EU granskar hemliga koder i skrivare

Som en del kanske känner till är många färgskrivare och färgkopiatorer utrustade med en hemlig funktion som förser utskrifterna med osynliga koder. Dessa syftar till att göra det möjligt att utgående från ett papper spåra den som skrivit ut eller kopierat det.

Nu har EU vaknat i detta ärende. Unionens kommissionär för justice and security, Franco Frattini, har dragit igång en utredning om det rättfärdiga i hemliga skrivarkoder efter påstötningar från bland annat den finska ledamoten av Europaparlamentet Satu Hari. ”To the extent that individuals may be identified through material printed or copied using certain equipment, such processing may give rise to the violation of fundamental human rights, namely the right ti privacy and private life. It also might violate the right to protection of personal data”, säger han.

Nu ska man nog inte ha alltför stora förhoppningar bara för att herr Frattini tar stora ord i sin mun. Han har tidigare skapat rubriker för sin vilja att censurera internet och förbjuda vissa ord i sökmotorer. Politiker har ju en tendens att bre på med integritetsretorik vid tillfällen när inget står på spel.

Nedan finner du länkar till tidigare nummer av mitt nyhetsbrev Big Brother Bullein (BBB) där de hemliga skrivarkoderna beskrivits. Du kan behöva scrolla ned i dokumenten. Du finner också en länk till Electronic Frontier Foundations temasida om hemliga skrivarkoder. Du kan bli abonnent på BBB här.

http://www.atomerochbitar.se/manadsbrev/bbb-10-05.html

http://www.atomerochbitar.se/manadsbrev/bbb-14-04.html

http://www.atomerochbitar.se/manadsbrev/bbb-12-05.html

http://w2.eff.org/Privacy/printers/docucolor/

Kvalificerat trams om kvinnors bloggar

”Bloggandet – nya kvinnostressen”, skriver Aftonbladet idag.  ”Semestertider – men de bloggande kvinnorna tar inte ledigt. Kraven på att uppdatera sin sajt har blivit en ny sorts kvinnostress”, skriver de vidare.

De som skriver är Aftonbladets kvinnoredaktion. ”Sveriges största jämställdhetsredaktion”, som de kallade sig själva i en replik till mig på SvD Brännpunkt i vintras.

Det är ju kvalificerat trams att göra detta till en kvinnofråga. Ett bra exempel på hur man i media utmålar kvinnor som offer bara för att det ska vara så. ”Det är alltid mera synd om kvinnor”, som Johan Hakelius skrev i en krönika för några år sedan.

För det första är bloggande inte något könsspecifikt. För det andra är det i allra högsta grad frivilligt att starta en blogg. För det tredje är det frivilligt att fortsätta uppdatera sin blogg under semestern.

Stress i vardagen är förvisso ett stort problem. För oss människor.

Skriver jag, som sitter här och stressar med att uppdatera min blogg trots att jag har semester  🙂

Problemet med falska våldtäktsanmälningar uppmärksammat i media

Tidningen Östgöta-Correspondenten har i två artiklar uppmärksammat problemet med falska våldtäktsanmälningar:

1. Johan blir polisanmäld för våldtäkt av Jenny på en krog i Motala.  Utredningen läggs ner efter en vecka när Jenny motbevisats på flera punkter och hennes kompisar har ändrat sina vittnesmål. Johan kom undan med blotta förskräckelsen. Läs mer här.

2. Polisen i Linköping uttalar sig om problemen med det ökande antalet falska våldtäktsanmälningar. Läs mer här.

Uppdatering: Ny artikel i Corren, denna gång om en man som fått skadestånd efter att oskyldigt ha blivit dömd för våldtäkt (lär här).

Motbjudande mansdiskriminering i Iran

Om jag påstår att jämställdheten inte har någon enormt stark position i Iran är det väl inte många som blir förvånade. Härom dagen fick jag en ny bekräftelse på detta sorgliga faktum. Svenska Dagbladet skrev att i Iran straffas kvinnors homosexualitet med 100 piskrapp, medan mäns homosexualitet straffas med – döden. Knappast jämställt – men inte precis på ett sätt som gynnar männen…

På andra områden råder en motbjudande kvinnodiskriminering i Iran (liksom i många andra länder), det vill jag vara tydlig med. Men som så ofta är det inte hela bilden som förmedlas i den politiskt korrekta rapporteringen. Den mansdiskriminering som ofta finns parallellt med kvinnodiskriminering räknas inte. Ingen intresserar sig för den.

Varför inte? Leder en sådan attityd till sann jämställdhet? Ger det en seriös genusdebatt?

För övrigt vill jag passa på att kommentera den undersökning som tidningen Göteborgs-Posten nyligen gjort, som kommit fram till att ”kvinnliga politiker osynliggörs”. Tidningen har frågat 50 kvinnliga kommunstyrelseordföranden om de känner sig osynliggjorda, och ser man på, många sa ja. Några manliga kommunstyrelseordföranden tillfrågades inte.

Detta är ett grovt ovetenskapligt tillvägagångssätt. Om man frågar en grupp människor om de har problem så kommer ganska många att svara ja, oavsett vad frågan gäller. Jag känner många män som tycker att deras chefer om omgivning inte lyssnar på dem. Det är en mänsklig egenskap att anse att man inte får tillräcklig respons från omvärlden.

Dessutom måste man göra skillnad mellan upplevd diskriminering och faktisk diskriminering. Jag misstänker att kvinnor i olika enkäter har en större benägenhet än män att svara att de är diskriminerade, när de de facto är lika behandlade, eftersom de hela tiden matas med en medial rapportering om att kvinnor diskrimineras. Det blir självuppfyllande, ett självspelande piano. Män däremot får hela tiden höra att de är ”härskande” och blir mindre mottagliga för att se när de faktiskt utsätts för könsbaserad diskriminering.

Att någon ger ett visst svar på en fråga innebär inte automatiskt att det är så. Jag är helt övertygad om att ifall man skulle fråga en stor grupp människor om de sett utomjordingar så skulle en viss andel svara ja.

Bloggen Genusperspektiv har på ett mera ingående sätt belyst svagheterna med Göteborgs-Postens enkät, rekommenderas (här).

Konsten att åka slalom mellan åsikter

Hanne Kjöller på DN:s ledarredaktion slår huvudet på spiken idag. Under rubriken Mer utsikter än insikter avlövar hon den politiska klassens slalomåkande mellan olika åsikter i syfte att optimera den egna karriären.

Tag folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag, som i egenskap av sin position per definition är en av de drivande krafterna bakom FRA-lagen. Så här skrev han tillsammans med Andreas Bergh i boken ”Myten om det liberala Sverige”:

”På Kuba läser säkerhetstjänsten alla e-postmeddelanden som kommer in eller går ut ur landet. Det låter absurt att det är praktiskt genomförbart, men det beror på att det bara finns en server i landet och på att mängden e-post som sänds från Kuba är tämligen liten. Nu är Kuba som bekant en kommunistdiktatur och Kubas skäl för att läsa folks privata e-postkorrespondens är knappast gångbara i en demokrati som Sverige.”

Men det gäller att vara på sin vakt, menar Ullenhag vidare, eftersom det nästan alltid går ”att hitta goda och behjärtansvärda skäl för att staten ska kunna göra intrång i den personliga sfären”…”De små stegen mot Storebror ser dig-samhället leder faktiskt inte till något trevligt samhälle. Vi måste hela tiden vara vaksamma mot ytterligare steg och det är redan hög tid att ta ett antal steg tillbaka.”

Åh-hej, åh-hå. Du är så klok, Erik. Ja, vi måste vara vaksamma, det har du rätt i. Ja, vi borde ta ett antal steg tillbaka, i riktning mot mindre övervakning. Du är en fantastisk liberal och integritetsälskare, Erik Ullenhag! Synd bara att du agerar precis tvärtom.

Hanne Kjöller skriver också om ett mejl hon fått från en riksdagsledamot från ett borgerligt parti (som röstade ja till FRA-lagen).  Ledamoten skrev: ”Nyss läst din ledare. Kan bara säga att jag håller med dig! Vad var det som hände? Jag har funderat mycket på det inträffade dagarna efter och måste säga att eftersmaken är minst sagt bitter.” Ledamoten röstade ja, men är nu plötsligt integritetskämpe och oroad över utvecklingen. Men varför röstade hon ja då? Det hon gör nu är ett ofarligt sätt att försöka både äta kakan och ha den kvar. Hon röstade ja, och optimerade därmed sin karriär genom att göra partiledningen nöjd, samtidigt som hon efteråt försöker profilera sig som integritetsivrare gentemot media (vilket inte kostar något) nu när hon märker vart stämningarna är på väg.

