Fyra starka argument mot IPRED

1. Exakt vad man väljer att ladda ned, vilket urval man gör, säger något om vem man är. Det gäller i viss utsträckning för musik och dataspel, i större usträckning för filmer och i ännu större utsträckning för litteratur. Inte minst facklitteratur. Den som laddat ned en bok om en pinsam sjukdom, exempelvis, kan misstänkas lida av den sjukdomen. IPRED gäller allt upphovsrättsskyddat material som föreligger i digital form, även litteratur.

2. Med IPRED får upphovsrättsindustrin tillgång till den ovan nämnda informationen, kopplat till vilken abonnent som står bakom. Det gör att information som är mycket känslig hamnar i händerna på en kommersiell aktör. Det är obehagligt i sig, exempelvis mot bakgrund av risken för läckage. Det är ännu mera obehagligt mot bakgrund av tendenserna från upphovsrättsindustrins organisationer att tillämpa ett utpressningsliknande förfarande mot fildelande konsumenter (se nästa punkt). (Exempel på utpressning här och här).

3. Internationella erfarenheter visar att upphovsrättsindustrin tenderar att tillämpa en slags utpressning mot fildelare. De skickar ut brev med en lydelse av typen: ”Du har fildelat x låtar och för det kommer vi att stämma dig inför domstol och begära ett skadestånd om 250.000 kronor. Men om du betalar tio procent av summan inom en vecka så avstår vi från stämningen”. Detta kan leda till att personer som aldrig skulle ha fällts i domstol skräms att betala, varvid de går miste om den juridiska prövning som skulle ha friat dem. Det faktum att en upphovsrättsorganisation påstår att illegal fildelning har skett innebär inte att det hela håller juridiskt. Exempelvis kanske fildelningen har utförts av en okänd person som obehörigen använt ett trådlöst nätverk. Fildelningen kanske inte har ägt rum över huvud taget, naturligtvis kan upphovsrättsindustrin göra misstag som alla andra.

4. IPRED innebär att man bryter mot den grundläggande principen att privata aktörer inte ska ha polisiära befogenheter. Detta är farligt inför framtiden, eftersom en ändamålsglidning lätt kan inträffa. När grundprincipen är bruten är sannolikheten stor att det senare dyker upp förslag på andra situationer där uppgifter om människors internetanvändning ska lämnas ut. Vad vi gör på internet – exempelvis vilka sajter vi besöker – är information som är mycket känslig till sin karaktär eftersom den säger så mycket om människor.

Ett skräckscenario med IPRED är att upphovsrättsindustrin börjar använda den i punkt 1 ovan nämnda pinsamma informationen om människor som påtryckningsmedel för att få ut stora skadeståndsbelopp. Något som i så fall börjar närma sig legaliserad utpressning. Ett något lindrigare scenario, men illa nog ändå, är att personal hos upphovsrättsindustrins organisationer läcker eller säljer den känsliga informationen. Sådana läckor har vi sett förr i andra sammanhang, många gånger.

SvD

Se video om pappadiskriminering på socialen

Pappaombudsmannen Arne Wirén har skrivit en mycket tänkvärd debattartikel på Brännpunkt idag. Den handlar om hur män diskrimineras i vårdnadsfrågor. Den utbredda mansdiskrimineringen inom de flesta områden som har något med barn att göra utgör ett av många exempel på nedtystade jämställdhetsbrister.

För några dagar sedan la jag ut en 6-minuters video på YouTube om hur pappor förödmjukas och diskrimineras av kvinnlig personal på socialtjänsten. Filmen heter ”Matriarkatet på soc”, och finns här. Skriv gärna kommentar på YouTube.

Välkommen till snokarsamhället!

Aftonbladet berättar om en kvinna som under ett års tid blivit spionerad på via sin mobiltelefon. Någon har avlyssnat hennes samtal, tagit del av hennes sms, läst hennes adressbok, och via GPS hållit reda på hennes uppehållsort.

Vem är förvånad? Välkommen till snokarsamhället! Nu börjar så smått konsekvenserna visa sig av de enorma mängder elektroniska fotspår som alla våra apparater ständigt samlar in. Det här är bara början.

Undrar du var den nyfikna köpte sin spionprogramvara för mobiler? Kanske hos FlexiSpy. Deras spyware har alla de funktioner som kvinnan i Helsingborg råkat ut för.

