Sara och Birgitta ser bara halva verkligheten

Idag skriver Sara Mohammad och Birgitta Ohlsson på Brännpunkt, där de försvarar feminismen och kritiserar min bok Mansförtryck och kvinnovälde. Vad som är bra är att de gör en liten reträtt från traditionella feministiska positioner, i och med att de skriver: ”vi feminister får inte hymla med att även kvinnor upprätthåller patriarkala strukturer”. Kvinnor är alltså inte vita som snö. Tack för det.

Men i huvudsak står skribenterna fast vid den traditionella feministiska felsynen att män är förtryckare. Enligt Mohammad och Ohlsson är grundproblemet att det finns ett ”patriarkat” och att kvinnan är ”underordnad”. Därmed är mannen satt i rollen som ”det skyldiga könet”, som vanligt. Detta är en verklighetsbeskrivning så har pumpats ut av en högljudd feministisk rörelse så länge att den kommit att uppfattas som sanning av det politiskt korrekta etablissemanget. Men det är fel.

Verkligheten är att det även finns många viktiga områden där kvinnor har ett kraftigt överläge, och i vissa fall håller ihop mot män, som då drabbas av väldiga svårigheter. Det skulle man kunna kalla matriarkat, om man skulle vara lika demagogisk som feministerna. I min bok radar jag upp mängder med exempel på områden där kvinnor har ett överläge över män.

Sammantaget kan man konstatera att kvinnor har vissa underlägen och män har andra. De är av olika karaktär, och därmed är det omöjligt att räkna ut vilket kön som har det bäst respektive sämst. Det är ju som att jämföra äpplen och päron. Det finns därför ingen som helst grund för att påstå att kvinnor totalt sett är ”underordnade” och behöver positiv särbehandling.

Så länge feministerna inte erkänner att båda kön har underlägen som är lika viktiga utgör de inte en kraft som arbetar för  jämställdhet, utan ett särintresse för kvinnor (och, kanske mest av allt, ett särintresse för den egna rörelsen).

Könsstympning av pojkar. Om nu feminismen lika mycket är en ”befrielserörelse för män”, som Sara och Birgitta skriver, varför nämner de inte det faktum att könsstympning av pojkar är tillåten i Sverige, medan könsstympning av flickor med rätta är förbjuden och hårt kritiserad? Regeringen planerar att även fortsättningsvis låta det vara tillåtet att könsstympa pojkar. Omskärelse, som det kallas, är en förskönande omskrivning eftersom det handlar om att permanent ta bort delar av könsorganet.

Här finner du för övrigt min debattartikel om genusfrågan i gårdagens Aftonbladet. Du finner ett intressant mansparti i Tyskland här (de kämpar för att män ska få samma rättigheter som kvinnor, exempelvis kräver de könsneutral värnplikt). Och här finner du ett blogginlägg om hur jag blev utsatt för feministisk härskarteknik av Aftonbladet.

”Männer sind Schweine”

Att män är djur har vi vetat ett tag. Man har ju funderat på vilken sorts djur vi är. Kanske hundar? Nej, de är nog för trevliga. Kanske katter? Nej, för gulliga. Men förresten … det är klart … det måste vara svin vi är!

Ja, just det. Faktum är att i Tyskland har Die Ärtze lanserat en sång med titeln Männer sind Schweine (”Män är svin”). Det är en enda lång redogörelse för hur vidriga män är, på olika sätt. Du kan se och höra sången som video här, inklusive tysk text som gör det hyfsat lätt att hänga med om man har lite skoltyska i bagaget.

Du finner det tyska manspartiet Männerpartei här. De kämpar för mäns rättigheter i samhället, såsom könsneutral värnplikt. Du finner min replik i dagens Aftonbladet på två attacker i genusfrågan här.

von Wachenfeldts tokigheter visar på vinklad ”jämställdhet”

Alla minns väl Ireen ”män är djur” von Wachenfeldt, hon som var ledamot av den förra regeringens jämställdhetsråd och ordförande för kvinnorjourernas riksorganisation Roks. Efter att hon för tre år sedan kläckte ur sig det famösa uttalandet har det hävdats att hon provocerades av en reporter att säga det. Men det verkar inte så, för nu har hon laddat om. ”Jag borde ha sagt att män är värre än djur”, säger hon i en intervju i tidskriften Mana. Skälet är, enligt Ireen, att män kan njuta av kvinnors lidande men det gör inte djuren.

Det är lustigt att detta uttalande kommer bara några dagar efter att författaren Sigge Eklund på Aftonbladet Debatt anklagade mig för att utan grund påstå att det finns mansfientliga stämningar inom svensk feminism. ”Visa mig de manshatande feministerna”, skrev han över ett helt uppslag. Man småler.

Ireen von Wachenfeldt är uppenbarligen lite tokig, och det har ju en människa rätt att vara. Men det är annorlunda med en person som väljs till förtroendeuppdrag. Ireen hade dessa underliga åsikter redan när hon var ordförande för Roks och ledamot av regeringens jämställdhetsråd. Särskilt det senare är ytterst anmärkningsvärt. Vilka slags råd angående jämställdhet mellan män och kvinnor kan förväntas komma från en person som anser det ena könet vara djur, alternativt värre än djur? Att sätta en sådan person att utveckla jämställdheten är som att sätta bocken till trädgårdsmästare, eller att sätta en AIK:are som domare i en match mellan AIK och Djurgården. Att så sker är ett av många tecken på att jämställdhetsdebatten i Sverige är vinklad, för kvinnor och mot män.

Båda kön har sina respektive underlägen och svårigheter. Jämställdhetsdebatten måste titta åt två håll! Och det får vara slut med utpekandet av männen som ”det skyldiga könet”

För övrigt, här och här kan du läsa om kvinnor som njuter av att se män lida (apropå von Wachenfeldts teorier om mäns njutande när kvinnor lider).

Fult knep. Här finns mitt blogginlogg om det fula knep som Aftonbladets debattredaktion använde sig av igår för att utmåla mig som grottman. Feministisk härskarteknik?

AB AB2   Mansförtryck och kvinnovälde

Fult knep av Aftonbladets debattredaktion

Intill Susanna Alakoskis debattartikel där hon går till personligt angrepp mot mig i genusfrågan har Aftonbladet lagt ut en internetfråga till läsarna. Den är formulerad så här:

”Håller du med Susanna Alakoski? Kvinnor borde väl ha lika rättigheter som män, eller?”. 

Det kan man bara svara ja på, och därmed är frågan riggad så att alla ska ta ställning emot mig. Dessutom insinuerar frågan att jag tidigare skulle ha hävdat att kvinnor ska ha färre rättigheter, vilket jag naturligtvis aldrig gjort. Ett mycket fult debattknep alltså, på två sätt. Är det sådant som kallas härskarteknik? Den här sortens feministiskt vinklade debattknep är vanligt förekommande i svenska medier, vilket bidragit till dagens snedvridna verklighetsuppfattning.

Här bemöter jag Susanna Alakoskis debattartikel, där kan du läsa vad jag egentligen står för. Jag brinner för jämställdhet, Susanna Alakoski slår in öppna dörrar och hon har inte förstått någonting av vad jag försöker säga.   AB2

Alakoski slår in öppna dörrar, har ej läst boken!

Susanna Alakoski slår in öppna dörrar när hon idag kritiserar mig på Aftonbladet Debatt för att inte inse vikten av gångna tiders kvinnokamp. Uppenbarligen har hon inte bemödat sig om att läsa den bok hon kritiserar, Mansförtryck och kvinnovälde. Jag håller nämligen helhjärtat med henne om vilket horribelt kvinnoförtryck som förr rådde! Så här skriver jag exempelvis i min bok:

”För ett antal decennier sedan var kvinnor verkligen förtryckta i Sverige, på den punkten har feminismen rätt”.

På ett annat ställe skriver jag:

”En gång i tiden, när svenska kvinnor var omyndiga, saknade rösträtt och inte fick inneha offentliga tjänster, krävdes en tämligen aggressiv kamp för att bryta ned dessa horribla kvinnohinder”.

Som sagt, ”horribla kvinnohinder”, så formulerade jag mig. Så jag vill be dig, Susanna Alakoski, att nästa gång ta reda på fakta innan du kastar dig över någon.

Detta är budskapet med min bok:
Nu, år 2008, har alla eller så gott som alla formella hinder för kvinnor eliminerats. Det finns förvisso fortfarande svårigheter och underlägen för kvinnor, och dessa är mycket väl belysta genom vår aktiva feministiska rörelse. Men det finns också svårigheter och underlägen för män, som dock mycket sällan kommer fram i samhällsdebatten! Det beror på att dagens feminism, som blivit en samhällsdominerande kraft, inte intresserar sig för båda könens svårigheter utan enbart för kvinnors. Det är avslöjande att läsa Feministiskt Initiativs valmanifest från 2006, där en av huvudpunkterna är: ”Samhällsbyggandet ska ske utifrån kvinnors villkor”. Vad är det om inte ett recpet på ett matriarkat?

