Sara och Birgitta ser bara halva verkligheten

Idag skriver Sara Mohammad och Birgitta Ohlsson på Brännpunkt, där de försvarar feminismen och kritiserar min bok Mansförtryck och kvinnovälde. Vad som är bra är att de gör en liten reträtt från traditionella feministiska positioner, i och med att de skriver: ”vi feminister får inte hymla med att även kvinnor upprätthåller patriarkala strukturer”. Kvinnor är alltså inte vita som snö. Tack för det.

Men i huvudsak står skribenterna fast vid den traditionella feministiska felsynen att män är förtryckare. Enligt Mohammad och Ohlsson är grundproblemet att det finns ett ”patriarkat” och att kvinnan är ”underordnad”. Därmed är mannen satt i rollen som ”det skyldiga könet”, som vanligt. Detta är en verklighetsbeskrivning så har pumpats ut av en högljudd feministisk rörelse så länge att den kommit att uppfattas som sanning av det politiskt korrekta etablissemanget. Men det är fel.

Verkligheten är att det även finns många viktiga områden där kvinnor har ett kraftigt överläge, och i vissa fall håller ihop mot män, som då drabbas av väldiga svårigheter. Det skulle man kunna kalla matriarkat, om man skulle vara lika demagogisk som feministerna. I min bok radar jag upp mängder med exempel på områden där kvinnor har ett överläge över män.

Sammantaget kan man konstatera att kvinnor har vissa underlägen och män har andra. De är av olika karaktär, och därmed är det omöjligt att räkna ut vilket kön som har det bäst respektive sämst. Det är ju som att jämföra äpplen och päron. Det finns därför ingen som helst grund för att påstå att kvinnor totalt sett är ”underordnade” och behöver positiv särbehandling.

Så länge feministerna inte erkänner att båda kön har underlägen som är lika viktiga utgör de inte en kraft som arbetar för  jämställdhet, utan ett särintresse för kvinnor (och, kanske mest av allt, ett särintresse för den egna rörelsen).

Könsstympning av pojkar. Om nu feminismen lika mycket är en ”befrielserörelse för män”, som Sara och Birgitta skriver, varför nämner de inte det faktum att könsstympning av pojkar är tillåten i Sverige, medan könsstympning av flickor med rätta är förbjuden och hårt kritiserad? Regeringen planerar att även fortsättningsvis låta det vara tillåtet att könsstympa pojkar. Omskärelse, som det kallas, är en förskönande omskrivning eftersom det handlar om att permanent ta bort delar av könsorganet.

Här finner du för övrigt min debattartikel om genusfrågan i gårdagens Aftonbladet. Du finner ett intressant mansparti i Tyskland här (de kämpar för att män ska få samma rättigheter som kvinnor, exempelvis kräver de könsneutral värnplikt). Och här finner du ett blogginlägg om hur jag blev utsatt för feministisk härskarteknik av Aftonbladet.