FRA har åtta liv på sitt samvete, säger Peter Bratt

Jag är just hemkommen från det intressanta seminariet med Peter Bratt, legendarisk avslöjare av den så kallade IB-affären. Han talade över temat likheter och olikheter mellan IB-affären och FRA-frågan.

Det var givande och intressant. Peter inledde med att säga att det är underligt att det inte kommit fram i debatten att FRA:s signalspaning redan har åtta liv på sitt samvete. Han tänker på personalen i det flygplan av typ DC3 som sköts ned av Sovjetunionen 1952 medan det spanade på sovjetiska radaranläggningar för USA:s räkning. Och nog har Peter en poäng där – även idag, mer än 50 år senare, talas det ju om “internationellt utbyte av underrättelser” som ett av huvudargumenten för FRA-lagen.

Peter sa också att FRA:s verksamhet inbjuder till risktagande om den är okontrollerad eller undermåligt kontrollerad. Just vikten av översyn och kontroll var egentligen Peter Bratts viktigaste budskap under kvällen. Han är anhängare av svensk signalspaning, men säger att det är oerhört viktigt att den kontrolleras väl. Han är kritisk mot hur kontrollen är tänkt att ske enligt den senaste frammanglade förbättringen av FRA-lagen. Peter menar att det måste vara som i Tyskland:

- Det måste finnas ett granskningsorgan som har rätt att se ALLT
- Som får ta valfria personer i förhör (även ministrar om så anses lämpligt)
- Och som genomförhör förhören under ed och med tystnadsplikten undanröjd för dem som förhörs.

Den nu föreslagna kontrollen av FRA:s verksamhet kommer inte i närheten av denna tyngd. Peter menar vidare att kontrollorganet ska ligga under riksdagen, inte under regeringen, och att det är viktigt att inte bara politiker utan även “vanliga medborgare” sitter med (personer som inte står under någon partipiska).

Peter Bratt sa också att den granskning som genomförs av Försvarets Underrättelsenämnd (FUN) är att betrakta som ett skämt. “FRA har aldring någonsin utsatts för en granskning”, sa Peter och  menade att det är högst märkvärdigt. Han efterlyste granskning av vilken information som FRA samlat in, hur den behandlats, hur den gått ut ur FRA och vilken verklig nytta den har haft. Peter menar att den mytomspunna och topphemliga amerikanska avlyssningsmyndigheten National Security Agency (NSA) faktist är betydligt öppnare än FRA, och att amerikanerna över huvud taget sköter kontroll av och insyn i hemlig verksamhet mycket bättre än vi i Sverige. Egentligen är det väldigt lite i underrättelseverksamhet som verkligen måste vara hemligt, sa Peter Bratt (som själv gjorde värnplikten som löjtnant på just FRA). Mycket av hemlighetsmakeriet skapas av spionbyråkratierna för att skydda den egna organisationen och dess tjänstemän från obekväm insyn, inte för att skydda nationens säkerhet, menade Peter.

Lösningen med en specialdomstol som bestämmer vilken information som ska skickas vidare till FRA betecknade Peter Bratt som en utmärkt lösning.

Ja, det var en snabbt nedskriven sammanfattning av det som jag uppfattar som det viktigaste som kom fram under kvällens seminarium. Du kan se en inspelning från kvällen på Fores sajt här (även om det var strul nyss när jag provade).