Män har många underlägen. Inom allt som har med barn att göra, exempelvis, är männens underläge enormt. Jag får mängder med epost från förtvivlade män som gråter om kvällarna och ser sitt liv som förstört för att de blivit berövade rätten att umgås med sina högt älskade barn av en expartner som anser att hon äger barnen och får stöd för den attityden från en socialtjänst där det råder matriarkala värderingar. Just det, matriarkala. När hördes senast en feminist uppröras i TV över detta problem för män?

Låt mig plocka ett annat aktuellt exempel. ”Kvinnor får hjälp att starta eget”, löd en rubrik i DN den 10 januari. Vad är nu detta? Jo, regeringen lägger 1 miljon kronor av skattepengar på ett projekt där människor som bär på drömmen om att bli företagare ska få hjälp att ”bygga upp ett företag från noll  och få hjälp med till exempel att utveckla affärsidé och affärsplan”. Emellertid finns det en hake: Karlar göre sig icke besvär! Urvalet görs alltså inte genom att förutsättningslöst välja de lämpligaste entreprenörerna, utan urvalet börjar med att alla män sållas bort! Hur var det nu ordet löd – horribelt?

Totalt har regeringen satsat 100 miljoner av skattebetalarnas pengar på det man kallar ”kvinnligt företagande”. Det innebär att minst 50 skattemiljoner har betalats in av män utan minsta möjlighet att få något för det – och deras kön är det enda skälet. Är det jämställdhet?

Fult knep av Aftonbladets debattredaktion!
Intill debattartikeln på webben har Aftonbladet lagt en en fråga till läsaren. Den är formulerad så här: ”Håller du med Susanna Alakoski? Kvinnor borde väl ha lika rättigheter som män, eller?”.  Det kan man bara svara ja på, och därmed är frågan riggad så att alla ska hålla med Susanna i debatten mot mig. Frågan är ju formulerad så att läsaren förleds att tro att jag hävdar att kvinnor ska ha färre rättigheter än män, vilket jag aldrig sagt eftersom det ligger ljusår från mina åsikter. Ett fult debattknep. Är det sådant som kallas härskarteknik?

Mansparti. För övrigt är det intressant att notera att det i Tyskland har bildats ett mansparti, Männerpartei. De kämpar för männens rättigheter i samhället. Du kan här läsa ett tidigare blogginlägg jag gjort om dem. En tidigare debattartikel i Aftonbladet som kritiserar mig finner du här.

Läs Rosetta Sten! Hennes blogginlägg beskriver på ett utomordentligt bra sätt det underliga debattklimat och den intellektuella ohederlighet som råder när det gäller feminism, genusfrågor och jämställdhet i Sverige.

I Tyskland har ett mansparti startats

I Tyskland har ett mansparti startats, Männerpartei. De kämpar för männens rätt i samhället. På partiprogrammet står bland annat:

– Absolut likabehandling av män och kvinnor
– Avskaffande av den enbart manliga värnplikten, eller införande av obligatorisk socialtjänst för kvinnor under de 1,5 år som män gör värnplikten
– Kriminalisering av en förälders bortförande av gemensamt barn
– Samma pensionsålder för män och kvinnor.

Besök deras sajt här (tyvärr enbart på tyska).

Sigge Eklund, här är exemplen du efterfrågar!

Igår anklagade Sigge Eklund mig på Aftonbladet Debatt för att utan grund påstå att det finns manshatande feminister i Sverige. Sådana finns inte, menar Sigge, och efterlyser exempel från mig. ”Ge mig ett enda namn bara, så är saken ur världen”, skriver han.

I och för sig har jag aldrig använt ordet ”manshat” i någon form, det ordet har Sigge fört in i debatten. Men det stämmer att jag hävdat att det finns antimanliga stämningar inom svensk feminism. Och här, käre Sigge, ska jag ge dig det där exemplet: Så här sjunger feministgruppen ”Pirata Radical Cheerleaders”:

Jag hatar dig, du djävla man.
Bäst du börjar springa,
för här ser du en kvinna,
som hatar dig så mycket,
vi ska slita dig i stycken!

När sången framfördes på Feministiskt Initiativs årsmöte utbröt jubel och stormande applåder bland de ca 350 FI-delegaterna! Du kan själv se och höra videon med hatsången här (rekommenderas).

Därmed är alltså saken ur världen, Sigge, för du har fått ditt exempel. Men när jag ändå är i farten ska jag ge dig fler:

– Feministen Margareta Winberg sa när hon var jämställdhetsminister: ”Männen begår brott och fokus måste naturligtvis sättas på det kön som bär skulden”. Därmed har hon skuldbelagt halva befolkningen för gärningar som ett fåtal individer har gjort sig skyldiga till. Enbart för att de är män. Om inte det är mansfientlighet vet inte jag vad mansfientlighet är.

– Författaren Aase Berg har skrivit: ”Det är inte ofta man blir så lycklig av besinningslöst våld som när man läser Valerie Solanas SCUM Manifest”. Akronymen SCUM står för ”Society for cutting up men”, och manifestet utvecklar uppskärandet av män. Det var exempel tre, Sigge.

– Feministen Nina Lekander har sagt om SCUM Manifest: ”Äntligen en skitförbannad kvinna som tillåter sig vara det, som uppfinner en så rolig grotesk sammanställning som Society for cutting up men och sedan agerar ut det som är så gräsligt förbjudet i Skandinavien: Manshat”. Det var exempel fyra, Sigge.

– Det är allmänt känt att ordföranden för kvinnojourorganisationen Roks, och dåvarande regeringens jämställdhetsråd, Ireen von Wachenfeldt har sagt i TV att ”män är djur”. Sedan har det hävdatas att hon provocerades att säga detta. Idag, den 18 januari 2008, skriver emellertid Aftonbladet att Ireen inte bara står fast vid uttalandet utan till och med har trappat upp det. ”Män är värre än djur”, säger hon i senaste numret av tidskriften Mana.

– Den feministiska konstnären Joanna Rytel är också inne på zoologi. ”Jag tycker att det är en förolämpning mot djuren att säga att jag har likställt dem med männen”, säger hon i DN.

– Margareta Winberg har också sagt: ”Män delar inte med sig. Män håller krampaktigt i det som har varit tryggheten, att vara förmer, att ha kontroll, att äga makt, att vara märkvärdigare”. Tala om att generalisera. Samma mansfientlighet här.

– Stina Jeffner, doktor i sociologi vid Uppsala Universitet, har föreslagit att utegångsförbud ska införas för män efter klockan 22.00 varje kväll. Det måste rimligtvis betraktas som stark mansfientlighet.

– Gudrun Schyman, den svenska feminismens galjonsfigur, har krävt införande av en särskild mansskatt. Pengarna som den inbringar ska sedan användas för att kompensera för allt ont som vi män gör. Det var exempel nio.

– Eva Lundgren, professor i sociologi vid Uppsala Universitet, har sagt att manliga satanistiska nätverk sliter foster ur livmodern på gravida kvinnor och dödar dem rituellt. Det var exempel tio. Jag skulle kunna fortsätta med listan.

Men det vill jag inte. Det är tråkigt att tid ödslas på spektakulära detaljer som egentligen är oviktiga. Pajkastning tar fokus från det viktiga. Min huvudtes i jämställdhetsdebatten är enkel: Det finns svårigheter och underlägen för både män och kvinnor. Sann jämställdhet kan bara uppnås genom könsneutralitet i jämställdhetsdebatten. Det har vi inte idag, där jämställdhetsarbetet ensidigt utgår ifrån att det är kvinnor som är “förtryckta”. Denna ensidighet drabbar män, eftersom deras problem och underlägen inte erkänns (eller, i bästa fall, betraktas som mindre viktiga).

För hundra år sedan var kvinnor verkligen förtryckta, där har feministerna rätt, och hade jag levat då hade jag varit suffragett (kvinnosakskämpe). Jag brinner nämligen för jämställdhet. Låt oss nu gå ut och kämpa för att eliminera båda könens respektive svårigheter och underlägen!

För övrigt, här finner du dagens debatt i TV4 mellan Sigge Eklund och mig, och här finner du min bok Mansförtryck och kvinnovälde för beställning eller gratis nedladdning som pdf eller mp3. Tacka tankesmedjan Den Nya Välfärden för att de vågade ge ut en bok som bryter mot det som för närvarande är politiskt korrekt!

