Den politiska adeln förnekar sig inte

Aftonbladet rapporterar om att 78 miljoner i avgångsvederlag har betalats ut till politiker, främst s-märkta ministrar och statssekreterare, sedan valet 2006. Tillsammans med något som diskuterades flitigt för några veckor sedan, att före detta riksdagsledamöter ersätts så generöst att de aldrig mer behöver arbeta, ger detta en bister eftersmak. Den politiska adeln har en alldeles för stor tendens att gynna sig själv.

Annonser

Ett svar to “Den politiska adeln förnekar sig inte”

  1. Thorsten Nilsson Says:

    Visst Det gäller att vara nyttig för sin uppdragsgivare. Gärna kontroversiell men aldrig farlig eller skadlig för avlönande makt, parti eller eller system. Gärna lite korkad om man kan kompensera med lite nyttig charm som får chefen att glänsa, eller rentav lite särbegåvning att glädjas åt på konferenser eller i slutna sällskap.
    Bush är tydlig; antingen är du med eller emot. Om du gynnar min ställning får du lön och pension så långt kassan räcker. Går du mig emot skall du jagas in i helvetet eller svältas ut i pina.
    Anders Isaksson skriver om maktens privilegier – i alla tider oavsett vad den kallats eller kallar sig själv. Vi har några årtionden hoppats och trott att maktens herrar och kvinnor skulle kunna avsäga sig privilegier frivilligt. Att den råa maktens klubba skulle omvandlas till en den moderna humanismens och demokratins åra för styrning mot idel, ädla folkens och världens väl!
    En försöksverksamhet tonar bort med några grundlurade idealister varav flertalet själva omvandlats till hänsynslöshetens utsugare -som sina likar i kamp ”för sitt”, som i gången tid där den som har vill ha mer- eller sälla sig dårarna.
    Varför diskuteras inte Anders Isakssons den politiska adeln i ABFs eller andra traditionellt demokratiska folkrörelsers studiecirklar?
    Eller som en nutida god beskrivning av människosläktets rätta natur -en bok roligare att diskutera än den genuina Medborgarkunskap eller Soldatens erinran som lärde mig stå i givakt för såväl den socialdemkratiske ordföranden som Luftvärnsregementets chef i Malmö? De var förstås medlemmar av samma adel redan då. Och trot eller ej -några år senare sa jag du till Marcus Wallenberg -på hans begäran! Det var ”snyggt” gjort eftersom jag satt som ordförande i en ungdomsdebatt om ekonomisk demokrati. Marcus (hm..) var en trevlig karl som kunde föra sig. Även i Landskronas Folkets hus. Han vann debatten över både Ingvar Karlsson och LOs chefsekonom; ”det måste va nån som bestämmer ombord”. Och fick applåder för det.. Min nesliga undergång skulle kanske kunna förbytts i strålande framgång i rikskapitalistens sfär om jag inte som representant för arrangörerna avtackat honom med en gratisprenumeration på ABFs tidning Fönstret.
    Jag är nu strax 74, ansågs ”överflödig” av rörelsen 1990 sedan jag i 40 år krävt att de som har mer än vad de behöver bör ha mindre och de som har nog måste nöja sig med det. Använd resten för rättvisa och ekologisk balans.
    Från rännstenens universitet lärde mig ABF lite finare ord och Ernst Wigforss blev en stor idol. Nåväl -han fick ockå gå men blev inte ”onödigförklarad” sjukpensionär på kuppen.
    Kooperationens Utan Gränser skryter i dagarna med att det mesta av insamlingsmedlen kommer från Sida/skattebetalarna och det mesta av pengarna hamnar i U-länderna. Så ser en av de stora ideella hjälporganen på sig själv! Orubbligt, uppenbarligen. Den intresserade av internationell korruption kan försöka följa de slantar som blir över sedan hundratalet utsända och anställda svenska tjänstemän tillsammans med sina businesskompisar världen runt gjort stoppat pengarna i egen mark, plantage, ficka eller förmånligt konto därhemma.
    Att jag inte erbjöds ett sådant jobb istället för att sparkas som info-chef för SCC (och inte hälsas välkommen någon annan stans i rörelsen heller efter masssor av agitationsår i folkets hus, kyrkor och lärosalar) förstår jag nu innerligt väl. På den tiden företrädde jag den makt som delade ut miljoner till välartade u-vänner oavsett färg. Jag lärde mig smaka doften av höga administrationens, kungahusets och kanslihusets makthavare. Liksom generaldirektörer, generalsekreterares, riksdagsledamöters, prästers och fotfolkens smil och blötta kramar när skvättar av biståndsbudgeten kunde delas ut lite här och där tillbehag för rådande system och maktinnehav. Jo, jag har förstått att det kan vara skönt att tillhöra den politiska adeln. Så länge det bara går..

    Barn och ungdom har sina TV-kanaler och TV-spel och ser och vet mer än någon generation förrut. Nöden, döden, vålder slakten, mördandet är vardgasmat med avbrott för reklam. Och det kan också vara kul!
    Man orkar liksom- eller hinner liksom inte mer..
    Den politiska adeln i nutid har köpt upp rubbet av motstånd. Den enda kamp som förs är om pengar. På alla nivåer. Alla vill ha mer. Ingen demonstration för rättvisa -eller?
    Så visst är framtiden ljus. Kineserna gör ju likadant- och de har inte ens behövt byta namn på sin nya adel..
    Anders Isaksson..tiden rullar på och vi överkörs av den. Vad drar du för slutsatser av din enormt ambitioösa, i mitt tycke kloka, ärliga och sanna redovisning av vår mänskliga natur? Ser du -som massor av pionjärer, manifestförfattare och riddare före oss- någon kul eller renat klokt att satsa på? Kanske Lottobingo eller Postkodbingo eller V75 på afrikanska kameler..?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: