“Pappersbruket för 700 svenska miljoner såldes för en dollar”, skriver Aftonbladet (här). “Pannan köptes in med ett extra biståndsanslag på 35 miljoner kronor i slutet av 80-talet. Den är fortfarande helt oanvänd”, står det längre ned. Så fortsätter det.
Detta är bara ett exempel i raden på hur svenskt bistånd mer eller mindre visat sig vara pengar i sjön. Eller ännu värre, pengar till korrupta lokalpolitiker eller till och med krigsherrar. För en tid sedan avslöjades också att uppföljningen och kontrollen av huruvida svenskt bistånd kommer till nytta är närmast obefintlig.
Kort sagt: Beståndet verkar ha havererat. Det är dags att sätta in en haverikommission. Utred hur biståndet fungerar, hur det borde fungera och vilka förändringar som ska vidtas. Snarast.
söndag, december 30, 2007 kl 6:07 e m |
Lägg ner all bistånd , går inte till det ska. Detta är förskingring av skattepengar i kollosalformat. Åtaal dessa som haft sin näsa iblöt i detta och kräv tillbaka alla stålar + ränta.
söndag, december 30, 2007 kl 6:37 e m |
Lägg ner Sida omedelbart. Denna “biståndsindustri” är körd i botten och fungerar enbart som försörjningskälla för dem som som tjänar pengar på denna verksamhet.
Privatisera istället biståndet så att den som vill skänka pengar till de organisationer som har postgiro nr i 90000-serien får skatteavdrag på säg 20% av summan.
tisdag, januari 1, 2008 kl 9:46 f m |
Att lägga ner bistånd, det tror jag inte på.
Däremot att byta ut varenda jäkel som jobbar inom biståndsindustrin SIDA. Jag har länge jobbat med denna instutition, som är så BLIND och så BYRÅKRATISK! Det är viktigare att rapporter blir rätt ifyllda, än att bistånd kommer till rätta människor.
Sunt förnuft. Inte lita på “lokala” förmågor. Konkreta projekt (dessa tycks SIDA hata, eftersom man då faktiskt kan mäta effektiviteten).
Jag har länge försökt att få SIDA intresserat av konkreta projekt i Sydamerika och Centralamerika. Tyvärr är de inte ett dugg intresserade, om det inte handlar om “demokratiseringsprojekt” eller projekt med “kvinnors jämlikhet”.
När man är hungrig struntar man nog i både demokrati och jämlikhet.