Mansparti. Här kan du läsa ett senare blogginlägg jag gjort om att det har startats ett mansparti i Tyskland.

Vilken planet har Sigge Eklund bott på?

Läs istället uppdaterat inlägg här.  

AB

Övervakningssamhällets förespråkare har bevisbördan

En rapport från BRÅ (Brottsförebyggande rådet) visar att övervakningskameror endast har en liten effekt på brottsligheten i centrumområden, kollektivtrafik och i bostadsområden. Rapporten bygger på analys av ett 40-tal forskningsrapporter.

Detta aktualiserar något jag hävdat länge: Det är övervakningssamhällets förespråkare som har bevisbördan. Om deras övervakningsåtgärder, med åtföljande intrång i den privata sfären, kan bevisas ha god effekt så kan de övervägas. Detta innebär inte att de automatiskt ska införas, eftersom nyttan måste vägas mot priset i form av kränkning av människors personliga integritet. I många fall blir det rimliga resultatet av analysen att vi måste säga nej till övervakning även om den gör nytta. Men om den inte ens gör nytta, tja, då är ju beslutet väldigt enkelt. Artiklar: SvD  City SVT.

Avslutsningsvis måste jag skriva att jag inte är någon generell motståndare till övervakningskameror på allmänna platser. I en del fall är de motiverade. Samtidigt måste slås fast att det stora hotet mot den personliga integriteten inte kommer från kameror (i dagens version) utan från de elektroniska fotspår som hamnar i enkelt sökbara databaser. Mer om övervakning finns på Den Nya Välfärdens podcast-sida här. Och här finner du en intressant debattartikel om övervakning och fildelning, skriven av Lidingös moderata kommunalråd Paul Lindquist. DN kommenterar BRÅ-rapporten på ledarsidan här.

Ändamålsglidningen slår till igen

I Storbritannien har myndigheterna begärt att en djurrättsaktivist ska lämna ut kryptonyckeln till sin dator. Medborgare där är skyldiga att lämna ut sin kryptonyckel på myndigheternas begäran – enligt en mycket kontroversiell lag som drevs igenom med argumentet att den krävs för att bekämpa terrorism. Ehhhhh … är en djurrättsaktivist en terrorist? Knappast.  Ändamålsglidningen har slagit till. Som väntat. Som alltid. Läs mer här.

Filtrering av internet är början till censur!

Som jag skrev om för en tid sedan i mitt nyhetsbrev Big Brother Bulletin har man i Frankrike börjat övervaka internettrafik i syfte att avslöja illegal fildelning (SvD idag). Det bygger på en frivillig överenskommelse mellan bredbandsföretag och företrädare för upphovsrättsindustrin (musik och film). De internetanvändare som fildelar mycket ska rapporteras av sin bredbandsleverantör till en särskilt organisation som sedan ska skicka en varning. I Tyskland, England och Italien förs nu diskussioner om att införa en liknande övervakning av internet. EU-kommissionen tänker utarbeta riktlinjer för hur fildelningsfrågan ska hanteras, och i informationsmaterial om detta lyfts det franska övervakningssystemet fram.

Det har legat i luften länge. Hela detta tankegods måste sågas i nivå med sina rötter. Generell filtrering av människors elektroniska kommunikation i syfte att eventuellt hitta brottslig verksamhet är inte förenlig med ett demokratiskt samhälle där grundläggande mänskliga rättigheter respekteras. Det är som om Posten skulle öppna alla kuvert, läsa breven och bedöma om något olagligt är på gång. Generell filtrering av kommunikation ligger nära censur. Om sådan införs skulle det vara en tidsfråga innan ändamålsglidningen satt in, och filtreringen börjar användas även för annat. Exempelvis censur. I Australien är man exempelvis redan på gång med att filtrera bort ”oönskat” material och erbjuda medborgarna ett ”rent” internet (jag bloggade om detta tidigare här).

Säg nej till all form av generell, förebyggande övervakning av internet! Innan det är för sent. Vi har rätt att ha vår kommunikation ifred (så länge vi inte är misstänkta för ett grovt brott) enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, artikel 12. För övrigt, på Den Nya Välfärdens podcastsajt (här) finner du rapporter och annat material i pdf-, mp3- och tryckt form om det förestående övervakningssamhället.

Vem granskar granskarna?

