppats och förhörts i Dubai efter att ha landat med 52 miljoner dollar i kontanter (var kom de ifrån?). I Sverige har både regeringen och socialdemokraterna spelat under täcket med amerikanarna. Det är bara några exempel på intressanta avslöjanden om makthavare som medborgarnas nakenkamera i den senaste omgången har levererat till folket.

Det ska bli spännande, mycket spännande, att se hur det går med Wikileaks och dess grundare Julian Assange. Det är synnerligen mäktiga krafter som denna modiga man har utmanat. Om jag var han skulle jag inte känna mig trygg, och det gör han inte heller. Nu tror jag nog inte att det går så illa att han plötsligt råkar bli överkörd eller råkar ramla ned från ett högt beläget hotellfönster. Men det känns som en lågoddsare att Julian Assange och/eller Wikileaks på något annat sätt hamnar i problem som gör att sajten hämmas eller till och med försvinner.

Cyberattacker mot Wikileaks har vi ju redan sett. Juridiska och ekonomiska metoder kan också vara användbara för att tysta sajten. Att Assange har problem med rättvisan är redan ett faktum. Och nyligen slutade det amerikanska företaget PayPal att förmedla donationer till Wikileaks, liksom flera kontokortsföretag. Amazon har slutat upplåta sina servrar till Wikileaks.

Amerikanska myndigheter har pratat om att åtala Julian Assange för spionage. Flera amerikanska politiker har krävt att han jagas som Osama bin Ladin och att han bör få dödsstraff. Det känns ganska märkligt. Amerikanska myndigheter borde inrikta sig på att få sin egen personal att hålla tyst.  Det är faktiskt amerikansk personal som har läckt, inte Julian Assange. Han driver bara en anslagstavla.

Läckorna är avslöjande även på ett annat sätt. Vi har länge fått höra från våra makthavare att det inte är någon fara med att myndigheterna bygger upp register med personliga detaljer, såsom vilka vi har ringt och mejlat, eftersom ingen obehörig kommer åt informationen. Men om det som sägs i förtroende på till amerikanska ambassadörer runtom i världen hamnar på internet, kan inte vad som helst då hamna på internet? Jag brukar säga: alla databaser läcker. Wikileaks bekräftar detta.

(Detta är en artikel i senaste numret av mitt nyhetsbrev Big Brother Bulltin (BBB). Du kan abonnera här)

(Beträffande den juridiska hanteringen av Julian Assange, se detta inlägg på min andra blogg GenusNytt.