Så här skriver Hanne Kjöller med en klockren formulering: ”Det är inget fel på eftertanke, men det är inte det vi ser. Det är inte insikterna som har förändrats – det är utsikterna. Utsikterna att bli omvald, att höra till vinnarna, att bli populär.”

Det luktar illa. Och politikerföraktet, det bara växer.

AB1 AB2 SvD1 SvD2

Nu har även u-hjälpen blivit feministisk

Har feminismen nu även lagt under sig u-hjälp och bistånd? Det finns tecken på det. Inte nog med att Sida sedan en tid sänt TV-reklam som fokuserar på kvinnors utsatthet i tredje världen – nu kommer en satsning från den internationella hjälporganisationen Actionaid som innebär fullfjädrad mansdiskriminering (eller ska man kanske säga pojkdiskriminering).

”Bli fadder till en flicka”, utropat de hurtigt på sajten faddertillenflicka. Det är nämligen inte längre barnen i tredje världen som det är synd om – det är flickorna i tredje världen. Så politiskt korrekt. De små gossebarnen kan tydligen gärna hungra ihjäl eller sprängas i bitar som barnsoldater.

”I alla projekt och kampanjer har vi alltid störst fokus på att stödja fattiga och utsatta kvinnor och flickor […], säger Actionaid på sin sajt. De säger vidare: ”Flickors och kvinnors rättigheter måste prioriteras för att vi ska lyckas utrota fattigdom. Vi måste investera i flickor så att de får en utbildning och en möjlighet att lyckas ta sig ur fattigdomen. Vi menar att vi genom att hjälpa flickor hjälper hela samhället och framtida generationer.”

Nyligen skrev också Aftonbladet om en mindre organisation kallad ”Girlpower in Cambodia” som hjälper flickor i Kambodja. Inte pojkar. Så här skriver de på sin sajt som svar på frågan varför de enbart hjälper flickor: ”Hjälpbehovet är enormt i Kambodja; landet räknas till ett av de fattigaste i världen. Därför måste vi helt enkelt begränsa oss. Vårt lilla feministiska projekt försöker hjälpa till självhjälp: att ge flickorna bra engelskundervisning och utbildning för att de skall ha en chans att få ett bra arbete i framtiden.”

Det hela är ju fullständigt absurt. Svält och fattigdom, som ju är huvudproblemen i tredje världen, är väl om något ett mänskligt problem. En humanitär fråga. Hur kan man sänka sig så lågt som till att göra genuspolitik av detta? Det är smaklöst. Vad har de stackars småpojkarna gjort för ont för att inte omfattas av den rika världens hjälp? Utgör en sexårig pojke en del av det globala, onskefulla ”patriarkatet”, kanske?

Maria Wetterstrand ljuger – förmodligen

Nu uttalar sig miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand och är glad för att hon gjort upp med (s) om FRA-lagen. Den ska rivas upp om det blir vänsterseger i nästa val (vilket det blir). Oj vad bra!

Kruxet är bara att socialdemokraterna är anhängare av FRA-övervakning. Det var de som från början kläckte idén! Uppenbarligen är Maria Wetterstrand medveten om det problemet, för hon uttalar sig lite underligt i Expressen. Det ska inte vara ”massavlyssning”, säger hon, och ett antal FRA-spioner (som nu rekryteras) ska sägas upp efter vänstersegern eftersom ”verksamheten ska inte vara av den storleksordningen”.

Sedan säger hon: ”Vi hargenom den här överenskommelsen blockerat att vissa socialdemokrater som tycker att det är roligt med den här typen av lagar ska kunna driva på att partiet gör upp med övervakningshögern om någon slags liten, liten reformering av lagen”.

Men det är precis det som kommer att ske. Under buller och bång kommer Mona Sahlin att riva upp lagen. Sedan tillsätter hon någon sorts kommission som arbetar fram ett nytt förslag, som hon kommer att marknadsföra som integritetens banerförare i världen. Sedan kommer denna (blott kosmetiskt förändrade) FRA-lag version (s) att antas av riksdagen.

Och då sitter Maria Wetterstrand (med all sannolikhet) där och visar att hon är Politiker: ”Nej detta är något helt annat, vi har tillfört ett stort antal integritetsskyddsåtgärder, nu är vi mycket nöjda” kommer hon att säga. Och så träder lagen i kraft med just en ”liten reformering” jämfört med ”övervakningshögerns” variant. Simsalabim, som det brukar låta i politikens värld, när svart trollas till vitt.

