Under många år har jag undrat var det berömda Patriarkatet befinner sig. Alla pratar om det, men jag har inte sett till det. Hur jag än har letat. Men nu har jag hittat Patriarkatet!
Nåja, jag har inte sett det med mina egna ögon, riktigt så långt har jag inte kommit, men jag har sett spåren. Riktigt inskränkta, gubbiga, patriarkala spår. Och dessa tyder på att Patriarkatet befinner sig någonstans mellan Riksarkivet och Hovet.
DN publicerar idag ett stamträd för den blivande Prins Daniel, som bygger på en omfattande släktforskning i Daniel Westlings bakgrund som genomförts av Riksarkivet. Stamträdet är publicerat som en bild, och det märkliga är att den stackars prinsen saknar mamma. ”Inga bovar i Daniels släktträd”, utropar rubriken lyckligt, men man ser bara halva Daniels släkt. Ett steg uppåt från honom i stamträdet finns ”pappa Olle Westling”, och inget mer. Var är mamman? Var är den halva av hans släkt som finns på moderns sida?
Det är uppenbart att den kvinnliga sidan av den blivande prinsens släkt är ointressant, och för en gångs skull känns det motiverat att ta till det så missbrukade begreppet patriarkala värderingar. För det är ju precis vad det handlar om. Hur ända in i hundan, som Emil i Lönneberga skulle ha sagt, kan man rita ett släktträd som exkluderar den ena halvan av släkten?
Jag känner inte till om Patriarkatet sitter på Riksarkivet, eller om deras arbete är en anpassning till vad som förväntas inom Hovet och att Patriarkatet därmed sitter i slottet. Men nu har jag i alla fall kommit så långt som till vetskapen om att någonstans mitt emellan dessa två institutioner finns det! Det berömda Patriarkatet!
Jag kommer att fortsätta spårningsarbetet.
För övrigt väntar jag nu med stor iver på att få min egen släktforskning utförd av Riksarkivet. De har tydligen börjat göra jobbet åt medborgarna. Förr fick man sitta själv i dagar och veckor över bildskärmar och gamla kyrkböcker.
Pär Ströms blogg 