Konsten att åka slalom mellan åsikter

Hanne Kjöller på DN:s ledarredaktion slår huvudet på spiken idag. Under rubriken Mer utsikter än insikter avlövar hon den politiska klassens slalomåkande mellan olika åsikter i syfte att optimera den egna karriären.

Tag folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag, som i egenskap av sin position per definition är en av de drivande krafterna bakom FRA-lagen. Så här skrev han tillsammans med Andreas Bergh i boken ”Myten om det liberala Sverige”:

”På Kuba läser säkerhetstjänsten alla e-postmeddelanden som kommer in eller går ut ur landet. Det låter absurt att det är praktiskt genomförbart, men det beror på att det bara finns en server i landet och på att mängden e-post som sänds från Kuba är tämligen liten. Nu är Kuba som bekant en kommunistdiktatur och Kubas skäl för att läsa folks privata e-postkorrespondens är knappast gångbara i en demokrati som Sverige.”

Men det gäller att vara på sin vakt, menar Ullenhag vidare, eftersom det nästan alltid går ”att hitta goda och behjärtansvärda skäl för att staten ska kunna göra intrång i den personliga sfären”…”De små stegen mot Storebror ser dig-samhället leder faktiskt inte till något trevligt samhälle. Vi måste hela tiden vara vaksamma mot ytterligare steg och det är redan hög tid att ta ett antal steg tillbaka.”

Åh-hej, åh-hå. Du är så klok, Erik. Ja, vi måste vara vaksamma, det har du rätt i. Ja, vi borde ta ett antal steg tillbaka, i riktning mot mindre övervakning. Du är en fantastisk liberal och integritetsälskare, Erik Ullenhag! Synd bara att du agerar precis tvärtom.

Hanne Kjöller skriver också om ett mejl hon fått från en riksdagsledamot från ett borgerligt parti (som röstade ja till FRA-lagen).  Ledamoten skrev: ”Nyss läst din ledare. Kan bara säga att jag håller med dig! Vad var det som hände? Jag har funderat mycket på det inträffade dagarna efter och måste säga att eftersmaken är minst sagt bitter.” Ledamoten röstade ja, men är nu plötsligt integritetskämpe och oroad över utvecklingen. Men varför röstade hon ja då? Det hon gör nu är ett ofarligt sätt att försöka både äta kakan och ha den kvar. Hon röstade ja, och optimerade därmed sin karriär genom att göra partiledningen nöjd, samtidigt som hon efteråt försöker profilera sig som integritetsivrare gentemot media (vilket inte kostar något) nu när hon märker vart stämningarna är på väg.

Så här skriver Hanne Kjöller med en klockren formulering: ”Det är inget fel på eftertanke, men det är inte det vi ser. Det är inte insikterna som har förändrats – det är utsikterna. Utsikterna att bli omvald, att höra till vinnarna, att bli populär.”

Det luktar illa. Och politikerföraktet, det bara växer.

AB1 AB2 SvD1 SvD2