Jag trampade visst på ömma tår!
När jag igår skrev på SvD Brännpunkt under rubriken “Män kuvas av statlig feminism” blev det starka reaktioner från många håll. Jag var tydligen inte tillräckligt politiskt korrekt. “Ström missar helheten” säger mansforskaren Lars Jalmert (här). “Jag ser inga tecken på mansförtryck”, säger jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (här). Signaturen Stina skrev, riktat till mig (här): “Om du gör dig av med din väldiga bukfetma så har du de där fem åren som i en liten ask” (apropå att män lever fem år kortare än kvinnor). Gudrun Schyman säger: “Han är väldigt okunnig om vad feminism är” (här). Schyman säger vidare att det är allvarligt att så många håller med mig, och att jag “måste förstå” att det finns en “genusordning” där det är “mer värt vad män gör än vad kvinnor gör”.
Något som inte fått så mycket uppmärksamhet som det förtjänar är att Feministiskt Initiativ tydligt har avslöjat sig som särintresse för kvinnor (trots att de låtsas kämpa för jämställdhet). De skrev som en av huvudpunkterna i sitt valmanifest år 2006: “Samhällsbyggandet måste ske utifrån kvinnors villkor”. Inte “kvinnors och mäns villkor”. Därmed måste man konstatera att Feministiskt Initiativ arbetar för anti-jämställdhet. Hur mycket var det nu som FI fick i valet förra året? Jo - 0,68 procent av svenska folket höll med henne…
Här kan du läsa ett tidigare blogginlägg jag gjort om den ädla konsten att göra “kvinnoförtryck” av allt. Min bok “Mansförtryck och kvinnovälde” återfinns här för beställning eller gratis nedladdning (pdf och mp3). För övrigt, en äldre artikel på Aftonbladet om mansförtrycket återfinns här.
torsdag, januari 3, 2008 kl. 8:55 är
Tjena Pär,
Visst trampade du på ömma tår! Du dansade RIVERDANCE på ömma tår. Men så är det ju. Jag håller med dig i precis vartenda fall du beskrivit, åtminstone här på bloggen.
När jag jobbade på ett gymnasium i Uppsala, fick jag otroligt mycket kritik för att jag öppet sa att jag INTE var feminist. Man tyckte att jag om någon (som är homosexuell) borde vara feminist…
Och det är där den springande punkten ligger - jag håller HELT med dig om att det måste handla om jämställdhet i alla lägen - alla individer är lika, alla ska behandlas lika, oavsett kön (eller hudfärg, sexuell läggning, religiös tro eller vad man nu vill hitta på).
Att Gudrun hävdar att du inte känner till feminism, det får stå för henne. För min del har du definitivt träffat mitt i prick.
torsdag, januari 3, 2008 kl. 9:10 är
Just nu lägger du enbart fokus på mäns situation. Kanske du istället skulle ska gå före och kämpa för både mäns och kvinnors lika värde?
torsdag, januari 3, 2008 kl. 9:20 är
Pär, det är underbart att någon till sist vågar ta upp de här sakerna! Det är trist att det ens ska behövas men med det sneda fokus som dagens kvällspressfeminism har behövs det tyvärr någon som vågar berätta att det faktiskt finns orättvisor som enbart drabbar män. Tack!!!
torsdag, januari 3, 2008 kl. 9:31 är
Bra Per Ström. Äntligen någon som säger ifrån
torsdag, januari 3, 2008 kl. 10:12 är
Hej Pär
Bra skrivet men du missade kanske ett starkt argument. Jag tror nämligen att media/makt ibland gör kvinnor en björnstjänst. Artiklar och debatten är ofta vinklad och kvinnor framställs nästan som viljelösa offer. Kvinnor är allt annat än viljelösa och lika kapabla som män att fatta beslut och stå för dom. Det handlar alltså om att man måste kunna avkräva kvinnor ansvar, lika mycket som för män.
Ex om tjej är ung och söt så vet man hur det vinklas. Motsatsen råder när tjejen inte är liten och söt. Anna Sjödin blev ju nästan lynchad.
Samma med Sara Svensson som var ung och söt.
Utseendet ska inte ha nån betydelse. Media ställer sig ändå snabbt upp och försvara söta nätta tjejer (snarare ett utryck för ett patriakal).
Men överhuvudtaget så tror jag att framställa kvinnor som helgon i tidningar inte för arbete med jämställdhet framåt. Det är konstigt att s.k. feminister inte inser detta. Det var ju därför FI tappade mycket förra valet när uppdrag granskning sände ett program. Det är inte trovärdigt att lägga all skuld på män i dagens Sverige. DET MÅ VARA BEKVÄMT MEN SAMTIDIGT ÄR DÅ RISKEN ATT MAN INTE TAR KVINNOR PÅ ALLVAR.
torsdag, januari 3, 2008 kl. 10:28 är
Glömde tillägga också att baksidan av helgonglorian är ju när den inte visar sig sann. Jfr ex kvinnliga minstrar som visar sig fiffla lika mycket som män. Då döms dom hårdare av media.
Så av med helgonglorian på kvinnor och automatiskt kommer dom inte dömmas lika hårt när dom gör fel och dessutom vågar stå för det. Dom skulle kunna säga att dom “fifflat” med flit istället för lama ursäkter. Kvinnor är inte godare än män. Och om kvinnor är godare än män som kan vi väl aldrig nå jämställdhet för varför ska man då behandla män och kvinnor lika? Här har feminismen nåt att bita i!
torsdag, januari 3, 2008 kl. 10:53 är
Hej Pär!
Jag läste din bok via nätet. Den var mycket bra och logisk. Du sammanfattar det hela på ett mycket övertygande sätt. Det du skriver om i boken är precis så jag också ser på hela feministrörelsen.
Egentligen är hela feministrörelsen en variant på kommunismen som vill stöpa in alla människor i samma form och få deras tankar likriktade. Vi som har läst på lite om kommunismen som t ex “Kommunismens svarta bok”, “Nio kommentarer om kommunistpartiet”, “Vilda svanar” av Jung Chang, “Mao. Den sanna historien” av Jung Chang och Jon Halliday, vet att kommunismen är ond rakt igenom. Nu är det ju inte så att feminister är onda, utan snarare så att de går ondskans ärrenden. Klasskampen inom kommunismens har bytts ut mot könskampen/könskriget i feministrörelsen. Det är exakt samma mekanismer.
Det är ett sorgligt faktum att så mycket tid och pengar går åt till att sprida denna “kamp” som i sig är helt meningslös. Tänk om vi alla rannsakade oss själva och använde pengarna och energin till något annat för att därmed göra världen och det samhälle vi lever i till ett mer harmoniskt ställe.
torsdag, januari 3, 2008 kl. 12:31 pm
Nja, jag finner det svårt att välja mellan feminism å ena sidan och patriarkat å andra. Jag menar, det finns ingen anledning att förminska de problem och det förtryck kvinnor upplever i samhället bara för att de är kvinnor, lika lite som det är ok att män kuvas genom att blir fult att vara man, det vill säga liktydigt med att vara presumtiv hustrumisshandlare och våldtäktsman.
torsdag, januari 3, 2008 kl. 1:09 pm
Din artikel är mycket bra Per och du själv är modig. Heja! Hoppas innerligt att du inte får en massa problem nu utan tvärtom: Blir anlitad i tevesoffor och som föredragare såsom statsfeminismens fiende nummer ett. Lita på att du behövs i den rollen!
torsdag, januari 3, 2008 kl. 1:15 pm
Tony, rolig analogi med kommunismen.
Tror alla skulle vinna på att vi fick ett mjukare samhälle också, om nu jämställdhet kan leda till det? Det finns ju onekligen våldsyttringar från till övervägande del män som borde bort.
Aggressiva killar handlar ju till stor del om att hävda sig och vinna fördelar mot andra killar, ofta i kamp om kvinnors gunst. I den andan hetsar killar varandra till våld, där kanske den våldsammaste får fördel. Tjejer som dissar killar kan också göra att killar tar till våld.
För övrigt kan män känna sig hotade av jämställdhet. Att vara man handlar fortfarande att stå för trygghet och imkomster. En man som är arbetslös är väl inte lika attraktiv för en kvinna. Eller om båda tjänar exakt samma. Alltså måste män söka sig till jobb som ger bättre betalt. Kanske den största drivkraften som gör att män ofta tjänar bättre en kvinnor. Kvinnor har inte den drivkraften ofta, dom bryr sig ofta mer om hem, barn och att ha en bra tillvara. Ser dom bra ut så får kan dom ju välja bland alla, “loosers” gör sig icke besvär.
En kille som är snäll “looser” kan inte säga nåt i dagens samhälle. Där finns inga ursäkter. Han får skylla sig själv. Säger han nåt så får han höra att han är bitter eller just “looser”. Det är alltså synd om många killar också i dagens “patriakal”.
torsdag, januari 3, 2008 kl. 1:48 pm
Som jag noterat på andra ställen blev det ju ett senkomet fyrverkeri av det hela. Hoppas det fortsätter på detta sätt så kommer 2008 att bli ett piggt år.
Nu vill ju att nån på allvar börja ifrågasätta det faktum att vi har en familj som sitter i ett stort slott ute på Drottningholm och gnäller om att apanaget inte räcker till. Repulikan - tacka fan!
Sen kan det även vara dags att en gång för alla göra upp med dessa 60-tals nostalgiska gubbar och gummor i alla åldrar som envisas med att trycka upp hippies och förvirrade knarkare i ansiktet på oss.
Ström - go for it!
torsdag, januari 3, 2008 kl. 3:41 pm
Hej!
Jag är tacksam för att du tog upp saken om mansförtryck, då inte jag vet hur man offentliggör en blogg. Jag har länge blivit trampat på, och det har nu resulterat i en total kolapps med större hjärtoperation tillfölje, då det inte går att ensam kämpa mot alla myndigheter samtidigt.
Vidare information kommer när det har blivit klart i domstolen.
http://blogg.expressen.se/myndighetskoruption/
Med vänliga hälsningar
Benno Pedersen
torsdag, januari 3, 2008 kl. 4:18 pm
http://www.savethemales.ca
angående feminism!!!
läs det här så kan schyman sen ta o gräva ner sig ang. vem som är okunnig.
torsdag, januari 3, 2008 kl. 9:02 pm
Det talas väldigt lite om kvinnors våld mot män.
torsdag, januari 3, 2008 kl. 9:44 pm
Man trampar inte på ömma tår bara för att man skriver något korkat och ogenomtänkt och folk reagerar pga detta. Att trampa på ömma tår är liksom en helt annan sak.
Tänkte bara inflika. Jag har inte orkat läsa inläggen här. Men med tanke på att de flesta svar till krönikan bara sakligt och lugnt pekar ut faktiska fel som du skrivit, så tänkte jag att det kanske behövdes noteras.
torsdag, januari 3, 2008 kl. 9:46 pm
Ps. Det talas rätt lite om kvinnors våld mot män pga att kvinnors våld mot män sällan gör att männen hamnar på akutmottagningar med multipla krossade ben i kroppen eller helt enkelt avlider pga misshandeln.
Det ärabsolut inte rätt av någon att bruka våld. Men det är förmodligen del av anledningen.
torsdag, januari 3, 2008 kl. 10:38 pm
Jag kom att tänka på Selma och hennes Lilla Fridolf…
Toffelhjältar har alltid funnits. Sokrates var en, hans vasstungade hustru Xantippa har blivit till ett begrepp. Ilska fruar med pondus har daskat på maken med sopkvasten genom hela världshistorien. Hemmet är den plats där Hon bestämmer. Han kallar Henne för “mamma”. Det är en verklighetsbeskrivning gammal som gatan. Men Pär Ström tror att detta framkallats av statlig feminsm…va?????
Jag vill göra två reflexioner till alla ömkliga Lilla Fridolf-ar som yttrat sig i denna debatt:
1. Sannolikt var fruar med sopkvasten i högsta hugg, dvs makemisshandlare, vanligare förr…före feminismens era. Eftersom hemmet var Hennes domän, Hennes ansvarsområde kunde Hon utöva makt på denna (enda) arena. I moderna familjer där barn och hemarbete är ett ansvar för båda makarna saknar kvinnan idag sådan makt. Hon vill inte ha den heller
Men i familjer med gammaldags rollfördelning lever Selmorna kvar. Och Lilla Fridolf bräker än idag förskrämt hemma i vardagsrummet, utövar i stället makt på Kontoret. Där han i kraft av sin position som Kontorschef ger kvinnliga anställda lägre lön och tjyvkikar under kjolen på sekreteraren.
