Det är så man mår illa. När EU-direktivet om trafikdatalagring drevs igenom (data om alla människors ringande, mejlande, sms-ande med mera ska lagras minst 6 månader) försäkrades vi att det var för ”terrorism och annan grov brottslighet”. Före valet stod Fredrik Reinfeldt i teverutan och sa att han absolut inte vill se någon hetsjakt på fildelande ungdomar. Nu verkar det vara precis det vi håller på att få – och skälet är en kombination av ändamålsglidning och att lagar samkörs.
Lag 1 är alltså trafikdatalagringen, som ännu inte blivit svensk lag men lär bli det under våren. EU-direktivet är taget så vi kommer inte undan. Men märkligt nog går vi i Sverige på flera punkter längre än vad EU kräver.
Lag 2 brukar kallas IPRED1, en del av IPRED, och har just accepterats av lagrådet vilket är sista instansen före formell proposition. Den ger i praktiken skivbolag och andra upphovsrättsägare polisiära befogenheter. Vid misstanke om att upphovsrättsskyddat material sprids ska upphovsrättsägare få rätt att begära ut namnet bakom IP-numren från internetföretagen.
Nu pekar allt på att dessa lagar kommer att ”samköras” på ett sätt som politikerna inte förutsett (eller också låtsades de inte förutse det). Trafikdatalagringen ser till att data om uppkoppling finns lagrad hos internetföretagen. Och finns data så är de skyldiga att lämna ut dem när skivbolagen kommer och åberopar IPRED1. Detta trots att fildelande tonåringar knappast är att beteckna som ”terrorism och annan grov brottslighet”.
Det går inte för internetleverantörerna att kapsla in data enbart för användning när det gäller ”terrorism och annan grov brottslighet”. Man kan konstatera att direktivet om trafikdatalagring har blivit ett monster som kan – och kommer att – användas för allt mellan himmel och jord.
Precis som vi varit många att förutspå kommer alltså trafikdatalagringen att få en mycket bredare tillämpning än vad som framgick i den politiska retoriken. Det kallas ändamålsglidning eller det sluttande planet. ”Nejdå”, sa ansvariga politiker när den debatten fördes, ”så blir det inte alls”. Jovisst, visar det sig nu, precis så blir det.
Man kan konstatera att två lagar tillsammans har gett en effekt som inte var avsedd (åtminstone om man dömer efter den offentliga retoriken). Ett plus ett blir tre, eller till och med fyra. Ett typiskt exempel på hur politikerna inte förstår vad de håller på med när det gäller övervakning och avlyssning kopplade till elektroniska fotspår. Vem tar helhetsansvaret för den personliga integriteten i IT-samhället?
Du finner diverse rapporter och intervjuer om ”storebror” på www.integritetsombudsmannen.se. Exempelvis min färska intervju med Alexander Bard, som hatar storebror, direktlänk här.