Matriarkatet på soc – se filmen om mansförakt nu

Jag har precis lagt ut en ny 6-minuters video på Den Nya Välfärdens YouTube-kanal. Den heter ”Matriarkatet på soc”, och handlar om tecken på mansförakt inom socialtjänsten. En drabbad pappa berättar om hur han förödmjukats av kvinnlig personal och inte hade något att sätta emot. Se filmen här.  Tipsa gärna andra och blogga gärna om filmen.

Centerns förslag gör bara IPRED mindre dåligt

Centerns förslag, att de som som fildelar upphovsrättsskyddat material ska få en varning innan deras namn lämnas ut till upphovsrättsägaren, utgör onekligen en förbättring av IPRED. Men om lagen skulle få den utformningen blir den inte bra, bara mindre dålig. Det är under alla omständigheter olämpligt att dela ut vad som i praktiken är polisiära befogenheter till privata intressen.

Det måste bli ett stopp på kontrollhysterin i samhället! Bara för att något i kontrollväg går att göra så måste det inte göras!

Jag har lagt ut rapporter, intervjuer, musik och annat material om övervakningssamhället på Den Nya Välfärdens sida (här). Bland annat kan du se en videointervju med Alexander Bard om övervakningssamhället.

SvD AB AB2 SvD2 AB3

Om IPRED – nej tack till privat polis

IPRED är ett lagförslag som går ut på att upphovsrättsägare vid misstanke om upphovsrättsbrott ska få rätt att få ut information från internetföretag om vilket abonnemang som döljer sig bakom ett visst IP-nummer. Det är mycket känslig information, som idag enbart polisen kan få ut. Så bör det förbli. Dela inte ut polisiära befogenheter till privata aktörer.

Att sedan upphovsmännen har rätt att få betalt för sitt arbete håller jag med om, men det är en annan sak. Man kan inte ta till vilka metoder som helst i brottsbekämpning. Metoderna måste vara rimliga och stå i proportion till brottets karaktär. Polisiära befogenheter i masskala till privata aktörer för att komma till rätta med fildelande ungdomar är inte något som kan kallas rimligt.

SvD AB

Madonna och den matriarkala könsmaktsordningen

Patriarkat har vi hört talas om till leda, och vi män brukar beskyllas för att hålla oss med en ”patriarkal könsmaktsordning” för att förtrycka kvinnor. Betydligt mindre använt är ordet matriarkat, som betyder kvinnovälde. Det är synd och orättvist. Jag har länge hävdat, bland annat i min bok Mansförtryck och kvinnovälde, att det finns ett mycket tydligt matriarkat på vissa områden i det svenska samhället.

Nu har Expressens förre politiske chefredaktör PM Nilsson ”kommit ut” som kritiker av matriarkatet. I en mycket intressant debattartikel i sin förra tidning på fars dag skriver han att kvinnor (sett som kollektiv) hårt håller fast vid den attraktiva positionen närmast barnen. De vill inte släppa fram sina män. Det är underbart att höra en förklaring till könsskillnader som inte i vanlig ordning bygger på skuldbeläggning av männen utan faktiskt lägger skulden på kvinnorna.

PM Nilsson skriver bland annat:

”Att krossa patriarkala strukturer är populärt, att ta itu med matriarkat har ingen vågat och jag skulle bli väldigt förvånad om Sahlin vågar inför nästa val.”

”På grund av graviditet, amning och den svenska föräldraförsäkringens utformning får mammor idag extremt gynnsamma förutsättningar för att skapa djupa relationer till sina barn. De är hemma länge, ofta 1,5 år. De får barnens fulla kärlek och känner ofta stark motivation för jobbet som förälder, ofta starkare än för det lönebetalda arbetet.”

” … det handlar om att hon så ofta har monopol på de första åren av barnens liv och därmed är ensam om den riktigt starka relationen till barnen.”

”Vilken roll har man egentligen när man går på ICA och handlar med fruns inköpslapp i fickan, går till parken med stränga regler om galonisar trots att morgonfukten dunstat för länge sedan och får ständiga telefonsamtal om att man inte ska glömma BVC i eftermiddag.”

Bra att PM Nilsson vågar säga detta! Jag vet att hans åsikt har stort stöd i folkdjupet, men den skräck som råder för att kritisera feminism och genusproffs gör att mycket få artikulerar åsikten.

Ett riktigt paradexempel på matriarkala maktanspråk utgörs av artisten Madonna. När hennes exman ska ha hand om de gemensamma barnen utfärdar hon en lista med tio budord om hur de ska skötas. Bland annat får barnen inte bära några andra kläder än de som Madonna har packat ned åt dem, och de får inte dricka vanligt vatten. Läs budorden här.

