Övervakningssamhällets förespråkare har bevisbördan

En rapport från BRÅ (Brottsförebyggande rådet) visar att övervakningskameror endast har en liten effekt på brottsligheten i centrumområden, kollektivtrafik och i bostadsområden. Rapporten bygger på analys av ett 40-tal forskningsrapporter.

Detta aktualiserar något jag hävdat länge: Det är övervakningssamhällets förespråkare som har bevisbördan. Om deras övervakningsåtgärder, med åtföljande intrång i den privata sfären, kan bevisas ha god effekt så kan de övervägas. Detta innebär inte att de automatiskt ska införas, eftersom nyttan måste vägas mot priset i form av kränkning av människors personliga integritet. I många fall blir det rimliga resultatet av analysen att vi måste säga nej till övervakning även om den gör nytta. Men om den inte ens gör nytta, tja, då är ju beslutet väldigt enkelt. Artiklar: SvD  City SVT.

Avslutsningsvis måste jag skriva att jag inte är någon generell motståndare till övervakningskameror på allmänna platser. I en del fall är de motiverade. Samtidigt måste slås fast att det stora hotet mot den personliga integriteten inte kommer från kameror (i dagens version) utan från de elektroniska fotspår som hamnar i enkelt sökbara databaser. Mer om övervakning finns på Den Nya Välfärdens podcast-sida här. Och här finner du en intressant debattartikel om övervakning och fildelning, skriven av Lidingös moderata kommunalråd Paul Lindquist. DN kommenterar BRÅ-rapporten på ledarsidan här.