Vi medborgare har nu sett denna trollkonst tillräckligt många gånger för att kunna förutse den – flera år i förväg!

Exp AB SvD1 SvD2 SvD3 DN1 DN2

Rusning till FRA-seminarium i Almedalen

Jag kommer precis från ett politiskt seminarium om FRA i Almedalen, dit jag var inbjuden att sitta i panelen i egenskap av integritetsombudsman vid Den Nya Välfärden. Oj vilket tryck det var. Salen, som var stor, var inte bara full. Den var överfull. Folk stod i flera led längs alla väggar.

FRA-anhängarna leddes av förre försvarsministern Mikael Odenberg, som med sedvanlig pondus förklarade att vi kritiker inte förstått vad det handlar om. Dessutom, menade han, har minsan riksdagen hanterat procedurfrågorna helt korrekt så lagens tillblivande ”uppfyller alla kvalitetskrav”.

Som om det var proceduren i riksdagen som var det viktiga! Jag påpekade att det är inte självklart att ett beslut är rätt och bra bara för att det tillkommer i formell demokratisk ordning. Exempelvis kom ju Adolf Hitler till makten på demokratisk väg (utan alla jämförelser i övrigt). Denna jämförelse retade för övrigt upp Odenberg en hel del, märkte jag. En strålande paneldeltagare var Anna Pettersson, från nätverket StoppaFRAlagen.nu, som på sitt lågmälda men tänkvärda sätt drog ned stora applåder – bland annat när hon påpekade att granskningen av FRA:s verksamhet kommer att bygga på dokumentation som FRA väljer att lämna ut.

Anders Wik, före detta (nyligen pensionerad) överdirektör vid FRA pratade sig varm för sina fina sökbegrepp. Sökbegreppen kommer att utesluta svenskar, sa han. Vi (alltså FRA) är bara intresserade av vapenhandlare i Dubei, fabriker för kemiska vapen i Syrien, och liknande, sa han. Många av oss påpekade att det intressanta är att FRA enligt lagen ska få tillgång till all trafik som passerar Sveriges gräns, även medelsvenssons mejl om kärleksgnabb. Vi är ju många som helt enkelt inte litar på att FRA följer de regler som sätts upp. Vi är många som inte tror de så kallade kontrollinstanserna om att kunna bedriva någon reell kontroll.

Seminariets stora publik var över lag starkt emot FRA-lagen. Bland de problem som publiken luftade kan nämnas att pressens meddelarskydd i praktiken sätts ur spel (det blir alltså riskabelt att kontakta media om missförhållanden) och att Sverige skadas som IT-nation (på grund av att utländska företag börjar sky Sverige som bas för sin verksamhet).

Fantastiskt att det var ett sådant enormt tryck på detta seminarium. Flera kända ledarskribenter var där, Lars Ohly dök upp, liksom företrädare för viktiga organisationer och företag. Och inte minst – en väldig massa till synes ”vanliga människor”! Detta visar att frågan lever, och engagerar!

Nu ska jag sätta mig på ett café, smutta på en iskall öl och vänta på färjan tillbaka till fastlandet! Mera peppad angående integritetens framtid än före detta seminarium!

Material: Du finner mina och Den Nya Välfärdens rapporter om ”storebror” här, liksom poddradio-intervjuer och musik (bl.a. en ny FRA-inspirerad nationalsång).

SvD SvD2 SvD3 SvD4 AB DN

FRA – en nod i Echelon för hemligt Nato-samarbete?

Nu redovisar SvD trovärdiga uppgifter om att regeringens egentliga motiv för att driva igenom FRA-lagen i hemlighet är en strävan att avlyssna Ryssland. Detta för att kunna använda uppsnappad rysk trafik för att byta till sig underrättelser från andra länder.

Det börjar klarna. Till skillnad från alla hittillsvarande politiska motiveringar, den ena underligare än den andra, måste man säga att ”this makes sense”. Jag menar inte att det rättfärdigar FRA-lagen, jag menar bara att förklaringen är trovärdig.

Är det alltså så här illa, undrar man: Med hjälp av FRA ska Sverige bli en nod i det globala amerikanska avlyssningssystemet Echelon. I gengäld får vi informella säkerhetsgarantier av Nato. Därmed kan alliansen lugnt lägga ned det svenska försvaret men ändå formellt hålla oss utanför Nato. Simsalabim!