Man kan ju leka med tanken på vilken reaktionen skulle ha blivit om en man hade kommit med en sådan kommandolista till sin exfru. Han hade förmodligen kallats grottman och det hade skrikits i falsett om könsmaktsordning och patriarkal attityd.

Sydsv

Granska hela det feministiska bidragsträsket

Med anledning av avslöjandena om omfattande mygel i stiftelsen Kvinnoforum, som under det senaste decenniet fått 150 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar, vill jag återkomma till ett krav som jag tidigare ställt på min blogg:

Tillsätt en kommission som kritiskt granskar hela det feministiska bidragsträsket!

Kommissionen ska noga genomlysa de organisationer som fått statliga pengar för arbete med ”jämställdhet”, ”genus” eller vad som helst som innehåller prefixet ”kvinno-”. Kommissionen ska dels göra ekonomisk revision och titta på om allt gått rätt till, dels undersöka om skattepengarna har resulterat i någon verklig nytta. Missförstå mig inte. Jag är inte kritisk mot jämställdhet, jag brinner för sådan, men tyvärr har begreppet kapats av fanatiker som låtsas kämpa för jämställdhet men har helt andra saker på sin verkliga agenda.

Exempelvis har Malmö Fria Kvinnouniversitet fått 280.000 kronor som de bland annat har använt till att under fyra dagar arrangera ett ”fittbyxseminarium” (läs mer här). Där diskuterade feminister bland annat gylfens placering på byxor och övade sig på att kissa stående. Gylfens placering där fram på byxor ansågs icke jämställd. Jag är oerhört nyfiken på vad en nitisk revisor skulle få fram om han eller hon grävde sig ned i Malmö Fria Kvinnouniversitets finanser och verksamhet.

Varför är det just feministiska bidragsmottagare som ska granskas? Jo, när den politiska korrektheten går in så går det kritiska tänkandet ut. Det visar erfarenheten.

För övrigt: Nu ska Stockholms stad sänka kraven på brandmän för att kunna få in fler kvinnor i yrket (länk SvD11 nedan). Är det bra för brandbekämpningen?

Läs här mitt tidigare blogginlägg om genustrams i kärnbränslehanteringen, här mitt inlägg om genustrams på dagis (gungorna är inte jämställda). Här finns min bok Mansförtryck och kvinnovälde.

SvD1 SvD2  SvD3  SvD4  SvD5  SvD6  SvD7  SvD8  SvD9   SvD10   SvD11  SR   ABC TV4

 

SJ, marknadsför integriteten istället för att avskaffa den

SJ har problem med att deras biljetter köps upp av privatpersoner som sedan säljer dem med rejäl förtjänst på Blocket. Därför tänker nu Statens Järnvägar införa personliga biljetter.

Det är att skjuta mygg med kanon.

För det första kan man undra varför SJ, som är en kommersiell aktör, uppenbarligen systematiskt säljer sina biljetter till underbris. Vad är det för dumheter. Höj priserna på de där tidiga biljetterna till marknadspris så försvinner marknaden för svarta börs-hajar.

För det andra är det ytterst olämpligt med personliga biljetter. Vi ska se till att behålla så mycket det bara går av anonymiteten i samhället, eftersom risken är så stor att elektroniska fotspår börjar samlas in och analyseras om de väl finns. Därför ska de inte finnas. Inom flyget är det kört, det är omöjligt att kräva rätt att få flyga anonymt, men låt oss för guds skull inte skänka bort anonymiteten helt i onöden på ett ställe som tåget!

SJ, jag vill ge er ett tips: Personlig integritet i resandet är ett av era konkurrensmedel. Kanske har ni inte tänkt på det? Slå vakt om integriteten istället för att avskaffa den, och marknadsför den som ett skäl att välja SJ framför flyget.

NyKan  SR

Genus-trams på dagis – sandlådor ska bort

(Repris på uppskattat blogginlägg)

Nu har det kommit nytt genustrams i förskolan. Det är uppenbarligen alltför god tillgång till forskningspengar på området (har väl att göra med både denna och föregående regerings omfattande satsningar på “jämställdhet”). DN har publicerat en artikel (här) med rubriken “Lek i skogen gör barn jämlika”.

Redan i ingressen slås följande fast: “Klätterställningar, gungor, sandlådor och cyklar – den tillrättalagda miljön på förskolor kan förstärka könsroller och maktstrukturer hos barn”.

Det menar en forskare som heter Eva Ärlemalm-Hagsér, adjunkt och doktorand vid Mälardalens Högskola. Hon säger också att “vissa lekar eller redskap, som bandyklubbor eller cyklar, snabbt blir genuskodade av barnen och därmed försvårar gränsöverskridande lek”.