Borde inte Lilla Fridolf i stället fundera över hur han ska vrida sopkvasten ur Selmas händer och återta sin rättmätiga plats i hemmet? Dvs att vara en likvärdig vuxen människa bland flera i hushållet. En Far för sina barn, en Man för sin Kvinna och en Livskamrat till sin hustru. Det är just en sådan man som är feministers gyllene dröm. Någon liten Fridolf vill hon inte ha, men gärna en Fridolf.
2. Antalet kvinnliga alkoholister har mångdubblats sedan 60-talet. Missbrukare av båda könen har en tendens att slå barn och makar mer än andra. Kanske är det en konsekvens av en liberal syn på alkohol som drabbat Lilla Fridolf-arna. Ett tidigare enbart manligt privilegium (fylleslag)som nu blommat ut bland kvinnor?
Det är kanske dags att ta sig en funderare på en mer alkoholrestriktiv politik till gagn för såväl män som barn och kvinnor? Det ligger inget omanligt i att avstå från fyllan. Nyktra älskare är klart mer tilldragande. Nyktra fäder är nödvändiga.
Tänk ett tag Lille Fridolf…Tänk om det kan vara så att kvinnofrigörelse innehåller en ny frihet för dig? Friheten att vara människa. Inte bara Karl.
fredag, januari 4, 2008 kl. 10:26 är
Gunnel, om du kallar alla här för ömkliga lilla fridolfar så bidrar det inte med nån postivt i debatten och det får bara ett löjes skimmer över sig då det inte stämmer. Ska vi komma nånstans så krävs ömsesidig respekt. Och hade du läst alla inläggen här så hade du sett att vissa (som jag) faktiskt stödjer tanken om jämställdhet och allas lika värde.
Tjejer!, Ni får börja med att erkänna att kvinnor inte är godare än män. Och att män alltså inte är ondare än kvinnor.
Men du har rätt Gunnel om hur män beskrivs. Kolla på populära tecknade bart simson eller familjefadern i family guy. Dom är rätt patetiska. Kvinnan är dock inte nåt man kan skämta om längre. Hon är helgonförklarad.
Sen är det ju tråkig mansroll så du slår på Gunnel , den när riktiga karlar inte säger så mycket och är extrema individualister. Män som tar till ton i sån här debatt blir då automatisk betrakade som fåniga.
Kvinnor kan dock snabbt yttra sig och tror sig exakt vet vad alla andra kvinnor känner och tänker. Men dom vill inte erkänna nåt eget ansvar. Allt är männens fel.
fredag, januari 4, 2008 kl. 2:16 pm
Jag har aldrig gillat begreppet feminism, alltså, etiketten. Själv har jag alltid kämpat för jämlikhet. Oavsett kön, ras eller vad det nu kan handla om. Att sätta en etikett feminism blir automatiskt en slags uteslutning av män, känslomässigt då. Jag tror de flesta män rent instinktivt känner det när de hör ordet feminism, “jamen jag är ju inte feminim, alltså har det inte med mig att göra”.
Jämställdhet däremot är ett vidare begrepp och även något som inte riskerar att tippa över på samma sätt. Jämställdhet är något man kan kämpa för utan att riskera missförstånd på samma sätt, eller att riskera att kämpa “för mycket” för så att det blir orättvist åt andra hållet. Nu vet jag inte exakt vad Per Ström har skrivit annat än på bloggen men jag vet själv hur man bemöts om man hävdar att man inte är feminist, utan snarare för jämställdhet, universell sådan. Sedan finns det självklart feminister som är för exakt samma sak som mig, men varför riskera att bli missförstådd i onödan? Vad kommer hända den dag då kvinnor verkligen är helt jämställda med män? Lika självklart rätt att kalla sig feminist då? Lika rätt som att kalla sig maskulinist.
Lite mer ödmjukhet och humanism från alla kanter skulle inte skada.
/Humanist för jämställdhet och rättvisa.
fredag, januari 4, 2008 kl. 2:16 pm
Inte då Leif
De ömkliga Lilla Fridolfarna visade sig framför allt på över 170 sidor på SvDs kommentarutrymme. Har du läst dom? Jag avsåg inte alla kommentarer heller. Men oväntat många karlar fanns där som var sorgligt okunniga om vad ord som “förtryck” och “makt” betyder. De tycktes tro att förtryck är när flickvännen är elak i munnen. Eller när chefen vill få lite balans i teamet och lyfter fram en kvinnlig medarbetare i stället.
Kvinnor är inte “godare” än män. Kvinnor är helt enkelt människor. Det är män också. Älskansvärda i samma grad. Med mänskliga svagheter.
Jag kräver dock uttalat en sak av män som inte känner igen sig som hustrumisshandlande, pösmagade, alkoholiserade, ansvarslösa mothersuckers….Ställ lite krav på”manligheten”"! Det är faktiskt sant att 90% av rattfylleristerna är män. Det är faktiskt sant att det allra mesta våldet mot både män, kvinnor och barn utförs av män. Det är faktiskt sant att barn som överges av sina föräldrar till övervägande del sviks av sina pappor. Ta itu med det! Ta itu med varandra helt enkelt. Så som feministerna gjort i decennier.
Så länge män definierar sådana frågor som “kärringgrejer”, dvs något som bara feminister kämpar emot…så länge kan det inte bli en lycklig utveckling. Varken för män, kvinnor eller barn.
fredag, januari 4, 2008 kl. 2:44 pm
Ok Gunnel då är jag med.
Jo jag skulle gärna se att man fick en annan attityd om vad som är manligt. Tror många män idag är förvirrad. Att vara tuff och agressiv är ju tradionellt manligt, killar vill ju ofta vara på ett sätt som attraherar “snygga brudar”. Att strunta i skolan är också “coolt” tror många. Reklamen visar ofta lite muskliga män med polisonger. Etc.
Sen är det sant att killars agressivitet ger utryck för mycket skit. Man kan se att det börjar tidigt. Knattar som håller i rakter på nyårsafton. Det är killar som skadar sig själva. Killar som kör som faen med Bmw etc. Trimmar mopeder. Att vara försiktig är ju mesigt och kvinnligt. Till och med kvinnor är säkert med och uppmuntrar unga killar att vara “lite mer framåt”. Atkivt är manligt, passivt är kvinnligt.
På vissa sätt tror jag kvinnor faktiskt är lite mera fria i sin roll än killar. Killar är väldigt oroliga för att framstå som mesiga/tjejiga och försöker klä sig coolt med svarta kläder etc.
Samtidigt tycker jag debatten blir ensidig i Sverige till kvinnors fördel så att säga. Man lyfter fram på vilka sätt kvinnor hålls nere. Men man missar helhetsbilden. Och killar kan nog känna sig ovälkomna i den debatten och undviker den därför (vilket ju inte gynnar någon) eller slår bakut, typ “nu får det fanimej vara nog!”. Och ibland får man på detta höra att svenska män är mesiga!!! Vi vill ju för faen att ni tjejer ska få det jämställt. Då kan det kännas som att “vi är världens mest jämställda land med män som visar kvinnor hänsyn, ändå tycker svenska kvinnor att svenska män är skit”.
fredag, januari 4, 2008 kl. 3:38 pm
Hej Mind!
Det är så mycket ord….men vad betyder dom? Jämställdhet är helt enkelt en könslig variant av ordet “jämlikhet” som beskriver alla människors lika värde och lika rätt som medborgare. Bra så! Men…varför tycker du dig behöva ett speciellt könsord för “jämlikhet”?
Jag kallar mig feminist. Detta av flera skäl. Jag vill att den kvinnliga livserfarenheten, kvinnliga prioriteringar ska få ett större utrymme i samhället. Det betyder inte - som Pär Ström tycks tro - att jag önskar ett samhälle styrt av ENDAST “kvinnlighet”. Min önskan är att sådana perspektiv ska kunna få 50% av inflytandet - proportionellt talat. I en värd där “det manliga” är det normala så har det manliga perspektivet och de manliga behoven merparten av makten. Inte 100%, men säkert 80%. Att kalla sig feminist innebär att man tydliggör denna skillnad i makt. Då behöver det “onormala”, dvs kvinnlig livserfarenhet lyftas fram. Det finns andra perspektiv, andra förslag till lösningar på samhällsproblem än sådana som dikteras av traditionell manlig livserfarenhet. Kvinnliga perspektiv. Feministska perspektiv.
Arenan är “samhället”. Men varför sticka under stol med att det är den kvinnliga erfarenheten man vill bredda utrymmet för? I mitt tycke är det hederligt att vara tydlig med detta, alltså att kalla mig feminist.
Det svåraste för oss alla är den s k sexismen, en variant av rasism. Sexismen stadgar att män och kvinnor inte är samma slags människor. De är av av Gud eller Naturen eller Traditionen förutbestämda att bete sig på olika sätt, förutbestämda att inneha olika grad av makt och betydelse som medborgare och förutbestämda till olika arbetsuppgifter. Så som rasister i gamla Södern såg skillnader mellan de grishyade och de brunhyade. Sexism är motsatsen till frihet. Sexism innebär att stänga in levande individer i på förhand reglerade, stela roller.
Feminismen har kämpat mot sexism bland män, mot sexistisk lagstiftning och sexistisk ekonomisk politik. Det senaste är mer aktuellt nu än på länge. Regerinens ekonomiska politik har tydligt sexistiska drag.
Feminismen kämpar också mot sexism bland kvinnor, hos kvinnor som bär på traditionella rolluppfattningar. Och allra värst…det finns en hel del sexister bland feminister också. De kallas “särarts-feminster”. Sådana tror att kvinnor är annorlunda än män, t o m bättre än män. Inom (kd) finns en hel del särartsfeminister. Samt i queer-rörelsen.
Jag sällar mig till “likhetsfeministerna”. Det är människor som tror att vi alla - oberoende av kön - framför allt är människor och därför individer. Och att vi har rätt att ordna våra liv i enlighet med vår individuella läggning, oberoende av kön. Du måste inte bli soldat bara för att du heter Karl. Det kan hända att RoseMari är en bättre fighter. Jag är inte bara tandläkare utan också Pappa. Jag är inte bara Mamma utan också tandläkare.
Det mest hopplösa i denna debatt är att alla kommentarer som kritiserar “feminster” inte ens vet vad feminism som idé-strömmning innehåller.
Det kanske är feministriskt att klämma en kvarting vodka på fredan?
Det kanske är feministiskt att slå sin kille med laptoppen?
Det kanske är feministiskt att missköta sina barn?
Icke sa Nicke!
fredag, januari 4, 2008 kl. 3:55 pm
Hej Leif! Du skrev:
“På vissa sätt tror jag kvinnor faktiskt är lite mera fria i sin roll än killar. ”
Vet du, det tror jag också! Jag är mor till pojkar, nu vuxna. När de var barn var de…ja…människor. Sedan blev det mer och mer “roll”, att axla förväntningar. Mer begränsning. Mer rädsla.
Min dotter är friare, kaxigare. Hon tar ut svängarna mycket mer, testar mer, vågar mer, förändrar sig mer. Och jag tror att det är “feminismen” som gjort henne detta goda.
Vad är det då som gjort pojkarna mer ofria? Jag tror faktiskt att det är andra pojkar, andra män som begränsat dem. Inte mammorna och flickvännerna. Jo, något såklart…men det är mest män som begränsar män. I detta ligger en inbyggd tragedi. Flickor och kvinnor som befriar sig själva. Pojkar och män som stryper varandras livsmöjligheter.
Som mor till söner står en kunskap tydlig för mig. Pojkar - från spädbarnsålder till mansålder är helt enkelt människor. De är något annat och bättre än den “roll” de uppfattar.
fredag, januari 4, 2008 kl. 5:35 pm
Gunnel och Mind. Huvudpoängen med Pär Ströms artikel tycker jag var att lyfta fram att ÄVEN MÄN förfördelas i dagens samhälle. Arbetet med jämställdhet handlar om att göra det bättre för bägge könen!
Detta tycks ha kommit bort i retoriken. Istället så hajar man som kille till när man pratar om det “ojämlika samhället” som att man underförståt bara pratar om att KVINNOR förfördelas! Det är ständigt synd om tjejer och dom kan aldrig själva påverka sin situation.
Ska arbetet med jämställdhet gå framåt så måste vi förstå att båda könen har att vinna på en förändring! Det är jätte viktigt att varje gång en kvinna pratar, att hon säger att det gäller båda könen, liksom tvärt om.