Lite väl konspirationsteoretiskt, tänker kanske en del. Måhända. Å andra sidan hade Sverige ett liknande, hemligt underrättelsesamarbete med Nato under lång tid under det kalla kriget. Under den tiden var vi formellt strikt alliansfria. Ryssarna visste om hur det verkligen stod till, vilket var skälet till att de sköt ned en signalspanande DC3:a och senare en Catalina över Östersjön. Detta hemliga Nato-samarbete förnekades av regeringen och försvarsmakten under många år.

Material: Du finner mina och Den Nya Välfärdens rapporter om ”storebror” här, liksom poddradio-intervjuer och musik (bl.a. en ny FRA-inspirerad nationalsång).

SvD SvD2 SvD3 AB DN

Han tycker tydligen att svenska folket är idioter

Det är sorgligt. Nu förfaller även ÖB till att använda det falska Afghanistan-argumentet i försvaret av FRA-lagen.  ”I detta ögonblick flyger svenska Herculesflygplan i Afghanistan och för att våga uppträda där måste jag veta vad som kan förekomma där i form av missiler och dylikt”, säger han i SvD.

Att missilangrepp mot västliga flygplan i Afghanistan skulle avvärjas genom att avlyssna det civila svenska telenätet faller på sin egen orimlighet. Dessutom har till och med FRA-chefen Ingvar Åkesson vederlagt det argumentet.

I själva verket är det ett idiotförklarande av svenska folket att komma dragande med Afghanistan-argumentet. Uppenbarligen är det många i det svenska politiska etablissemanget (och närstående kretsar) som betraktar oss som idioter.

SvD

Poff – en liten rökpuff – och så ny åsikt!

Centerns ungdomsförbund kräver nu en ”medlemskommission” inom partiet, som ska granska hanteringen av FRA-lagen. Bland annat hänvisas till centerns så kallade öppenhetsmanifest från 2006, där FRA-lagen nämns under rubriken ”Hoten mot öppenheten”. Hur kan då partiet med hysteriskt patos driva igenom samma lag bara två år senare, undrar ungdomsförbundet.

Ja, det kan man ju fundera över. Åtminstone de som fortfarande har kvar något förtroende för de politiska partierna. Själv funderar jag inte längre över den typen av spörsmål, eftersom jag numera utgår ifrån att politiker i normalläget är karriäroptimerande hycklare. En tes drivs först, men en vecka senare kan motsatt tes drivas – och de skäms inte ens. Precis så hanterade exempelvis justitieminister Beatrice Ask FRA-lagen – hon kritiserade först Mikael Odenberg för lagförslaget i synnerligen hårda ordalag  men en vecka senare var hon plötsligt anhängare av det. Poff!

Så går det till i politiken. VIlka är vinnare? Cynismen, politikerföraktet, och (förmodligen) Sverigedemokraterna.

SvD

Tolgfors för svenska folket bakom ljuset

”Det går inte att massavlyssna svenska folket”, säger försvarsminister Sten Tolgfors idag i SvD.  Massavlyssning är inte tekniskt möjligt, inte juridiskt möjligt och inte heller praktiskt möjligt”, säger han.

Tolgfors lurar svenska folket (som den politiska klassen så ofta gör). Rent bokstavligen har han visserligen rätt, eftersom manuell telefonavlyssning i masskala är alltför personalintensivt för att ens FRA ska kunna genomföra det. Men Tomhylsan väljer att glömma olika former av automatisk registrering.

Detta är exempel på vad som ÄR möjligt att göra i masskala:

– Låta programvaror analysera vem som kontaktar vem (via exempelvis telefon eller epost) och sedan låta programvarorna automatiskt uppdatera en databas över människors vänskapsrelationer. Kartor över vänkretsar kallas sociogram i underrättelsekretsar.

– Låta programvaror gå igenom enorma mängder skrivna meddelanden på jakt efter vissa nyckelord, och sedan låta programvarorna automatiskt upprätta dabaser över vilka människor som använt vissa ord.

– Låta programvaror gå igenom människors surfande, och sedan låta dessa programvaror automatiskt upprätta databaser över vilka människor som besöker vissa typer av sajter. Det kan röra sig om politiska sajter, exempelvis.

Gränslinjen går mellan manuell och automatisk övervakning. Det stora storebrorshotet kommer från automatisk övervakning. Tomhylsan låtsas bara om att det finns manuell övervakning.

Storebror – nu även i tvättstugan

Storebror i tvättstugan – låter det konstigt? Inte för mig. Den digitala revolutionen ger loggfiler, och loggfiler ger övervakningsmöjlighet, och övervakningsmöjlighet lockar fram storebror som sylt lockar getingar.

Jag tänker på de nya elektroniska låsen som börjar komma. Praktiskt med nyckelkort som lätt kan programmeras om i systemet, så man slipper byta lås vid tappad nyckel. Fler fördelar finns. Men plötsligt uppstår ju e-fotspår som visar när varje person kommit hem, gått till tvättstugan, etc.

Nu har Datainspektionen efter tillsyn hos bostadsföretaget Eslövs Bostads AB slagit fast att hyresvärden INTE får använda loggfilerna från e-lås för att exempelvis spåra vem som smutsat ned i tvättstugan. Det är bra. Nyckelkort ska användas för att öppna dörrar med, säger Datainspektionen och kritiserar därmed ändamålsglidning. ”Vår grundinställning är att man ska vara restriktiv med hur informationen i passageloggarna används”, säger Datainspektionens generaldirektör Göran Gräslund.

Men ändamålsglidning brukar vara en mäktig kraft som får eget liv. Vi får se hur det går. Snart kommer polisen att börja begära ut data från bostadsföretagens loggfiler över lås, om de nu inte redan börjat…

Mansdiskriminering i talibanernas Afghanistan – kan det vara möjligt?

Jag har just läst den briljanta boken ”Flyga drake” av den afghansk-amerikanske författaren Khaled Hosseini. Det är visserligen en skönlitterär roman, men hela miljön och bakgrunden är hämtad ut verkligheten. Författaren är uppväxt i Afghanistans huvudstad Kabul, där också en del av bokens handling utspelar sig.

I förbifarten framskymtar det kvinnoförtryck som talibanerna i Afghanistan excellerar i. Jag finner detta motbjudande. Det är bra att Gudrun Schyman (och många andra) fördömer detta.

Men som så ofta utgör kvinnoförtrycket inte hela verkligheten. Det finns som så ofta en annan parallell verklighet på genusområdet som förtigs. Denna verklighet skymtar fram i förbifarten ett par gånger i boken, men pekas inte ut av författaren så som kvinnoförtrycket pekas ut. Berättarjaget skriver mycket politiskt korrekt att han som man ”vunnit det genetiska lotteriet”.

Låt mig citera boken på två ställen, sidan 237 och 265 i den svenska pocketutgåvan:

”Och det var också en annan sak, en sak som jag först inte märkte: knappt ett enda barn var i sällskap med en vuxen man – krigen hade gjort fäder till en sällsynt företeelse i Afghanistan”. På ett annat ställe säger en talibanledare: ”Från dörr till dörr gick vi och ropade åt männen och pojkarna att komma ut. Vi sköt dem genast, inför ögonen på deras familjer”.

Dessa män och pojkar, har de ”vunnit det genetiska lotteriet”?

Hyckleriet om FRA blir allt mer motbjudande

Nu har flera borgerliga politiker gått ut i media med krav på att regeringen bör ”göra upp med socialdemokraterna” om FRA-lagen. De ser bekymrade ut i TV och talar om vikten av personlig integritet.

Vad är det för trams. Socialdemokraterna vill ju också ha FRA-övervakning. Det har de velat hela tiden, hela idén väcktes i försvarsdepartementet under Leni Björklunds (s) tid som försvarsminister.

Om regeringen skulle ”göra upp med socialdemokraterna” om FRA-lagen skulle inget av betydelse förändras. Lite justeringar av reglerna och kontrollinstanserna men det skulle fortfarande handla om massavlyssning av svenska folket utan brottsmisstanke. Och regelverkets detaljer är inte så intressanta för oss som helt enkelt saknar förtroende för FRA och dess vilja att följa reglerna.

Let´s face it: Sveriges politiska etablissemang har – över huvudet på medborgarna – bestämt sig för att medborgarna måste avlyssnas. Den överenskommelsen omfattar alla riksdagspartier utom v och mp. Så sluta hyckla, kära politiker, sluta se bekymrade ut, sluta hylla den personliga integriteten. Det är bara pinsamt.

Exp1 Exp2 Exp3 Exp4 DN