Men vad bra att det nu blivit känt att det är så, ta genast bort hemskheterna från barnen, förbjud eländet i lag! Dockor nämns för övrigt inte, dessa utpräglat “genuskodade” leksaker måste givetvis också snabbt elimineras. Kan man inte ta bort de rosa och blå färgkritorna också, så barnen inte frestas till att rita “genuskodade” teckningar?

Längre ned i artikeln citeras en pedagog (dagisfröken) på en förskola som offensivt tillämpar genusteori i jämställdhetens namn. “Vi har arbetat med genus i fem år och har kommit en bit på väg som pedagoger men det är svårt. Genus lärs in från det vi föds och sitter sedan rotat i ryggraden”, säger hon.

Som vanligt alltså, kön finns inte, det är en social konstruktion.

Tacka sjutton för att det är “svårt” när man försöker göra våld på naturen. Någon som kommer ihåg sagan om kejsarens nya kläder?

Själv brinner jag för jämställdhet. Men det ska vara sann jämställdhet. Inte genustrams, och inte mansdiskriminering. Du kan beställa eller gratis ladda ned min bok Mansförtryck och kvinnovälde här.

Uppdatering: En av kommentarerna till detta blogginlägg är så intressant att jag vill ta upp saken här. En artikel på sajten för tidskriften Psychology Today skriver att forskningen allt tydligare visar att det inte är ett inlärt beteende att pojkar och flickor väljer olika leksaker, utan att det kommer inifrån. Medfött. Läs artikeln här.

SvD1 SvD2  SvD3  SvD4  SvD5  SvD6  SvD7  SvD8

Genusforskare sätter klorna i kärnbränslehantering

Genushysterin i Sverige går från dårskap till dårskap. Idag skriver Svenska Dagbladets klarsynta ledarskribent Maria Abrahamsson att Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) i sin årsbok för 2008 skickar med en särskild bilaga som handlar om genusperspektiv på kärnbränslehantering. Smaka bara på uttrycket, genusperspektiv på kärnbränslehantering. Så utomordenligt fånigt. Vad har lagring av utbränt kärnbränsle med genus att göra? Snacka om att bygga luftslott. Snacka om kejsarens nya kläder.

För att producera denna bilaga har SKB anlitat två så kallade genusforskare. Efter ett långt teoretiskt resonemang kommer de fram till att eftersom kvinnor till skillnad från män ”förlägger händelser i kroppen” behövs det mer utredning för att kvinnor ska få en lika positiv inställning som män till SKB:s verksamhet. Genusforskarna skriver att ”Maskulinitet som innebär att män tränas att kommunicera känslomässigt leder till att oron för brister i det tekniska kunnandet förläggs utanför den egna kroppen”. De skriver också att ”Vad kvinnor behöver veta för att kunna förhålla sig till kärnkraft och till ett slutförvar för använt kärnbränsle i närområdet är inte tillräckligt utrett”. Man anar tankens förlängning – här behövs nog en rejäl forskningsinsats utförd av ett par duktiga genusforskare…

Man tar sig för pannan – när ska genushysterin i det här landet ta slut? När ropar den lilla pojken ”Men kejsaren är ju naken?”

För övrigt, läs i de sex sista länkarna nedan om det avslöjade myglet inom Kvinnoforum. Missa inte Kalla Fakta kl 19.20 i TV4 ikväll, där Kvinnoforum avslöjas.

Du finner för övrigt min bok Mansförtryck och kvinnovälde här för beställning eller gratis nedladdning.

SvD1 SvD2  SvD3  SvD4  SvD5  SvD6  SvD7

Vill du ha skatteåterbäring, starta en kvinnoklubb

Eric Erfors på Expressens ledarsida har skrivit en kritisk artikel om hur vi skattebetalare vräker miljoner över oseriösa kvinnoklubbar. Det är nämligen så att regeringen har avsatt 22 miljoner kronor för ”kvinnors organisering”. Medborgare av manligt kön får därmot ingenting för att organisera sig. Denna diskriminering kallas jämställdhetsarbete.

En av bidragsmottagarna är ”Föreningen Ja”, som har 28 svenska konstnärer och två utländska grupper som medlemmar. De har fått 105.000 skattekronor, vilket innebär 3.500 kronor per medlem. Föreningen Ja har som målsättning att ”störta de styrande patriarkala, rasistiska och kapitalistiska maktordningarna genom en strukturell omfördelning av tillgången på pengar, plats och tid inom konstområdet”. Hur går det för dem? Tja, nu har de i alla fall lyckats omfördela 3.500 kronor var till sig själva.

