Högskoleverket har presenterat en undersökning som visar att kvinnliga doktorander betydligt oftare än manliga doktorander blir negativt särbehandlade på grund av sitt kön. Rapporten bygger på enkäter, där doktoranderna helt enkelt svarat på frågan om de någon gång råkat ut för detta. Den här sortens rapporter bygger nästan alltid på enkäter, inte på objektiv mätning (vilken förstås skulle vara svår att genomföra).
Något jag länge funderat på är i vilken utsträckning de som svarar på sådana enkäter påverkas av den bild som framträder i media och samhällsdebatt. Kan det vara så att kvinnor är mera benägna att kryssa i att de blivit diskriminerade eftersom de ständigt i mediaflödet får höra att kvinnor är diskriminerade? Och att män, omvänt, är mindre benägna att kryssa i samma sak eftersom de ständigt får höra att de är ”härskare”?
Jag kan mycket väl tänka mig att så är fallet. I så fall blir ju mediabilden självuppfyllande, ett självspelande piano som mer och mer förstärker en verklighetsbild som kanske inte är riktig. Det hör till saken att det lätt kan konstateras att åtminstone en del av de genusrapporter som fått stor spridning i media är subjektivt genomförda och starkt vinklade (i syfte att visa utmåla kvinnor som en underordnad grupp).
Till saken hör också att den traditionella manliga självbilden att vara stark kan bidra till att män inte så ofta kryssar i att de blivit diskriminerade. Män vill inte känna sig som offer.
Ett exempel på vanligt förekommande negativ särbehandling av män är alla de ”program” som ska främja kvinnor. Det handlar om mentorskap, stöd för företagare, särskilda utbildningstillfällen och liknande som enbart är öppna för kvinnor. Ett dagsaktuellt exempel ur floden: Stadsmissionen startar ”projekt för utsatta flickor” (här). Att denna form av negativ särbehandling av män ofta är statsunderstödd gör den särskilt allvarlig.
Pär Ströms blogg 
onsdag, juni 4, 2008 kl. 9:36 f m |
Om jag säger att världen är ond blir världen ond då för att jag säger det
Postmodern forskning handlar om att förstärka vad som är populärt att tycka och rapportera det vidare så ännu fler pressas tycka det, inte om att ta reda på någonting om faktiska omvärlden. Det är en sak att säga någonting, det är en annan att ta reda på om det är sant. Om forskare inte sysslar med det sistnämnda vilket värde (förutom som propaganda) har deras s k forsking?
onsdag, juni 4, 2008 kl. 12:55 e m |
Här är mer från den akademiska världen: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=773904
Som synes så blir artikelförfattarnas slutsats att det faktum att män inte söker sig till högre utbildning kommer att sluta med ett ”ett högutbildat kvinnligt proletariat och en manlig maktelit på toppen.”
orsakssambandet är en aning oklart, men jag antar att det med självklarhet kan härledas från ”den patriarkala strukturen”…
…eller nåt…
onsdag, juni 4, 2008 kl. 4:58 e m |
Det anmärkningsvärda är inte själva rapporten utan hur den presenteras.
Rubriken i Svd är ”Kvinnliga forskare blir särbehandlade”. I ingressen slås fast att ”negativ särbehandling och sexuella trakasserier är fortfarande vanöit förekommande..” Dvs här fastslås ett faktum. Då förväntar man sig att det finns bevis för en objektiv sanning. Eftersom det handlar om en enkät borde en rubrík om t.ex. ”kvinnliga forskar är missnöjda” varit mer korrekt.
torsdag, juni 5, 2008 kl. 12:01 f m |
Ännu ett eventuellt genusljug!
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=774673
fredag, juni 6, 2008 kl. 10:16 e m |
VEB!
Jag brkar följa din trådar och tycker du skriver så bra! Har du ingen blogg?
tisdag, juni 10, 2008 kl. 10:27 e m |
Louise P:
Hej! Tack för de orden. Jättekul att höra att du uppskattar mina små kreationer. Nej jag har för tillfället ingen blogg. Jag har funderat på att blogga eller uttrycka mig på andra sätt (div projekt övervägs) men jag vet inte riktigt var jag skall börja någonstans, förslag uppskattas.