Som det är nu känns det bara som det handlar om försämringar för män och massa klagomål från tjejer (som själva aldrig gör nåt fel, allt är nån annans fel). Dessutom tycker man att mycket är vinklat och innehåller faktafel i medias “drev”. Exempel är ju att kvinnor tjänar mindre. Det handlar ju också om att kvinnor är mer hemma med sina barn, jobbar med deltid. Kanske av eget val faktiskt. Man väljer i högre utsträckning lågbetalda serviceyrken. Varje gång någon skyller ifrån sig på nån annan så riskerar man att få en negativ motreaktion. Kvinnor som inte vill ta så stort ansvar för hemmet måste säga ifrån! Kanske män börjar säga ifrån att dom inte vill fixa med familjens bilar etc då också!
Vill man ha en förändring så måste man vara beredd att ge upp lite fördelar och sina revir, det gäller bägge könen. Idag vill man både äta kakan och ha den kvar.
Vi har gått mot ett mer individualiserat samhälle, det är stora förändringar för båda könen. Det är inte alltid så lätt för nån…
fredag, januari 4, 2008 kl. 11:10 pm
Pär jag tycker också att din debatt är i tiden.
Visst kan det vara sant att kvinnor har förtrycks och så vidare. Men att ge igen genom att förtrycka männen är knappast lösningen.
Jag blir så irriterad av alla dessa debatter för barn får höra att de kommer att misshandla kvinnor att de kommer att slåss mycket och att de kommer att supa för mycket. Visst Gunnel, du ropar: ta ansvar! Men lär de rätt då från början! Var inte orättvisa mot de som barn, stoppa bråket i skolan, säg inte att äsch, pojkar kommer att vara pojkar, eller äsch killar de behöver lösa problemet med våld.
Kvinnor kan faktiskt också ta ihjäl män om de vill, och sen kan de väl spela att de har blivit misshandlade. Det finns många män som är skurkar men det finns lika skurkaktiga kvinnor som står bakom de.
Dessutom tror jag att det anses politiskt korrekt att åtala män för brott än kvinnor för brott. För om en kvinna misshandlar någon eller våldtar en man kommer det förmodligen att stämplas som mindre sannolikt och det kanske aldrig blir någon åtal men i kvinnors fall behövs det nästan inga bevis.
Det här är ett ganska stort problem i dagens Sverige och det där inställning att säga att män är skit och kvinnor är offret smakar illa. Jag fråntas min rätt att vara jämlikt min man och jag tvingas kanske t.o.m att agera på ett visst sätt för att han inte ska bli misstolkad som en skit bara om han skulle ha en egen åsikt och vara envis eller oresonligt.
I samhället måste såväl kvinnor som män ta sitt ansvar. Kvinnor måste ta sitt ansvar i att inte välja vilka killar som helst, skydda sig, eller själva skapa sig en framtid, ta ansvar för sina liv och tänka på sina framtida barn. Och männen måste förstås också ta hand om sina barn och sina liv.
fredag, januari 4, 2008 kl. 11:25 pm
Lite tankar igen:
fredag, januari 4, 2008 kl. 11:26 pm
Här alltså: http://sofiebjorckweb.wordpress.com/
lördag, januari 5, 2008 kl. 5:27 är
Gunnel: problematiken ligger ju i att etiketten feminism betyder så olika för olika människor. Det är därför jag är tveksam till själva ordet. Att du kallar dig för feminist betyder för vissa att du vill ha det jämställt, men för andra att du är en rabiat kvinna som hatar män. Ordet i sig har blivit befläckat av en slags fanatism. Jag skulle aldrig drömma om att gå runt med hakkors på stan trots att det betydde något HELT annat innan nazisterna tog till sig den symbolen. Nu är nazism en lite väl stark liknelse men den enda jag kom på såhär på rak arm bara för att belysa att ordet betyder olika nu på samma sätt som hakkorset betyder olika nu.
Sedan ordet i sig, feminism, det antyder ju att det är för det feminima på något vis. Det säger ingenting om maskulint eller jämlikhet. jag tycker personligen det är underligt att välja just det ordet om man egentligen är för jämlikhet. Jag är för jämlikhet och inget annat, för att inte bli missförstådd väljer jag att säga att jag är för jämlikhet och som bonus får jag på köpet att folk i regel förstår att jag även är för jämlikhet för andra saker än just könet. Om jag skulle gå runt och kalla mig maskulinist, vad tror du folk hade tänkt då?
Sedan tror jag att Per har blivit ganska så missförstådd på en del punkter, jag rekommenderar de som ej gjort det att läsa hans bok, jag har gjort det nu och ser hur den här diskutionen liksom missar sitt mål totalt.
Leif: Jag tvivlar inte på att även män blir diskriminerade på många sätt. Själv är jag en ganska feminin kille på många sätt, jag brukar ofta känna samhällets tryck på många sätt att jag borde bygga muskler och vara mer macho, laga bilen, osv. Problemet som jag tror det handlar om är att folk har svårt att se två sanningar utan att se motsatser. Är man för B är man automatiskt emot A, eller vice versa. Få människor har förmågan att se att någon kan se fel på en “sida” utan att för den skull totalt såga den andra sidan. För några år sedan var det t.ex. svårt att säga något negativt om USA utan att bli klassas som någon slags terroristälskare, även om man tyckte precis lika illa om vad den andra sidan gjorde.
En annan djupt mänsklig egenskap är förstås att faktiskt se olika sidor hos allting. Varför måste detta självklart bli “vi mot dom, kvinnor mot män”? Det är en konstart att läsa folks skrifter eller höra deras tal utan att lägga in värderingar på dem.
Jag rekommenderar alla STARKT att läsa wikipedias sida om olika fördomar: http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_cognitive_biases
Och då ska ni veta att jag kom på mig själv med att trilla dit på en hel del av dem trots att jag ansåg mig vara en väldigt öppensinnad person.
lördag, januari 5, 2008 kl. 12:09 pm
Ämnet är komplicerat och det finns många bottnar, inte konstigt att debatten går vilse hela tiden. Och att dela in mänskligheten i två läger är svårt, det kan ofta bli grova generalliseringar. Lika svårt och kanske omöjligt ibland som att prata om svenskar och invandrare. Fattiga och rika (de flesta är medelklass) etc.
Men i en värld med mycket våld så är det konstigt att inte killar uppmuntras och lär sig att visa mer hänsyn. Att ta ut sina agressioner på andra sätt. Kontrollera sin ilska och besvikelse och istället jobba konstruktivt. Istället så är de flesta killar rädda att bli stämplade som feminina och man trycker snabbt ner såna tendenser. Våldsamma män kommer undan för billigt, och straffen är låga. Riktiga galningar som mördar oskyldiga framstår nästan som hjältar i media och dränks av beundrarbrev och frierier av kvinnor (hur går det ihop?).
Samtidigt finns det många män i Sverige som är bra, som inte misshandlar, våldtar etc. En övervägande majoritet troligen. Dom får då bära hundhuvud för alla idioter. En kollektiv skuld. Men det är svårt att försvara sig för att vara man är per defintion också att vara en individualist.
Gudrun Schyman talar om könsmaktsordningen. Den finns men kanske inte alltid så utstuderat som hon menar och då blir debatten ensidig! Och med mera makt så följer ofta mer ansvar, inte alltid så roligt. Många läkare t.ex. mår fruktansvärt dåligt av för hårda arbetspass och missbedömningar. Då gäller det att vara mentalt stark och ha en stor personlig integritet.
Håller med Mind. De är tråkigt att jämställdhetsdebatten i Sverige har urartat till vi och dom. Man kan tro att det är olika arter som slåss. Risken är att det viktiga jämställdhetsarbetet blir lidande och att man inte respekterar varandra. Det finns mycket av våra attityder som borde ändras. T.ex. vad gäller sexualitet så finns ju mycket mera skuld på kvinnan. En kvinna som “knullar runt”, visar sig naken på nätet eller är med i en porrfilm. Det här kan man säga är baksidan av att vara lite helgonförklarad som grupp, en kvinna som uppenbarligen inte är ett helgon och blir igenkänd för en sån handling riskerar då att straffas hårdare av samhället.
lördag, januari 5, 2008 kl. 3:43 pm
Jag tror att män diskrimineras på en del områden. Men jag tror inte att man kan förvänta att feminismen ska ta hand om den saken. Många feminister har nog en blind fläck när det gäller män och orättvisor, och det är inte så konstigt för den förstår bäst var skon klämmer som har den på. Vi behöver inte mindre feminism, men vi behöver en mer nyanserad syn på män och deras problem. Mindre orättvisor mot kvinnor ska ju inte betyda flera orättvisor mot män, och vice versa.
söndag, januari 6, 2008 kl. 1:26 är
Men Jakob! Ditt inlägg, postat den tredje januari, länkar till en sajt som på allvar tror att Illuminati och frimurarna ligger bakom en stor världomfattande konspiration men kopplingar till Lucifer. Att komminismen finansierades av judiska bankirer.
Dylik fullkomligt ogrundad nazistisk propaganda bör du skriva någon annanstans eller gärna inte alls om du inte vill utsätta bloggens författare för polisanmälan för hets mot folkgrupp.
Och Pär Ström, granska gärna dina beundrare lite närmare; risken är att du verkar hamnat i rätt dåligt sällskap…
/Historiker
söndag, januari 6, 2008 kl. 3:28 är
Trampa på du, vi är många som stöder dig.
söndag, januari 6, 2008 kl. 9:34 är
Hej igen Leif, Mind och Kristina!
Javisst….ni skriver rätt enligt min åsikt. Det är sexismen som försvårar våra möjligheter. Alltså den grundläggande tanken att människor är olika, inte jämlika. Svarta-vita, män-kvinnor, högutbildade-lågutbildade, fattiga-rika osv i en ändlöst trist och hierarkisk rangordningshistoria. Vissa människor har talan, andra anses inte värda att lyssna på. Vissa ska ha pengar, andra ska hållas kort. Viss kunskap är värdefull, annan kunskap är totalt ointressant.
Naturligtvis drabbar sådana orättvise-ideologier också män. Naturligtvis! Vit, rik kvinna kan alltid övertrumfa fattig, mörkhyad man.
Frågan är om det är ”feminismen” som befrielserörelse som åstadkommit detta? Pär Ström och många kommentatorer tycks anse det? Och jag begriper inte varför. Det känns som om deras främsta intresse är att avrätta budbäraren, nacka feminister. Som vi alla vet är det en lönlös kampmetod, det kommer alltid fler budbärare, fler, fler. Vi talar nu om halva jordens befolkning och en världsomspännande folklig rörelse för att förbättra kvinnors genererellt sämre livsmöjligheter. Feminst-nackarna har inte en chans. Kvinnor i hela världen kommer att fortsätta sin rörelse.
Jag är bara riktigt säker på två saker:
1. Det är särarts-feminister och sexister av båda könen som skapat ”lägren”. Sådana synsätt skadar våra möjligheter att existera harmoniskt tillsammans.
2. Våra framtida lyckliga möjligheter finns i den strategi som innebär att vi tillägnar oss en gemensam erfarenhet av verkligheten. Gemensam kunskap (t ex utbildning) och ett gemensamt yrkesliv skapar en sådan gemensam erfarenhetsbas, gemensamma livsperspektiv.
Men vi har stora bekymmer på detta område. Här finns verkliga motsättningar, äkta och svåra mänskliga dilemman. De kan inte lösas utan att de förtydligas.
Sedan 60-talet har kvinnokampen fått stora, nästan revolutionerande resultat. Kvinnor har utbildat sig och har idag (som grupp) högre utbildning och bättre studieresultat än män (som grupp). Kvinnor arbetar och försörjer sig på nästan alla yrkesområden. Detta har lett till en gemensam livserfarenhet för män och kvinnor, en gemensam kunskapsbas. Sådana gemensamma perspektiv existerade inte i min ungdom! Kvinnors frammarsch i samhället har förbättrat samsynen på många områden.
Tyvärr har män (som grupp) inte fört samma kamp. De har inte varit intresserade av det traditionellt kvinnliga kunskapsområdet, män är fortfarande inkompetenta. Här finns ännu inga gemensamma perspektiv. Varför? Min tro är att det kvinnliga kunskapsområdet (barn, hushåll, nätverka, uppmärksamma allas behov) fortfarande är ”lågstatus-grejer”. Inget killar vill satsa tid, kraft och pengar på. Men vem har hittat på att det är lågstatus-grejer?
Inte är det feminister!
söndag, januari 6, 2008 kl. 10:31 är
Bara några ord om kollektivt skuldbeläggande….
Naturligtvis är det inte Leif som bär ansvaret för att Niklas misshandlar hustru och barn. Naturligtvis bär Per Ström inget personligt ansvar för att kvinnor av någon diffus anledning anses vara värda lägre lön för samma jobb. Naturligtvis har Mind inget alls att skaffa med våldspornografi och våldtäkt på berusade tjejer. Skulden tillhör de män som utför handlingarna. Bara dom.
Men ändå…det existerar ett kollektivt ansvar. Ett ansvar för att inte låta eländet fortsätta.
Om Leif i löneförhandlingar understödjer förslag som innebär att den orättvisa lönesättningen ska fortsätta - i år, nästa år, nästa decennium - så är Leif skyldig till konsekvent kvinno-diskriminering. Om Leif tror att hans lönepåslag innebär att han på något sätt är “bättre” än sin kvinnliga kollega så han har gått på de sexistiska myterna.
Om Per Ström i enskildhet surfar på bondagesajter och tänder på igentejpade kvinno-munnar…ja då understödjer han en hemlig längtan hos sig själv att maktlös-göra sin kvinna.
Om Mind tycker att det är viktigt att utvecklas i sitt yrke och vill satsa stenhårt och sen får barn och bara vill ta ut 2 månder föräldraledighet på sommaren och tvingar sin kvinna att stanna hemma från jobbet i 16 månader och sedan jobba deltid… då anser han också att hans hustrus yrkesmässiga utveckling är ointressant. Halva hon är utan betydelse. Bara män har rätt att satsa stenhårt. Tycker Mind.
Det kollektiva ansvaret handlar om ta manligt ansvar för att inte låta orättvisor fortsätta. Tar man inte det ansvaret förvandlas de enskilt små handlingarna till en växande hög…av skuld.
söndag, januari 6, 2008 kl. 3:53 pm
Gunnel:
“Men ändå…det existerar ett kollektivt ansvar. Ett ansvar för att inte låta eländet fortsätta.”
Givetvis. Det är därför jag kämpar för jämlikhet. Jag tycker INTE att män har ett kollektivt ansvar, jag tycker samhället har ett kollektivt ansvar.
“Om Mind tycker att det är viktigt att utvecklas i sitt yrke och vill satsa stenhårt och sen får barn och bara vill ta ut 2 månder föräldraledighet på sommaren och tvingar sin kvinna att stanna hemma från jobbet i 16 månader och sedan jobba deltid… då anser han också att hans hustrus yrkesmässiga utveckling är ointressant. Halva hon är utan betydelse. Bara män har rätt att satsa stenhårt. Tycker Mind.”
Lägg inte värderingar på mig som jag inte har.
söndag, januari 6, 2008 kl. 4:03 pm
Du kanske bara menade som ett exempel eller retoriskt, ursäkta om jag missförstod.
I alla fall, angående mäns ansvar, som jag ser det finns det män som är mer feminima än en genomsnittlig kvinna, det finns kvinnor som är mer maskulina än en genomsnittlig man. Delar man in det i två skarpa grupper har vi en mängd individer på båda sidor som inte alls hamnar i rätt fack. Så varför dela in folk till att börja med? Att säga att alla män har ansvar för enskilda mäns handlingar är djupt orättvist, tro inget annat, jag har alltid motsatt mig det. Det är precis lika illa som att påstå att alla kvinnor skulle rå för något som enskilda kvinnor gör. Är det kvinnors fel om en kvinna mördar någon? Eller mäns fel om en man mördar någon? Jag ser det som att samhället i stort har misslyckats när det händer sådant. Istället för att bråka sins emellan kan man försöka lösa problemet. Att dela in folk i grupper motsatta varandra löser sällan några problem, det föder bara hat.
söndag, januari 6, 2008 kl. 7:55 pm
Jovisst Mind…det var bara ett retoriskt exempel.
Men du…en viktig sak. Tror du verkligen inte att det finns äkta motsättningar, äkta och svåra mänskliga dilemman? Tror du verkligen att allt löser sig bara vi älskar varandra?
Tyvärr Mind…det tror inte jag *suck* Även om jag skulle vilja tro det.
Många äktenskap har havererat, trots kärlek både till varandra och till barnen. Relationer och ömsesidig respekt urholkas när omedvetna förväntningar på varandra krockar med verklighetens krav.
Kvinnor har redan kommit en bra bit på väg till ett gemensamt perspektiv på verkligheten, gemensamt med män. Det är utbildning och yrkesarbete (praktik) som åstadkommit det.
Men män har inte i motsvarande grad tillägnat sig kompetens och praktik inom det traditionellt kvinnliga området. De vill inte alls (en attityd jag ogillar) eller finner det svårförenligt med “manliga” krav (en attityd jag förstår och respekterar). Det ÄR verkligen svårförenligt med “manliga” krav. Lika svårt för kvinnor som för män som försöker.
Det finns äkta konfliktpunkter Mind. Vi måste förtydliga dem…
måndag, januari 7, 2008 kl. 2:36 pm
TILL ALLA. Problemet med denna debatt är att ni ofta använder beskrivningar som saknar konkret definition. Ni skyller på samhället, på kulturen, på könsrollen, på könsmaktsordningen etc bara för att andra har gjort det. De flesta av er vet inte ens vad de olika sakerna konkret beskriver. Om ni slutade imitera akademiskt nonsensspråk och använde vanlig svenska så blir det hela mycket enklare för då märker man direkt att det handlar skillnaden mellan hur folk vanligen LEVER och hur elit TYCKER man skall leva. Jag har träffat flera genusvetande feminister och det lustiga med dem är att de föreläser om ett sätt att leva men går hem till samma sak som andra normala svenskar. Det är ett enormt hyckleri bland dessa sk “forskare” att hävda vad de pratar om är möjligt för allmänhet när de inte ens själva klarar av sina egna nylevnadsregler.
måndag, januari 7, 2008 kl. 2:48 pm
TILL GUNNEL: Då statliga utredningar redan konstaterat att det är kvinnor som bestämmer vilken av föräldrarna som är hemma med barnen så är din insinuation att mannen tvingar kvinnan vara hemma att betrakta som ren osanning. Om mannen tjänar bra (vilket han pga kvinnors egna preferenser att “gifta upp” ofta gör) vill kvinnan han är mer på jobbet för bådas och barnens bästa vilket Professor Bo Rothstein redan förklarat forskningen visar entydigt. Men det är kvinnan som oftast bestämmer vilken av föräldrarna som är hemma med barnen, detta både indirekt (genom vilken man hon skaffar barn med) och direkt så ditt inlägg visar bara en tendens att skuldbelägga män för allt kvinnor väljer när kvinnor är de som har mest makt. Det i sin tur framställer kvinnor som barm som inte kan ta ansvar för egna val, vilket jag skulle säga är en negativ rentav sexistisk bild av kvinnor.
tisdag, januari 8, 2008 kl. 9:52 är
En tråkig sak med media är att man gärna och ofta tar fram fall i utlandet där kvinnor förtrycks och gärna vinklar det så också. Jaha, vad har det för relevans i Sverige? Vad ska vi svenska män här göra åt det? Vad är poängen?
Kan man föra en debatt om kvinnor och mäns roll utan att välja sida? Väljer inte alla kvinnor sida, vinklat för sitt kön, som debatterar?
I en debatt så måste man ju också ofta ta i lite, vinkla lite extra, salta lite, för att poängen ska bli tydligen. Då kommer överdrifterna. Man slutar lyssna.
Hela iden med att säga att en grupp är förtryckt gör det svårt för män att försvara sig. Mannen är ju per femistisk definition den överordnade. Patriakalet etc. En kille som då beklagar sig är ju inte att ta på allvar. Ett offer. Killar ville inte ta offer-rollen. Tjejer gör det automatiskt och för lätt. Visst är det härligt att ha nån/nåt att skylla på?
Expressen hade en bra ledare nyligen. Tog upp mansrollen i samhället med tanke på allt våld etc. Visst finns nån form av identitetskris. Tjejer lyckas bättre i skolan. Killar försöker spela tuffa. En femini kille låter inte manligt. Det är nåt som är fel här med mansrollen! Förvirrande för många killar. Inte blir det bättre av att tjejer till viss del kan gilla agressiva och våldsamma män. Mannen som är stark och försvarar familjen mot faror etc. Tycker det är dags att vi börjar prata om mäns roll i nya samhället i media. Låt män ta plats. Aftonbladet kan likaväl ha en bilaga som heter “man” som man haft i åratal för kvinnor, benämd “kvinna”.
Om feministiska värderingar slår igenom mer kanske det kan vara till gagn även för män och för ett mjukare samhälle med mindre våld och agressivitet. Låter mesigt ja, vet. Det var ju just det, varför är många klassikt kvinnliga värdeord negativa? Kärringaktigt etc. Kvinnor vet inte vad dom vill, velar fram å tillbaka, har ingen egen vilja etc.
Onsdag, januari 9, 2008 kl. 11:46 är
Hej VEB!
Tror du verkligen det? Att kvinnor i allmänhet VÄLJER detta….
Du har rätt såtillvida att det finns kvinnor som vill detta och väljer detta aktivt. Men menar du att det är kvinnor i allmänhet, majoriteten kvinnor? Där tror jag att du är ganska ordentligt fel ute. Om du stödjer dig på Professor Rothstein, så är han inte precis ett sanningsvittne i dessa frågor. Han är en slags korsriddare, en ilsken fighter. Han övertolkar vad människor i praktiken gör till att de aktivt väljer att göra det. Han har liksom aldrig hört talas om att livet är mer nödvändighet än frihet…liksom. Att människor ofta tvingas välja det minst dåliga.
Vad tror du kvinnor är för slags varelser?
Hon som har doktorsexamen i mikrobiologi eller är sjuksköterska eller äger ett café…tror du verkligen att hon helhjärtat säger till sin man: “Jobba du, satsa stenhårt på karriären. Var borta från mig och barnen så mycket du vill, prioritera annat högre än mig. Tjäna mycket pengar! Bry dig inte om att jag känner mig ensam hemma med barn 1, barn 2, barn 3. Bry dig inte om att mina yrkeskunskaper torkar ihop och blir inaktuella. Bry dig inte om att jag trivs med ett vuxenliv, att det är alltför jobbigt att leva med småbarn dygnet runt och aldrig få leva i vuxen dialog. Bry dig inte om att jag har ett studielån på 350.000. Bry dig inte om att jag inte har någon sjukförsäkring, ingen A-kassa och kommer att få en fattig ålderspension.
Jag är så nöjd med att diska, tvätta kalsonger och leriga barnoveraller, dammsuga, släpa matkassar och gå till lekparken med barnen som dagens höjdpunkt. Jag har full förståelse för att du, käre man, skulle finna en sådan tillvaro outhärdlig.
Om kvinnor vore skapta på detta vis….varför tror du då att 50-och60-talets hemmafruar slog bakut? Kvinnorna åstadkom nämligen en formlig explosion av högre utbildning och hårt arbete. Både i yrke och i familjen. Tror du att kvinnor gjorde detta för att de tyckte att det viktigaste var att satsa på sin mans karriär?
Onsdag, januari 9, 2008 kl. 11:48 är
Hej Leif!
Det är fel både på mansrollen och kvinnorollen *suck* Just för att det är en färdigregisserad “roll”. Skådespelare vet skillnaden mellan sitt äkta jag och den roll de spelar. Varför vet vi det inte?
Onsdag, januari 9, 2008 kl. 12:06 pm
En enskild man är inte PER DEFINITION överordnad. En enskild kvinna är inte PER DEFINITION underordnad. Detta är en knasig tolkning av den s k könsmaktsordningen. En vantolkning som gjorts av rädda män för att skapa ännu mer rädsla hos män. Det är ju självklart att varje människa - man eller kvinna - värjer sig mot denna typ av anklagelser. Jag är t ex inte rasist bara för att min hud är grisfärgad. Jag blir fly förbannad om en brunhyad säger: Så där säger du bara för att jag är neger.
Lyss till feministen, vår finansminister Anders Borg. Han uttrycker saken ungefär såhär: I hela samhället finns strukturella hinder som missgynnar kvinnor. Ekonomiskt och socialt. Det är “inbyggt”. Feminism handlar inte om att förakta män. Feminism handlar om att bygga om samhällstrukturer så att villkoren blir lika för både män och kvinnor. I centrum för denna frihetsrörelse står barn, sjuka och gamla. Ett stort ansvar för oss alla…
Onsdag, januari 9, 2008 kl. 9:36 pm
Okej, här är permalänken till mitt inlägg:
http://sofiebjorckweb.wordpress.com/2008/01/04/det-ar-synd-om-bada
Det är synd om båda alltså! Jag tycker det är jättebra att Pär Ström tar upp oigentligheter i debatten. Men jag håller inte med om allt han skriver…
Jag kan ha fel, men jag har en känsla av att kvinnor står för mycket våld mot män, kanske ännu mera än män mot kvinnor. Psykiskt våld alltså. (sen finns det även kvinnor som begår fysiskt våld också. och jag tror mycket av det våldet faller bort i statistiken).
Mannen är en mjuk liten brumbjörn som är stor och stark och som man skall vara mild och snäll mot. Han är nämligen mycket beroende av kvinnan känslomässigt. Skulle du reta och såra en jättestor brumbjörn som är känslig och bara vill vara din vän? Nej, det skulle inte jag. Det går väl att prata med honom i stället.
Det är mycket svårt att hitta helt fördomsfria människor. Man får vara uppmärksam på individen man har framför sig och lyssna noga på varandra. Det är en utopi, men det kanske går att leva jämlikt även om samhället är ojämnlikt i övrigt.
En stor kram till alla justa män där ute, och jag ber om förlåt å Gudryn Schymans vägnar. Visst finns det en talibanmaffia som man råkar ut för ibland, men alla är ju verkligen inte med i den.
torsdag, januari 10, 2008 kl. 1:17 är
Hej Gunnel!
Det är inte en fråga om min tro, jag är den sorts människa som föredrar testade åsikter, inte tro i blindo. Nu tillsatte alltså den socialdemokratiska regeringen som var före nuvarande en utredning och denna konstaterade att i de flesta fall är det kvinnor som bestämmer vem som spenderar tid med barnen. Jag vill uppmärksamma dig om att detta också är särskilt tydligt vid separationer då kvinnor ofta inte tycker mannen skall ha i närheten av 50% inflytande vilket ofta leder till tvister där våra domstolar nyligen visat sig döma enskild vårdnad till mamma och enstaka helgumgänge till pappa. Så å ena sidan har vi en sida som hävdar kvinnor vill män skall ha 50% , å andra sidan har vi fall på fall där kvinnor efter separation kämpar (vilket enligt dig skadar deras karriär) för att mannen inte skall få i närheten av 50%, flera män i denna karussell av mansförakt (för det är vad de får av sociala myndigheter) har frågat hur det kommer sig att kvinnor vill ha jämställdhet av ekonomiska orsaker ENBART när relationer varar medan jämställdhettänket åker ut i farstun (då är det mammakänslorna som styr) så snart det blir skilsmässa? Det går inte ihop. Ännu mindre går det ihop att kvinnor skyddar barn från sina män när biologiska pappor misshandlar ungar betydligt mer sällan än styvpappor (mammas nya pojkvän) Män är helt diskriminerade i denna fråga och detta just för att kvinnor är de som bestämmer. Att påstå män bestämmer vem som stannar hemma är helt enkelt ogrundat. Män bestämmer väldigt lite över barn under relation och nästan ingenting efter. Som en amerikansk forskare sade, women have right to children, men have to fight for children.
“Tror du verkligen det? Att kvinnor i allmänhet VÄLJER detta….”
Nu vet jag ju att utredningar i flertalet länder inklusive Sverige visar att kvinnor i allmänhet både väljer rikare och äldre män än dem själva och om mannen är rikare än dem själva föredrar att vara den som stannar hemma mest tid. 80% av kvinnorna har själva sagt nej till IFF mest av den enkla anledningen att om deras man tvingas ta mer tid med barnen får hela familjen mindre pengar till allt eftersom mannen vanligen tjänar mycket mer än henne. Detta är inget som bara kan viftas åt sidan. Exempel: Flera rikare män är gifta med mycket fattiga kvinnor, men då mannen jobbar och de delar på hans inkomst klarar de sig väldigt bra. Tror du de kvinnorna som knappt har jobb (ofta deltid) och satsat på att bli bra föräldrar vill hela familjen skall leva av hennes minimilön pga en politisk vision? Annars är syftet med politiken att utgå från att de relationerna inte kommer att hålla vilket statistiken visar de gör i högre grad än de relationer jämställdhetspolitiken vill vi skall ha.
“Du har rätt såtillvida att det finns kvinnor som vill detta och väljer detta aktivt. Men menar du att det är kvinnor i allmänhet, majoriteten kvinnor?”
Jajamensan. Det är också vad statistiken visar. Majoriteten kvinnor är gifta på ett sätt som gör att hela deras familj blir fattigare om kvinnorna arbetar medan mannen är hemma (där inkluderar även att deras ungar blir mobbade i högre grad i skolorna om de inte har råd att köpa moderiktiga kläder till dem, och mobbning i skolorna har inte regeringen rått på ett dugg, tvärtom idag vuxenmobbas det också på arbetsplatserna. Väldigt få kvinnor är gifta med en man som tjänar exakt lika mycket och få är gifta med en man som tjänar mindre. Det var därför borgerliga regeringen införde en regel som såg till männen som var hemma fick större bidrag. För att familjen (mamma och barn) inte skulle bli lidande om mannen var mer tid hemma.
“Där tror jag att du är ganska ordentligt fel ute. Om du stödjer dig på Professor Rothstein, så är han inte precis ett sanningsvittne i dessa frågor.”
Hans personliga åsikter är irrelevanta, Rothstein citerar andra forskares resultat. Praktiskt taget varenda människa som forskar i detta vet de flesta kvinnor gifter sig uppåt (Samma svar får jag från alla som jobbar på datingagenturer, särskilt de som rikare kvinnor vänder sig till) och det minskar inte när kvinnor tjänar bra nog att kunna gifta sig med vem de vill. Det är inte en åsiktsfråga det är uppmätta siffror. Forskning visar att när mannen blir arbetslös dumpas han oftare av sin flickvän. Låter det som något som skall uppmuntra mig som man att jobba mindre tycker du?
Att veta jag löper större risk att straffas för det? Kvinnorna har misslyckats helt att ta hand om sin egen bakgård. De pratar om jämställdhet men skapar en MILJÖ för män som gynnar ojämställdhet. Detta är bara knasigt och beror mest på att vanliga män med medelinkomst inte får yttra sig alls. Istället skall Borgström med 100.000 i månaden prata för män. Svårt att ta ledigt med den lönen.
torsdag, januari 10, 2008 kl. 12:13 pm
Gunnel, visst finns det ekonomiska och sociala strukturer som missgynnar män också, tro inget annat. Därför blir feminismen alldeles för ensidig. Ditt senaste stycke gör att man undrar om du tagit till dig nåt av vad “rädda” män säger och vad som sagt i detta forum liksom det Pär Ström skriver.
Att Anders Borg som etablerad, stor inkomst och med ofantligt mycket makt säger sig vara feminist är lika mycket ord som när Göran Persson sa det. När FI blev ett hot så var det mer tyst från hans sida.
Att feminismen skulle bry sig om kvinnor OCH män är bara fånigt. Man tar ju parti och driver frågor där kvinnor missgynnas (inte hör man nåt när man gynnas). Jag läser dagligen kåserier etc i tidningar där kvinnor beklagar sig och tar offerrollen. Man tar parti för sitt kön. Underförstått blir ju att det är män som är orsaken till rådande (dåliga) ordning. När ska kvinnor ta lite ansvar också i debatten och inte skylla ifrån sig hela tiden?
fredag, januari 11, 2008 kl. 11:46 pm
Det jag finner intressant med hela den s.k. Genusdebatten är att de flesta gillar att blunda för de sociala normer som råder.
Finns det män som far illa av kvinnor? Absolut. Finns det kvinnor som far illa av män? Jajamensan. Det är dåligt och bör förhindras på alla fronter. Men i mitt tycke anser jag att lagen har nått den punkt då kvinnan lagligt är jämställd mannen (sånär som på ett par orättvisor för både män och kvinnor, som å det snaraste bör ändras på - Vilka det är har redan diskuterats så jag tänker inte gå närmare på det). Men kvinnan är fortfarande inte jämställd mannen, och mannen är fortfarande inte jämställd kvinnan. Nu börjar det svåra och mycket tyngre arbetet att ändra de sociala normerna.
Jag skulle till och med vilja hävda att den enda anledningen till att vi har den situation som råder idag, är för att mannen i samhället inte anser sig vara kvinnans jämlike, och vice versa. Råder ni bukt på det problemet så kommer resten förhoppningsvist komma av sig självt. Ett bra ställe att börja är till exempel att införa mixlag istället för dam- och herr-ligor i fotboll och hockey. Alla ni ego-feminister som vill bevisa att kvinnor minsann är bättre än herrar; där har ni chansen!
lördag, januari 12, 2008 kl. 3:45 pm
“Det jag finner intressant med hela den s.k. Genusdebatten är att de flesta gillar att blunda för de sociala normer som råder”
Flera av de saker som nämns på detta ämne har ingenting med sociala normer att göra. De handlar om människors fria vilja. Vad kritikerna av detta egentligen försöker säga (fast med av dem själva påhittade ord med så flytande definitioner de flesta inte har en aning om vad de betyder) är att människor inte kan tillåtas få bestämma över sig själva. Ursäkten de försöker framlägga är att människor redan nu inte bestämmer över sig själva så därför kan vi lika gärna ge kritikerna absolut makt att bestämma över människors fria vilja. Svaret på det påståendet har alltid varit Nej, med motivationen att ett mindre fel inte ursäktar ett mycket större fel och kritikerna av fria viljan är inte intelligentare än alla de andra människorna. De är däremot tränade att tro de är det.
lördag, januari 12, 2008 kl. 11:32 pm
Lagar är tyvärr ett nödvändigt ont (alternativet är total anarki som kommer utmynna i ett maffiasamhälle), men jag tror du missade min poäng; vi har tagit oss så långt som lagarna kan ta oss.
Ego-feministerna vill ha mer lagar som sätter männen i underläge jämtemot kvinnan (mans-skatter och andra fåniga förslag). Detta kommer inte lösa nånting. After all, om man ska ha en skatt på män för att de är “våldsammare”, varför inte beskatta invandrare för att de begår mer brott? Exakt samma trasiga logik.
Nej, jag säger att ska vi ha jämställdhet, så måste vi arbeta för att män såväl som kvinnor ser sig själva som varandras jämlikar. I dagens samhälle gör vi inte det. Tjejer lär sig att se vackra ut och låta killarna slåss för dem enligt ridderlighetens regler. Killarna lär sig att de ska helgonförklara tjejerna, dessa små nätta vackra varelser som måste skyddas. Det är det jag menar med de sociala normerna. Det är där roten till problemet ligger. Att ändra på det kommer ta ett antal generationer, men förhoppningsvist kommer vi dit så småningom.
’nuff said.
måndag, januari 14, 2008 kl. 3:13 pm
Wertigon jag tror du missade min poäng. Jag håller med om det du säger i första och andra stycket. Det är vad du säger i ditt tredje stycke som helt enkelt inte stämmer. Jag vet de flesta tror det stämmer men det är sannolikt för att de helt okritiskt tar till sig information bara den kommer från rätt källa och det finns gott om personer som säger samma saker som du just gjorde. Jag är inte en av dem. Jag vet folk tror tjejer lär sig se vackra ut pga tradition.
Men tjejer lär sig inte se vackra ut enligt ridderlighetens regler längre. De slutade med det för länge sedan under den s k sexuella revolutionen av sex drugs & rock n roll. Sedan kom tjejernas skönhetsideal tillbaka av helt andra orsaker och då handlade det inte längre om att de behövde vara snygga för att få en pojkvän/man. Då handlade det om att män skulle dyrka dem för att de var snygga.
Det är alltså inte traditionellt uppkomna sociala normer (värderingar) du pratar om. Vad du pratar om är vilka intressen som avslutade den sexuella revolutionen, återinförde dyrkan av kvinnor (fast nu dyrkan av kvinnor som grupp, inte som ett sätt att bilda kärnfamiljer) och slutligen inte hade något emot att män slogs om kvinnor så länge det inte drabbade dem själva.
Slutligen kan du undra lite över vad som är mest normalt, att människor gör det normala eller att människor gör som den onormala normen säger de skall göra. (kuggfråga jag vet)
måndag, januari 14, 2008 kl. 4:55 pm
*hmmm*
Hej VEB!
Tillåt mig att säga någonting, enligt min åsikt viktigt, utan att därför vilja trampa på tårna…
Din argumentation är av den typen att erfarna kvinnor suckar över oförmågan att förstå, att inte kunna se skogen för bara trän. Det är en oförmåga av samma typ som Marie-Antoinette anklagades för. När man berättade för henne att folket inte hade något bröd undrade hon varför de inte valde att äta bakelser istället.
Nu tror jag säkerligen att denna berättelse från 1700-talet inte är sann, men den är en god illustration av hur en viss egen upplevelse av verkligheten ger en viss typ av förståelse av verkligheten. Verklighetsuppfattningen kan vara verklighetsfrämmande…som din tycks mig VAB.