Många fler liknande exempel finns. Det är upprörande att regeringen ger bidrag till sådant trams. Än värre blir det när man vet att genusideologi ligger bakom. Den är sedan länge uppenbart att den svenska genuspolitiken totalt har havererat.

Här kan du läsa ett PM som beskriver bakgrunden för genus-pengaregnet. Det framgår att syftet är att ”stärka kvinnors ställning i samhället”. Hur den manliga hälften av Sveriges skattebetalare stillatigande kan acceptera en sådan anti-jämställd diskrimineringspolitik är obegripligt. Varför ska det ena könet medvetet gynnas på det andra könets bekostnad? Varför ska pengar delas ut på grundval av genus? Varför ska pengar omfördelas från det ena könet till det andra med statens beskattningsrätt som verktyg?

Mona rasar – så går det när man kvoterar

Socialdemokraterna gör ett nytt jätteras i opinionsmätningarna. Enligt Demoskop tappar (s) 5,8 procentenheter och hamnar på 39,1 procent. Det är verkligen en utveckling utöver det vanliga, inte minst mot bakgrund av den väldiga uppförsbacke i opinionen som alliansen länge haft.

Det är fult att sparka på den som ligger, men det är svårt att låta bli att tro att en stor del av raset beror på partiledaren. Mona Sahlin har inte gett något starkt intryck sedan hon tillträdde.

Så går det när man kvoterar, skulle den uppkäftige kunna säga. När (s) valde partiledare var det förutbestämt att manliga kandidater inte fick komma ifråga, oavsett kompetens. Det skulle vara en kvinna. Men den första kvinnan var död (Anna Lindh), den andra tackade nej (Margot Wallström), och sedan var det bara Mona kvar. Alltså måste det bli hon, trots att hon saknade lämplighet för uppdraget.

En av de politiska grupperingar som starkast förespråkat genusbaserad kvotering i Sverige har fått känna av smällen när bumerangen kom tillbaka.

Det finns bara en syn på urvalet vid tjänstetillsättningar som är hållbar: Mest kompetent vinner. Detta är sann jämställdhet. Allt annat är politiskt korrekt låtsas-jämställdhet.

SvD  Expr Exp2

Obama-funderingar dagen efter

Det är naturligtvis fortfarande Barack Obama man går och tänker på. När euforin har lagt sig börjar man fundera vidare på USA:s nya ledning, och man måste inse att situationen inte är rosenröd. Vare sig för USA eller omvärlden.

Barack Obama kommer att göra många besvikna så fort han börjar fatta beslut, det ligger i sakens natur. Det gäller även oss icke-amerikaner. Förvisso tror jag att grundattityden gentemot omvärlden verkligen är annorlunda hos Obama än Bush, men det hindrar inte att han är (blir) USA:s president. Det vore naivt att tro annat än att Barack Obama med kraftfulla medel kommer att hävda USA:s intressen i världen – och dessa intressen kommer inte alltid att överensstämma med omvärldens.

Men även med en realistisk syn på USA:s nya ledarskap måste man konstatera att det känns mycket sannolikt att det verkligen blir tydliga förändringar. Det är bra. Mycket bra.

Och till det kommer ju det fantastiska symbolvärdet med en färgad familj i Vita Huset. Bara det är otroligt glädjande. Jag måste erkänna att jag för ett år sedan tvivlade på att USA var redo för sin första färgade president. Men det var man – och det med råge.

Det finns mycket att kritisera USA för, inte minst om man fokuserar på de senaste åtta åren. Men nog är det intressant att jämföra det epokskifte i positiv riktning som den amerikanska demokratin nu har presterat med den lika starka, men negativa, utveckling som Ryssland genomgår. Hatten av för den amerikanska demokratin och den amerikanska andan!

AB  SvD  DN1  DN2

Äntligen!

Barack Obama tar plats i Vita Huset. Det är glädjande på flera sätt. För det första verkar han stå för en sund politik, och Bush-årens arrogans mot omvärlden är förmodligen ett minne blott. För det andra kan den anda av nystart och entusiasm som efter valet präglar USA bidra till att finanskrisen lättare kan kuvas. För det tredje är det historiskt och fantastiskt att se bilderna på ”the first family” där alla är färgade! Den glädjen förstärks av att se firandet i den by i Kenya där Baracks farmor bor. Det stämmer nog som Barack Obama säger – den resa som han har gjort hade inte varit möjlig i något annat land. Hatten av för USA:s inre förmåga till förnyelse!