1. Exakt vad man väljer att ladda ned, vilket urval man gör, säger något om vem man är. Det gäller i viss utsträckning för musik och dataspel, i större usträckning för filmer och i ännu större utsträckning för litteratur. Inte minst facklitteratur. Den som laddat ned en bok om en pinsam sjukdom, exempelvis, kan misstänkas lida av den sjukdomen. IPRED gäller allt upphovsrättsskyddat material som föreligger i digital form, även litteratur.
2. Med IPRED får upphovsrättsindustrin tillgång till den ovan nämnda informationen, kopplat till vilken abonnent som står bakom. Det gör att information som är mycket känslig hamnar i händerna på en kommersiell aktör. Det är obehagligt i sig, exempelvis mot bakgrund av risken för läckage. Det är ännu mera obehagligt mot bakgrund av tendenserna från upphovsrättsindustrins organisationer att tillämpa ett utpressningsliknande förfarande mot fildelande konsumenter (se nästa punkt). (Exempel på utpressning här och här).
3. Internationella erfarenheter visar att upphovsrättsindustrin tenderar att tillämpa en slags utpressning mot fildelare. De skickar ut brev med en lydelse av typen: ”Du har fildelat x låtar och för det kommer vi att stämma dig inför domstol och begära ett skadestånd om 250.000 kronor. Men om du betalar tio procent av summan inom en vecka så avstår vi från stämningen”. Detta kan leda till att personer som aldrig skulle ha fällts i domstol skräms att betala, varvid de går miste om den juridiska prövning som skulle ha friat dem. Det faktum att en upphovsrättsorganisation påstår att illegal fildelning har skett innebär inte att det hela håller juridiskt. Exempelvis kanske fildelningen har utförts av en okänd person som obehörigen använt ett trådlöst nätverk. Fildelningen kanske inte har ägt rum över huvud taget, naturligtvis kan upphovsrättsindustrin göra misstag som alla andra.
4. IPRED innebär att man bryter mot den grundläggande principen att privata aktörer inte ska ha polisiära befogenheter. Detta är farligt inför framtiden, eftersom en ändamålsglidning lätt kan inträffa. När grundprincipen är bruten är sannolikheten stor att det senare dyker upp förslag på andra situationer där uppgifter om människors internetanvändning ska lämnas ut. Vad vi gör på internet – exempelvis vilka sajter vi besöker – är information som är mycket känslig till sin karaktär eftersom den säger så mycket om människor.
Ett skräckscenario med IPRED är att upphovsrättsindustrin börjar använda den i punkt 1 ovan nämnda pinsamma informationen om människor som påtryckningsmedel för att få ut stora skadeståndsbelopp. Något som i så fall börjar närma sig legaliserad utpressning. Ett något lindrigare scenario, men illa nog ändå, är att personal hos upphovsrättsindustrins organisationer läcker eller säljer den känsliga informationen. Sådana läckor har vi sett förr i andra sammanhang, många gånger.