Kvinnor kämpar med ganska betydande problem som hänger samman med att män tycker sig veta HUR DET ÄR…medan de i realiteten är pinsamt okunniga. De saknar helt enkelt referensramar och “kvinnlig” upplevelse av verkligheten. De saknar kunskap, praktik och erfarenhet och förmår därför inte begripa sådant som varenda kvinna som fött barn begriper. Ändå anser de sig fullt kompetenta. Och fattar affärsmässiga och politiska beslut som i praktiken bara gynnar ett kön, det egna.
Just sådana karlar brukar hävda att det bara finns en verklighet, deras egen. Den som pratar om något annat pratar skit.
Det är därför kvinnor i hela världen sluter sig samma till s k feminism. För att göra slut på den värsta enögdheten
PS Jag är snart 60 och har LEVT min verklighet - i arbete, studier och familjeliv. Kan alltså knappast anklagas för att bara ha läst mig till lite femnistiska floskler.
måndag, januari 14, 2008 kl. 7:31 pm
Ganska fyrkantigt resonemang Gunnel även om jag ger dig delvis rätt. Dock är det inte givet så att ett s.k. patriakal bara har gett nackdelar för kvinnan, tvärtom. Det har ju handlat om att skydda henne också. I krig t.ex. Eller att kvinnor och barn ska först i livbåtarna m.m. Mannen har fått ta den stora försörjningsbördan (är väl fortfarande delvis så).
Fast givetvis ska vi sträva mot jämställdhet. Men då handlar ju jämställdhet om lika ansvar och skyldigheter, inte bara lika förmåner etc. Vem vill prata om ansvar? Det är ju skittråkigt att ta ansvar typ.
Och varför prata om dåtid? Den här debatten gäller nutid. Går inte att jämföra hur världen såg ut för t.ex. 20 år sen. Det har hänt otroligt mycket. Så vi måste diskutera här om nutid, viktigt att komma ihåg!
Visst har män en tendens till att tro sig veta saker om ALLT. Det handlar om att inte tveka, på det sättet man är uppfostrad. Testosteron ingår förstås i konceptet.
Men å andra sidan så är det lika illa med kvinnor i vissa sammanhang. När en kvinna öppnar munnen så vet hon EXAKT vad ALLA andra kvinnor känner, tänker och tycker. Yeah right.
tisdag, januari 15, 2008 kl. 4:21 är
Gunnel!
Att ignorera allt jag säger och kritisera sättet jag säger det på och sedan grundlöst anklaga mig för att sakna förståelse är knappast det mest givande sättet att debattera om man vill komma fram till någonting som faktiskt stämmer. Du kopplar sedan denna anklagelse inte bara till mig som människa utan också till mannen som kön. Vilket ger oss två alternativ. Det sanna innebär du ger en felaktig bild av män, det falska innebär du ger en sexistisk värdering av män.
Sedan pratar du om min verklighetsupplevelse. Den är säkert intressant att diskutera men jag debatterar inte utifrån mitt personliga liv för jag är bara en människa i ett land med flera miljoner. Därmed så krävs kvantitativ vetenskap för att få korrekt bild. Kvinnor kämpar med ganska betydande problem hävdar du. Lustigt att du säger det till mig då mitt budskap till dig är att kvinnor och män kämpar med betydande problem. De kämpar dock inte med samma problem. Gör det mäns problem mindre betydande än kvinnors menar du?
Att män tror sig veta hur det är är inte konstigare än att kvinnor tror sig veta hur det är. Jag har en bok hemma skriven av en kvinna som ville ta reda på hur det var, inte gå runt och tro sig veta hur det är. Hon skrev sedan en bok “self-made man” där hon berättade om sina upplevelser. Av naturliga skäl pratar feminister väldigt lite om denna bok då män inte alls var som hon efter år av kvinnotidningsläsande trodde de skulle vara.
“Ändå anser de sig fullt kompetenta. Och fattar affärsmässiga och politiska beslut som i praktiken bara gynnar ett kön, det egna.”
Med denna mening så visar du att du har lika lite förståelse för män som du anklagar mig för att ha för kvinnor. Män generellt fattar inte beslut överhuvudtaget. Några FÅ män fattar beslut. Dessa beslut gynnar inte främst män som kön. De gynnar främst vissa män (och deras fruar/flickvänner) Det du säger visar bara att feminister bedömer män efter de få män som är rika och mäktiga. De andra männen räknas inte. Ungefär som i vissa kontaktannonser där kvinnan säger män som tjänar under en halv mille göra sig ej besvär.
“Just sådana karlar brukar hävda att det bara finns en verklighet, deras egen. Den som pratar om något annat pratar skit.”
Det finns bara en verklighet. Den människor lever i vars naturlagar måste följas. Allt annat är olika upplevelser av samma verklighet där kvantitativ vetenskap är det enda bevisat tillförlitliga sättet att bedöma vad som är sant. Typiskt exempel på detta är demokratiska val. Vi går inte på vad några få tycker. Vi går på vad data säger. Annars kan vi lika gärna lägga ner våra demokratiska värderingar.
“Det är därför kvinnor i hela världen sluter sig samma till s k feminism. För att göra slut på den värsta enögdheten:-)”
Jovisst, bortsett från att kvinnor själva är lika enögda gällande män samt att feminism av betydelse inte är kvinnor från hela världen utan bara från några få länder inom den enda kultur det inte anses rasistiskt att attackera. Vår västeuropeiska kristna.
“PS Jag är snart 60 och har LEVT min verklighet - i arbete, studier och familjeliv. Kan alltså knappast anklagas för att bara ha läst mig till lite femnistiska floskler.”
Doris Lessing har levt längre än du, varit feministisk fixstjärna i åratal och vann nyligen nobelpriset i litteratur. Här är hennes bedömning av rådande situation.
“You know, when I was young… and I was this brash girl - I was always tackling some man, saying ‘why are you patronising me? I’m not some stupid little woman.’ And they never had any idea what I was talking about. It was a part of the culture. ‘What’s she on about?’ Well, now women do it - and don’t even know that they’re doing it. And I don’t see why we should become as bad as they were, and some of them still are. I find it shocking.”
tisdag, januari 15, 2008 kl. 8:05 är
VEB: Nej, ridderligheten lever sig kvar fortfarande. Det är bara att kolla i skolan - Tjejer lär sig snabbt att tiga och sköta det mesta i det tysta, för “bra tjejer bråkar inte”, medans pojkarna bråkar i det öppna för att “pojkar ändå är pojkar”. Är den försvagad och muterad? Javisst. Men den finns där fortfarande.
Det har redan nämnts att de flesta tjejer medvetet eller omedvetet väljer att “bli beskyddade” i sitt val av partner. De väljer en man som de tror kan försörja dem ekonomiskt, så de själva kan vara hemma och spendera mer tid med barnen. Se där, mannen jobbar för att försörja och därmed “beskyddar” sin familj. Att det sker via ekonomiska medel snarare än fysiska har inte så mycket betydelse.
Ett annat exempel; Män måste fortfarande bjuda tjejerna på drinkar och dyr mat när de vill innanför trosorna på dem (iaf enligt den sociala normen). När även kvinnor bjuder män på drinkar för att komma innanför boxershortsen på dem, då börjar vi prata jämlikhet.
Detta är bara ett par av många exempel. Och det kommer fortsätta vara på detta sätt, tills samhället kollektivt kommer till den logiska slutsatsen att nej, män är inte från mars och kvinnor är inte från venus, utan bägge är från tellus och så kommer det förbli inom överskådlig framtid. Tills dess…
tisdag, januari 15, 2008 kl. 1:54 pm
Tack för intressanta & givande svar i debatten
Såväl Leif, som VAB som Wertigon…
Det är ju många trådar att ta upp så jag nöjer mig med två konkreta.
VAB har helt rätt i att det bara är några få personer, de flesta av manligt kön, som fattar de “stora besluten”. Utan andra perspektiv än sina egna.
I människors vanliga liv fattas dock långa rader av mindre beslut. Majoriteten kvinnor fattar t ex beslutet att leva och få barn med en man som vare sig är rik eller framgångstippad. En vanlig man. En ung man, ännu oprövad. Några blir rika, men de flesta män fortsätter att vara ordinära medborgare - ekonomiskt, socialt och ur maktsynpunkt. Precis som de flesta kvinnor.
Hur rimmar detta normalbeteende med detta tal om att kvinnor väljer äldre, rika och framgångsrika män?
Det finns kvinnor som tänker så *javisst* men jag tror inte att det är normalbeteende. Jag tror faktiskt att detta är en av de manliga myterna,en myt som plågar yngre män som ännu inte “kommit någonstans”.En myt som alltid plågat den fattigare halvan av befolkningen.
Detta med att män beskyddar kvinnor och barn….tror jag också hör till de manliga myterna. Hur skulle det gå till i praktiken? Till den mer moderna mansrollen (100 år gammal) hör att inte vara hemma. Att vara någon annanstans än hos kvinnan och barnen.
Jag tror faktiskt att det huvudsakligen är kvinnan om beskyddar barn och hem och att det varit fallet under den moderna historien. Men de gamla myterna lever kvar.
Vad tror ni?
tisdag, januari 15, 2008 kl. 2:04 pm
wertigon, till saken hör väl också att många tjejer “faller” för killar som är framåt och bestämda, tar för sig helt enkelt. Killar som på olika sätt signalerar att dom är framgångsrika och populära. Pengar och status hjälper. Fin bil hjälper. Eller kanske handlar det bara om envishet? Eller om längd? Eller om testosteronhalt? Hur som helst. detta gör ju mansrollen väldigt förvirrande i dagens debatt och strävan mot jämställdhet. Vanliga killar måste fortfarande vara mer drivande och stå för fiolerna. Vanliga tjejer kan luta sig mera tillbaka.
Vem vill ge upp förmåner? Män känner ovilja att förlora privilieger, men det gör också kvinnor (nåt som feministerna har glömt).
Människan är f.ö. kåt, lat och dum (om man ser det cyniskt).
Onsdag, januari 16, 2008 kl. 12:39 pm
Bli inte cynisk Leif, snälla
Människan är inte kåt, lat och dum. Människan är allt på en gång…också o-sexuell, aktivt handlande och arbetsam och djupt reflekterande. Men dum ibland. Och slö ibland *jojo*
Gifta par under barnaåren har inte sällan ett glest samliv. Det är förälskade människor - oberoende av ålder och kön - och unga människor under de erotiska upptäcktsåren som är ständigt kåta. Sexualiteten har en enorm drivkraft som gör människan allt annat än lat. Man blir aktiv och kreativ av att vara kär. Eller ????
§§§
Du har rätt! Både män och kvinnor känner ovilja mot att förlora privilegier. Och feminister i allmänhet har inte alls glömt bort det. Det är bl a därför det blir kamp och fight, t ex vid löneförhandlingar eller nomineringar. Karlarna vill inte släppa på privilegiet att få mer betalt och tycker att det är bekvämare med enkönat manliga styrelser. Kvinnor bara rör till diskussionerna med oväsentligheter…liksom. Därför blir det fight!
Du glömmer nog att feminister “uppfostrar varandra”. T ex till att betala för sig själva på krogen. Vilket av vissa män tolkas som att man är en rabiat röstrumpa som föraktar män *suck* Schyssta män får gärna bjuda mig på en fin middag. Medan jag ända sedan 60-talet intensivt värjt mig mot killar som “investerar” i ett knull..det hela är en motbjudande, sexitiskt spel som inte bör förekomma mellan människor som respekterar varandra.
Väninnor och mödrar spänner ögonen i varandra och påpekar…Var inte dum! Du måste ställa krav! Du har lika rätt! I många frågor.
Frågan är om killar och män uppfostrar varandra till samma aktiva hållning i jämställdhetsfrågor?
Onsdag, januari 16, 2008 kl. 1:17 pm
Unga honor som är pyntade och kråmar sig och unga hannar som rätar på ryggen och spänner upp bröstkorgen tillhör det evigt mänskliga…tror jag.
Det utgör inget som helst problem ur jämställdhetssynpunkt. Det är bara i sexistiska tolkningar av verkligheten sådant leder till ont.
Men jag undrar över ordet “ridderlighet”? Vad är det?
Om ni menar vänlighet, respektfullhet och omsorg om “den andre/a” så är det naturligtvis en berömvärd livshållning. För båda könen. Men om det handlar om ett “manligt” förhållningssätt i förhållande till kvinnor blir jag ytterligt tveksam.
Ridderlighet i gammaldags tappning är på många sätt negativt för kvinnor. Den utgår t ex från tanken att kvinnor är det svaga könet. Bräckliga individer liksom. Som inte klarar så mycket.
Gammaldags ridderlighet innehåller inte sällan tänkande som delar in kvinnor i två grupper - horor och madonnor. Madonnorna - fruar och mödrar - ska tas omhand och sättas på pidestal. Horor kan man behandla lite hur som helst, framför allt illa. I den verkliga verkligheten är kvinnor människor - varken horor eller madonnor. Kvinnor begränsas och skadas av att axla dessa roller. Feminister har i hundra år bekämpat denna typ av förhållningssätt mot kvinnor. Men såväl män som kvinnor med sexism i bagaget för tänkandet vidare…
Om ridderlighet innebär “kvinnor och barn först i livbåtarna” så talar all statistik och skeenden i det verkliga livet mot att ridderlighet bland män är en utbredd sedvana. Det mesta visar på att män sätter sig själva i första rummet. Speciellt vid krig och katastrofer.
Jämställdhet kan mätas i kilo kroppsvikt *suck* Under den årslånga belägringen av Sarajevo på 90-talet svalt de instängda människorna. Statistik efteråt…Barnen var nästan normalviktiga. Männen hade förlorat i genomsnitt 5 kilo kroppsvikt. Kvinnorna över 20 kilo. I klartext: Männen tog den mat de ansåg sig behöva. Kvinnorna satte barnen först och knaprade själv på resterna och var ordentligt undernärda. (Jag reserverar mig för fel i de exakta siffrorna, men ungefär såhär såg hälsoläget ut efteråt i Sarajevos befolkning).
Så vad är “ridderlighet”?
Onsdag, januari 16, 2008 kl. 7:10 pm
Gunnel, Sarajevo har jag svårt att svara för. Att män sätter sig själv i första rummet? Hmm det får du gärna utveckla. Du menar alltså att män är mycket mer egoistiska än kvinnor? Spännande tanke.
Hur var det nu igen. Sa inte feminister att vi är lika? Det skulle t.ex. betyda att vi skulle ha lika mycket krig om kvinnor styrde världen. Kvinnor är lika egoistiska som män etc.
Men skit samma, min poäng var att mjuka värden som du nämner, snälla killar så att säga, är liksom inte så uppskattat alltid hos kvinnor. Jag menade också att diskutera mansrollen i samhället. Vi borde väl gå mot ett mjukare och mindre våldsbenäget samhälle? Kvinnliga värden står INTE högt i kurs idag. Ord som vårdande, snäll, omtänksam, oegositisk, eftertänksam går fetbort. När kärlek beskivs så handlar om vad man kan få, inte om vad man kan ge. Det gäller att ta för sig. Vinna alla fördelar. Både om man är kille eller tjej. Vi går också mot ett mer individualliserat samhälle. Var och en måste se om sitt hus. Det gäller att roffa åt sig och få hög status.
MEN JAG UNDRAR LITE HUR VÅRT SAMHÄLLE SER UT IDAG! Har jämställdsarbetet medfört lyckligare och rikare medborgare i stort i Sverige?
Läser man statistik och tittar på demografi så ser man extremt många singelhushåll och ensamma föräldrar (oftast kvinnor). Man ser också många sjukskrivna människor (oftast kvinnor). Här ligger vi i världstoppen! Kvinnor drabbas också oftare av problem med rökning än män och fler kvinnor röker än män. En kostnad för individen och samhället.
I Stockholm så skulle t.ex. bristen på bostäder för unga försvinna om de flesta av enmanshusållen försvann. Folk skulle få bättre ekonomi genom att dela på bördan. Många skulle kanske bli lyckare av att ha en mer familjelik situation. Vi har också problemet med att det födas få barn (ett generellt problem i västvärlden). Kvinnor vill också ofta göra karriär innan dom skaffar barn. Risken är då att man kommer igång sent. vilket gör det svårare att bli gravid etc.
För barn kan skilsmässor vara ett trauma. Det är ofta också tuffare att bara växa upp med en förälder, både ekonomiskt och socialt. Risken att hamna på glid är större.
Onsdag, januari 16, 2008 kl. 7:26 pm
Gunnel, att det finns ett killegäng och kamratskap bland män hos styrelse. Jo styrelser kan vara oseriösa. Grundproblemet idag är dock svaga ägare. Företag som ägs av pensionfonder, småsparare etc. Styrelsen kan göra nästan vad dom vill, man rekryterar kompisar och håller varandra om ryggen. En dålig VD kan sitta kvar. Stora bonusprogram kan dammas av. Hade det varit kvinnor där så hade det säkert varit samma sak. Killmaffia, tjejmaffia. Same shit. Alla vill sko sig och gör det rätt mycket också. Bakom dessa rika gubbar i styrelser så finns dessutom ofta en kvinna/fru som får ta del av kakan.
F.ö. är det ju märkligt att feministerna hackar på styrelser som det vore alla mäns fel, kollektiv skuld. De flesta sitter inte i en styrlese och kan nog inte påverka vilka som hamnar där. Ska det vara 50-50? Kvotering? Jag vet inte. Jag orkar nog inte bry mig. Vi kan käbbla om detta i vår ankdamm i Sverige medan våra företag flyttar ut eller läggs ner. Otroligt!
Onsdag, januari 16, 2008 kl. 9:47 pm
Leif: Jag tror vi i stort sett håller med varandra.
Mitt argument har två huvudpunkter;
1. Lagar har mer eller mindre kommit så långt de kan på jämställdhetsområdet, och alla lagar stiftade hädanefter för att bestraffa endera kön kommer bara verka *mot* jämställdhet. Detta är nog de flesta här överrens om.
2. Män och Kvinnor ser inte sig själva som jämlikar i dagens samhälle. Det finns fortfarande en massa traditioner, värderingar, ritualer och särbehandlingar vad gäller kön.
Det du säger invaliderar inte på något vis mitt andra påstående. Det är anledningar till varför det är så, javisst, men det gör det inte mindre sant. Om vi ska få ett jämställt samhälle måste könssegregeringen upphöra i bägge läger, på alla plan i samhället. Jag är övertygad om att vägen dit är att få killar och tjejer att börja se sig själva inte som motpoler, utan jämlikar.
Men, jag är en ung dum student från en byhåla i Norrland, så vad vet jag om världen?
torsdag, januari 17, 2008 kl. 1:51 pm
Hej Leif!
Är du verkligen säker på att kvinnor i allmänhet vill ha “tuffa män”? Om jag talar bara för mig själv så är det tvärtom. Jag dras till lugna, vänliga män som inte är manligt självhävdande i det sociala livet. Jag gillar inte konkurrens&tävlingstypen, inte heller hos kvinnor. Däremot respekterar jag styrka, en istadig och envis självkänsla, men det gäller inte bara män utan också hos kvinnor. Respekterar inte alla det?
Om jag talar för kvinnor jag känner - döttrar, arbetskamrater, väninnor - så är det bara några få som tycks dras till “manliga” beteendetyper. De flesta av dem har råkat illa ut. Sådana män är svåra att leva med såtillvida att kvinnan inte är den självutplånande typen. En macho-man kräver underkastelse, ständiga kvitton på att han är bäst. Får han inte det tolkar han det som brist på kärlek och sticker. Ett karakteristikum på “macho” är att ständigt försvinna. Det är en slags existensiell feghet…att inte våga ta påfrestningar och osäkerhet. Vår tids hjältar, t ex aktiemäklare, är av den typen.
Sätta sig själv i första rummet?
Detta hänger inte samman med könet, alltså att vara född till man i fysisk mening. Däremot hänger det samman med “rollförväntningar”. Kvinnor är inte mindre egoistiska än män. Men de uppfostras till att stå tillbaka, vänta på sin tur, vara behagliga och passiva (alltså icke-krävande). Pojkar uppfostras till att vara aktiva, framfusiga och till att hävda sin vilja och rätt. (Ja, detta är en schabloniserad, förenklad berskrivning, men…).
Dagis som medvetet jobbar med genus-frågor håller inte på med sånt som att pojkar ska ha rosa T-shirts och leka med dockor och flickor ska kläs i mörkblått och leka med bilar. Personalen jobbar istället med sig själva för att inte göra som “vi alltid gjort”. D v s låta pojkarna prata ohämmat på samlingen, men dämpa flickor som avbryter. Att omedelbart knyta skorna på en pojke som ber om hjälp (snabb behovstillfredsställelse) men säga till flickan: Du får vänta på din tur. Flickor används som “stötdämpare” för bråkiga pojkar, t ex i klassrum. Forskningen på barnuppfostran visar nästan entydigt att det är så föräldrar, dagispersonal och lärare beter sig. Oftast omedvetet. Pojkar får beröm när de är duktiga och presterar, flickor när de är snälla och lugna.
Å historien upprepar sig och upprepar sig…*suck*
Men skillnaderna har ingenting att göra med hur vi faktiskt är. Jämlikhet/jämställdhet kräver (som grundidé) att vi tillåts vara som vi är. Oberoende av kön.
torsdag, januari 17, 2008 kl. 2:37 pm
Wertigon
Om du kulturellt sett kommer från en byhåla i Norrland så kommer du från en kulturell tradition som är betydligt mer egalitär än stadskulturer och medelklassliv. Egalitär syn handlar om att en ann e så go som en ann. Och att styrka hos kvinnor uppskattas.
Uråldriga stenålderskulturer är mycket mer jämlika än stadskulturer, t ex antika Rom eller nutida London. Stadskulturer är hårt skiktade i hierarkier och klasser…och hårt skiktade på kön. Men t ex Norra Kanada, norra Skandinavien, norra Ryssland är traditionellt betydligt mindre kvinno-förtryckande. Det hårda livet i naturen krävde starka, aktiva och idogt producerande kvinnor. Annars kunde man inte klara sig. Därför hade kvinnan också en starkare ställning i “samhället”.
Hemmafrun är bara en historisk parantes. I välbärgade stadskulturer kunde kvinnor reduceras till vackra, barnafödande, broderande, icke-intelligenta hemmasittare, som arbetsledde pigor. Den ekonomiska framgångssagan som kom på 1900-talet med industrialismen var en process av arbetsdelning och specialisering. Vanliga, arbetande kvinnor reducerades till att bli specialister på hemmets hygien och trevnad och på barnomhändertagande. Samt på kärleksfullt omhändertagande och puts på frisk man, så att han hade lust och ork att försörja kvinna och barn på fabriken eller kontoret. Stack eller dog maken var det en socio-ekonomisk katastrof.
Vi vet att varken 1800-talets borgarkvinnor eller 1950-talets hemmafruar var nöjda med sin livsroll. Feminismen som idé föddes och drevs av just sådana kvinnor. Det bästa en kvinna kunde bli på 1800-talet var änka. Änka efter en man med egendom. Först då fick hon bli myndig och ta beslut. Först då fick hon vara produktiv. Stockholms historia är full av intelligenta, driftiga borgaränkor som gjort storverk
Byhålan i Norrland skapade inte feminister. De kvinnorna visste redan att de var superviktiga i familjeförsörjning och produktion och i beslutsfattande. Deras beslutsmandat var mycket större än stads-fruarnas. Men visst…visst fanns kvinno-och mansförtryck i Norrland också. Men inte lika mycket mänskligt reducerande. Naturens hårda villkor skapade en grund för jämlikhet.
torsdag, januari 17, 2008 kl. 4:19 pm
Ger jämställdhets-strävanden ett lyckligare samhälle?
Njäää…det är mycket tveksamt. All slags samhällsförändring - teknisk, ekonomisk & social - innebär gnissel, osäkerhet och nya konfliktpunkter. Nya problem skapas.
Jag kan ärligen säga att min egen feminism orsakat mig och barnen betydande bekymmer. Inte minst ekonomiska. Och att jag arbetat mycket hårdare än en traditionell kvinna skulle ha gjort och slitits ned av det.
Oändligt större frihet. Fått en självkänsla grundad på upplevelsen av min egen styrka.
Å andra sidan…jag har haft en mycket mer intressant liv
Ger en tillbakagång till gammaldags köns-mönster ett lyckligare samhälle?
Åhhh nej!
Kort sagt…det finns nog ingen återvändo
torsdag, januari 17, 2008 kl. 4:24 pm
Ger jämställdhets-strävanden ett lyckligare samhälle?
Njäää…det är mycket tveksamt. All slags samhällsförändring - teknisk, ekonomisk & social - innebär gnissel, osäkerhet och nya konfliktpunkter. Nya problem skapas. Nya orättvisor uppstår. Men gamla problem & orättvisor försvinner, det ska man heller inte glömma
Jag kan ärligen säga att min egen feminism orsakat mig och barnen betydande bekymmer. Inte minst ekonomiska. Och att jag arbetat mycket hårdare än en traditionell kvinna skulle ha gjort och slitits ned av det.
