Igår eftermiddag hade vi i regeringens IT-råd möte. Vi diskuterade huvudsakligen bredbandstillgänglighet för befolkningen och nationens försörjning med IT-kompetens.
Ett anmärkningsvärt faktum som jag under mötet blev uppmärksam på är att styrningen av högskolornas grundutbildning är mycket svag. Det saknas i stort sett en koppling mellan vad näringslivet efterfrågar för slags kompetens och vad högskolorna utbildar inom. Det är som sagt anmärkningsvärt. På varje högskola tänker ledningen bara på sitt eget lärosäte, och man struntar i praktiken i nationens behov.
Högskolornas och universitetes intäkter är helt kopplade till hur många studenter som examineras. Det spelar ingen roll vilket område utbildningen sker inom, vilken kvaliteten blir eller om studenterna stannar i Sverige efter examen. Utan det är bara examinering som mäts och belönas. Det leder (förstås) till konstiga effekter. Under mötet igår fick vi inside-information om att kraven på studenterna sänks påtagligt om det föreligger risk att för få examineras. För intäkternas skull. Det leder till låg kvalitet, förstås.
Egendomliga åtgärder vidtas också för att locka studenter (det råder ju konkurrens mellan högskolorna). Bland annat skapar man populistiska utbildningslinjer bara för att locka. Exempelvis är det nu populärt att starta utbildning i dataspelsutveckling, för det lockar ungdomar. Att efterfrågan på denna kompetens sedan är mycket liten bryr man sig inte om (för pengarna är ju bara kopplade till examinering).
En annan underlig företeelse är flirten med utlandsstudenter. För att fylla sina utbildningsplatser har det blivit vanligt att högskolor rekryterar studenter från hela världen. Ofta stannar dessa inte i Sverige efter att utbildningen är klar. Bortkastade pengar, alltså, ur ett nationellt perspektiv. Exempelvis har högskolan i Dalarna ett rekryteringskontor i New Delhi (”Campus Dalarna”).
Saken blir värre av att när Sverige bekostat utländska studenters utbildning vid en högskola anstränger vi oss inte för att få dem att stanna kvar och gynna landet. Snarare tvärtom. Om en student som blivit färdig inte snabbt får ett jobb kastas vederbörande ut ur landet. Varsågod, här är din gratis utbildning, hej då! Det är ett väldigt nationellt slöseri med pengar.
Även forskningen vid universitet och högskolor har konstigheter. Det är tydligen så, fick jag lära mig, att svensk forskning inte är koncentrerad. Det borde vara så att pengarna koncentreras till områden där Sverige verkligen har en chans att göra avtryck i världen, vilket i förlängningen kan leda till att nya ”Ericsson” och ”AGA” kan grundas. Men så är det inte, utan pengar sprids ut på många områden av vilka en hel del är sådana där Sverige ändå är chanslöst. Svag nationell styrning, tycker jag. Dålig strategi. Har ett land bara 9 miljoner invånare, och vill höra till morgondagens vinnare i världen, så krävs en fokusering.
För övrigt fick jag under mötet reda på att 25 % av världens personregister finns i Norden. Av dessa finns hälften i Sverige. Talande.