Idag skriver Peter Wennblad, redaktör för tidskriften Neo, på Brännpunkt att det finns en hel del svarta pengar inom journalistiken. Närmare bestämt betalar kvällspressen svarta pengar till tipsare för att få scoop, såsom exempelvis berättelser från politikers ”svarta” barnflickor och städhjälpar. Det förvånar mig inte ett dugg. Och om det stämmer finns här en inte så liten portion av hyckleri.

När mediadrevet gång på gång går efter någon uppsatt person som inte levt till helt enligt regelboken funderar jag ibland på hur regelefterlevnaden är bland journalister. Om man skulle granska, säg, de 100 ledande journalisterna med samma frenesi som dessa brukar granska politiker, vad skulle komma fram? Men av naturliga skäl gör media inte detta. Ingen granskar granskarna. Precis som det knappast är någon som övervakar övervakarna, för att dra en parallell till ett annat kärt ämne för mig, övervakningssamhället.

Nu straffar sig moderaternas svek

Moderaterna rasar i opinionen, och partisekreteraren Per Schlingmann säger att partiet nu måste ”jaga Mona Sahlin”. Det är att göra saken för lätt för sig. Jag tror att moderaternas svek mot kärnväljarna och partiets traditionella värderingar straffar sig nu. Så här skrev jag i ett blogginlägg för någon vecka sedan, och den kommentaren passar lika bra nu:

”Socialdemokraterna går framåt i opinionen, och ligger nu över 40 procent (här och här). Många menar att orsaken ligger i alliansens misstag med avgångna ministrar, schabbel med fastighetsskatten och impopulära åtgärder kring arbetslöshetsersättningen. Jag tror inte att det ger den fulla bilden.Alliansen saknar en vision för det borgerliga Sverige. Eller åtminstone saknar man förmåga att kommunicera den, om den finns. Fortfarande är det så att borgerligheten till stor del utgår från socialdemokraternas karta och vill genomföra en del justeringar i den, istället för att börja med ett blankt papper och lägga fram sin vision. Alliansen måste våga brinna för individuell frihet, entreprenörskap, företagande och en statsmakt som frivilligt håller sig liten. En del i en minskad statsmakt är sänkta skatter (DN skriver om det i huvudledaren här).”

SvD om de nya opinionssiffrorna, AB om dåligt betyg för regeringen.

All insamling av information är integritetsrisk

En polisman förvarade sekretessbelagt utredningsmaterial med känsliga personuppgifter på sitt Gmail-konto. Via en hackningsattack mot Bilddagboken kom obehöriga åt hans inloggningsuppgifter, och nu har tusentals personer laddat ned det sekretessbelagda polismaterialet. Hej och hå. Som jag brukar säga, alla databaser läcker. Det är just därför vi ska vara mycket återhållsamma med att över huvud taget samla in känsliga personuppgifter. Det är ett av skälen till att vi är många som är motståndare till den så kallade trafikdatalagringen, lagen på att data ska sparas i ett år för alla medborgare om vilka vi ringer, vilka vi mejlar och var vi befinner oss geografiskt när mobilen används.  Sedan må övervakningsanhängarna upprepa sitt mantra ”ingen obehörig kommer åt informationen” hur många gånger som helst.  DN DN2 AB AB2 SvD

Jag är en latmask, tycker Expressen

Igår skrev Expressen en artikel på sin ledarsida med rubriken ”Ström är en latmask” (här). Artikeln är signerad Ann-Charlotte Marteus. Det är jag som åsyftas, och skälet är att jag har dristat mig till att hävda i debatten att inte bara kvinnor har svårigheter utan även män. Det var väldigt kontroversiellt, har jag förstått. Marteus inleder artikeln med att hävda att jag har ”gröt i huvudet”. Sedan följer ett antal sarkastiska förvrängningar av de måttfulla konstateranden jag gjort i genusfrågan. På vilket sätt jag skulle vara lat framgår inte av texten. Marteus har fullständigt gått i taket – och passar samtidigt på att kokettera med att hon minsann inte har läst min bok Mansförtryck och kvinnovälde (vars budskap hon sågar).

Jag kan inte låta bli att le. När motståndarna sjunker till en så låg debattnivå måste de vara mycket skärrade. Det är uppenbart att feminismen är van vid att glida fram utan minsta motstånd på en av politisk korrekthet välpolerad motorväg. En curling-sopad motorväg.