Å andra sidan…jag har haft en mycket mer intressant liv. Oändligt större frihet. Fått en självkänsla grundad på upplevelsen av min egen styrka. Det går inte att ångra…
Ger en tillbakagång till gammaldags köns-mönster ett lyckligare samhälle?
Åhhh nej!
Kort sagt…det finns nog ingen återvändo
torsdag, januari 17, 2008 kl. 5:08 pm
Bra där båda!
Bra kämpat Gunnel! En ros till dig.
Vi får inte glömma att visa andra könet uppskattning i könskampen (som tydligen ersatt jämtälldhetsarbetet). Tror många svenska män känner sig trampade på, de som bryr sig alltså. Det som har makt å pengar kan säga en sak och göra en annan. Om man nu får gnälla tillbaka lite nu alltså.
Till och med Margot Wahlström beklagade sig i TV nyligen i nån debatt om “ja ni vet vad”, liksom Maud Olofsson. Hon blir annorlunda behandlad (underförstått sämre än män). Likaså har Mona Sahlin sagt och säger. Gudrun Schyman är helt sanslös och är omöjlig att lyssna på längre. Lena Mellin på Aftonbladet växte dock i mina ögon. Den kvinnliga moderatorn/programmledaren försökte med insinuationer utan resultat.
Det handlade alltså om de kvinnliga ministrar eller motsv som blev kortvariga på sina uppdrag. Inget sades heller om dera patetiska lögner när dom försökte ursäkta sitt beteende.
Konstigt, inte ens dessa kvinnor med mycket stor makt vill ta nåt ansvar för sin situation eller handlingar. Allt som är dåligt beror på nåt annat (läs könsmaktsordningen). Dom nämde inget om de fördelar de får som kvinna. Bara de nackdelar de ser. Är ju inte konstruktivt!
torsdag, januari 17, 2008 kl. 10:10 pm
Gunnel:
Mycket bra sagt, och jag kan inte säga annat än att jag håller med. Jag tror dock fortfarande på att den viktigaste kampen just nu är att visa att mannen är jämställd kvinnan är jämställd mannen, inte bara genom ord, utan också genom handling. Dock vet jag också att det är svårt, då man måste gå emot samhällets värderingar och normer och simma uppströms. Och det kommer alltid finnas den där dagisfröken/lärarinnan/barnvakten som skäller ut både dig och dina barn om du lär dem “fel” saker. Detta är inget nytt, men att uppfostra barn är svårare än man anar. Speciellt att uppfostra dem i en impopulär ideologi/människosyn.
Vill för övrigt bara säga att jag studerar i Norrland på en specialistskola, men bodde i en Stockholmsförort tills jag var tio och därefter bodde jag på landsbygden utanför Stockholm. Så jag har smakat lite av bägge världar, och dessa tre år i Norrland har definitivt fått mig att se livet på ett annorlunda sätt.
Men, nu känns som en bra punkt att dra ett streck i debatten för min del. Tack för en mycket givande diskussion, både du och Leif.
fredag, januari 18, 2008 kl. 4:19 pm
Wertigon
“Tjejer lär sig snabbt att tiga och sköta det mesta i det tysta, för “bra tjejer bråkar inte”
Tjejer har tidigare lärt sig tiga och sköta sig för att det gör dem omtyckta av samhället och tjejer prioriterar sådant mer än vad killar tycker. Så har det alltid varit, det kan mycket väl vara medfött. Det har inget med hur du som kille, jag som kille eller andra killar uppfattar tjejer. Idag lär sig tjejer på samma sätt de blir omtyckta om de “tar för sig” är kaxiga och motsvarar den nya idén av hur kvinnor skall vara enligt samhället. Det handlar återigen om att passa in och bli omtyckt av samhället.
Män däremot har aldrig varit lika intresserade som tjejer av att vara omtyckta och accepterade. För män har det handlat om vad som funkar och att prestera. Det är för övrigt också den bild av män som tjejer stödjer 100% genom sina sexuella urval. Detta oavsett om det är tysta tjejer eller kaxiga tjejer. Det är inte de killar som oroar sig över vad andra tycker om dem som de favoriserar. Detta vet nästan varenda människa det är bara det att få säger det högt för de är rädda.
Det som dock sker idag är att samhället straffar killar som gör så oavsett om de presterar eller inte. Detta av rent politiska orsaker. Samhället vill tvinga killar motsvara en ny bild. Det är bara det att samhällets grupp proffstyckare inte förstår (eller bara inte bryr sig) att killar inte prioriterar att vara omtyckta. Så samhället slår hårdare och hårdare på killar för att tvinga in dem i det mönster som stämde på tjejer. Det är vad som sker idag och effekterna (negativ manssyn) kan vi se överallt.
“Det har redan nämnts att de flesta tjejer medvetet eller omedvetet väljer att “bli beskyddade” i sitt val av partner.”
Alla äkta partnerval är omedvetna baserade på känslan i sig.
“Ett annat exempel; Män måste fortfarande bjuda tjejerna på drinkar och dyr mat när de vill innanför trosorna på dem (iaf enligt den sociala normen). ”
Att det är den sociala normen betyder bara att det är den bild samhällets elittyckare ger oss, inte att den är sann.
“När även kvinnor bjuder män på drinkar för att komma innanför boxershortsen på dem, då börjar vi prata jämlikhet.”
Varför skulle kvinnor bjuda män på drinkar alls? För att tyckare säger det är så det borde se ut? Det funkar inte så.
“Detta är bara ett par av många exempel. Och det kommer fortsätta vara på detta sätt, tills samhället kollektivt kommer till den logiska slutsatsen att nej, män är inte från mars och kvinnor är inte från venus”
Du verkar ofta förväxla samhälle och befolkning. Vad samhället (sociala normer) kommer fram till spelar ingen roll. Det är rent tyckande från hög ort och har inget med kollektiv att göra. De enda som kan komma fram till saker kollektivt är befolkningen och när de gör det lever de inte som eliten vill. Eliten vill kvinnor och män skall bjuda varandra på drinkar lika ofta för eliten tycker det låter jämställt. Verkligheten stödjer inte den bilden alls.
fredag, januari 18, 2008 kl. 4:51 pm
Gunnel:
Då du håller med om att de flesta stora beslut fattas av få män som inte bryr sig om män generellt så har vi en bra början på förståelse. Män gynnas alltså inte nödvändigtvis av elitmän (det betyder inte fler elitkvinnor ändrar detta, det betyder eliten i allmänhet inte bryr sig) Du säger dock att de flesta män inte blir rika och de flesta kvinnor inte blir gifta med rika män.
“Hur rimmar detta normalbeteende med detta tal om att kvinnor väljer äldre, rika och framgångsrika män?”
Där gör du en miss för jag pratar inte bara om rika personer. Jag pratar om hela befolkningen. De flesta kvinnor gifter sig med en man som är äldre än dem och tjänar mer än dem. Det betyder inte fattiga män inte gifter sig, det betyder de flesta kvinnor de gifter sig med är fattigare än mannen själv. Jag säger heller inte att kvinnor tänker så, som jag sade till Wertigon är alla äkta partnerval helt omedvetna, ingen tanke bakom det bara blir så när vi följer känslorna och det är det enda partnerval handlar om. Känslorna, kärlek, romantik, förälskelse, fascination, intresse etc…
Det går heller inte att påstå det är en manlig myt eftersom statistiken talar sitt tydliga språk. Detta har varit känt länge men ursprungligen förklarades det med enkel logik, att kvinnor måste gifta upp sig av ekonomiska orsaker. Den förklaringen funkade ett tag eftersom det lät bra, det har dock visat sig att den förklaringen inte stämmer alls på kvinnor som själva tjänar bra för de gifter generellt sig uppåt fast de inte behöver. Om de gifter ner sig så tappar de i anseende.
“Detta med att män beskyddar kvinnor och barn….tror jag också hör till de manliga myterna. Hur skulle det gå till i praktiken?”
Så här kan det enklast förklaras
I praktiken så kommer vi från en vildmark där kvinnor (särskilt gravida kvinnor) behövde män för att överleva i kampen för tillvaron. Kvinnors överlevnad hängde alltså på att inte vara ensamma. Någon applikation på dagens samhälle (moderna mansrollen) behövs sedan inte för då försöker man bortförklara en emotionell respons med en logisk. Faktum är att de flesta kvinnors omedvetna känslor (kärlek, intresse) väljer män som har egenskaper som egentligen inte behövs. Därav statistiken. Kvinnor väljer män inte för att de behöver beskydd utan för att de vill känna sig beskyddade.
Påståendet att en kvinna som känner sig beskyddad känner sig älskad kanske inte är det mest roliga att höra men logiskt stämmer det in på hur vår verklighet vanligen ser ut. En kvinna som får en gåva av en man är inte samma sak som en man som får en gåva av en kvinna.
“Jag tror faktiskt att det huvudsakligen är kvinnan om beskyddar barn och hem och att det varit fallet under den moderna historien. ”
Kvinnan beskyddar egentligen inte barn och hem, samhället beskyddar barn och hem. Att ringa till polisen, sociala myndigheter eller liknande är att vända sig till samhället, det samhälle som män skapat just för det syftet. Det är det som är problemet med feminismens jämställdhet. Samhället är inte skapat att beskydda män. Det är däremot skapat att beskydda kvinnor och barn.
fredag, januari 18, 2008 kl. 6:19 pm
Hej VAB!
För du inte ett cirkelresonemang nu?
Kvinnor gifter sig med män som tjänar mer än de själva, även om det inte är rika män. Ja, det är i sak korrekt, men bevisar ingenting om kvinnans motiv.
Nästan alla kvinnor tjänar mindre än män, har t o m lägre lön för samma jobb. Unga kvinnor har helt enkelt svårt att finna en partner som är mer lågavlönad än hon. När jag var ung var det omöjligt. Då fanns fortfarande två kolumner i lönetabellerna - en för män och en för kvinnor.
Att män oftast är två år äldre i unga par är kanske inte så konstigt. Det börjar redan i sexan…killarna är intellektuellt och fysiskt lite senare. Det fortsätter genom hela tonåren. Men är dessa 2 år verkligen så viktigt, socio-ekonomiskt sett? Jag tror att det blir mindre och mindre viktigt i takt med att studier och resande runt världen ökar och unga stadgar sig allt senare.
Det du beskriver är bara vanligt i en viss social miljö - framför allt urban övre medelklass. Men inte i lantlig miljö (halva världen).
Det där med att gifta sig upp eller ner…. det är i långa stycken medelklasstänkande. Det är inget som gäller överallt - vare sig i Sverige eller världen. Lite cyniskt tänker jag att det i den värld du uppfattat måste bli en oerhörd brist på lämpliga män…om alla kvinnor söker “uppåt”. Menar du att det är därför män måste vara förbli socio-ekonomiskt “överordnade”? Så att de kan motsvara kvinnor “uppåt”-ambitioner.
§§§
På vilket sätt beskyddar samhället kvinnor och barn - mer än män? Kan de ge konkreta exempel? Jag kommer inte på ett enda själv…
Min bild är snarare att samhällets institutioner framför allt är inriktade på att skydda egendom. Sådan äger kvinnor och barn i betydligt lägre utsträckning än män. Välfärdsystemen är uppbyggda kring och premierar lönearbete. Något som män ägnar sig åt i större utsträckning. Vård av barn och åldringar samt hushållsarbete är fortfarande i huvudsak obetalt arbete, kvinnoarbete. Skyddaspå intet sätt av samhällets institutioner.
I moderna krig är soldater de som skadas och dör i lägst utsträckning. De är skyddade. Kvinnor, barn och åldringar är oskyddade. Dör en masse.
§§§
Tror du inte att män söker efter kvinnor som kan “beskydda” dem? Duktiga kvinnor som kan jämna ut vardagens knöligheter. Kort sagt…en mamma. Vad är mer beskyddande än en mamma?
Jag grunnar på en sak…När två bildar par och familj så är jag säker på att båda söker skydd hos varandra. Sådant skydd som kärlek och vardaglig intimitet kan ge. I den stora världen är vi ju utbytbara - arbetskamrater, grannar, kompisar kommer och går. Men inte familjen.
Men att kvinnor skulle söka mer skydd än män…det har jag svårt att tro på. I min värld har det snarare varit tvärtom. Många manliga mother-suckers, många kvinnor med framfötter.
fredag, januari 18, 2008 kl. 6:48 pm
Hej Leif!
Visserligen är jag ytterligt kritisk till Maud Olofsson. Hon kommer kanske att spräcka Centerpartiet med sin yviga, nyfrälsta nyliberalism?
Men jag ger henne rätt i att medias bevakning av hennes utseende, hennes röst och hennes kakrecept är direkt förnedrand